- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 4. Duplikator - Folkvandringen /
977-978

(1881) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Falkenberg, svensk adlig ätt - 1. Falkenberg, Konrad (af Trystorp), riksråd - 2. Falkenberg, Melker (af Bålby), krigare - 3. Falkenberg, Henrik (af Trystorp), ämbetsman - 4. Falkenberg, Gabriel (af Sandemar), grefve - 5. Falkenberg, Melker (af Bålby), grefve, riksråd - Falkenberg, Dietrich von F., öfverste, kommendant - Falkenerare - Falkengren, Kristoffer, friherre, amiral, riksråd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

generalkommissarie, sändes 1611 såsom legat till åtskilliga tyska
hof, blef s. å. ståthållare på Kalmar slott och
dog 1615 (1629 ?). Hans söner, Konrad (F. af
Trystorp) och Melker (F. af Bålby), naturaliserades
1625 såsom svenska adelsmän. Konrads son Gabriel fick
1687 friherrlig och 1693 greflig värdighet ("F. af
Sandemar") men slöt, 1714, sjelf sin grefliga ätt. En
af Konrads sonsöner, Gabriel, fick 1733 friherrlig
värdighet och blef stamfader för Lagmansögrenen af
Trystorpsätten; från en annan, Konrad, härstammar
samma ätts Hultebygren, som 1772 blef adopterad
friherrlig. – Melker F:s af Bålby sonsons son, Melker,
blef 1773 upphöjd i friherrligt och 1778 i grefligt
stånd. Från honom härstammar den grefliga ätten F. af
Bålby. – Den nu lefvande adliga ätten F. af Bålby
härstammar från Johan Gottfrid von F., hvilken 1642
blef naturaliserad och adopterad svensk adelsman.

1. Falkenberg, Konrad (af Trystorp), riksråd, son af
Henrik von Falkenberg (se ofvan), föddes 1591, tjenade
först i svenska hären, blef 1633 kammarråd, 1637
landshöfding i Kalmar län och på Öland, 1651 riksråd
och 1652 rikskammarråd, hvilket sistnämnda ämbete han
lemnade 1653. Han naturaliserades 1625 såsom svensk
adelsman. Död i Stockholm d. 25 Aug. 1654.

2. Falkenberg, Melker (af Bålby), krigare, den
föregåendes broder, född på Kiriempäh i Livland d. 1
Dec. 1597, tjenade i Gustaf II Adolfs krig, blef
1632 generalkommissarie vid nedersachsiska armén,
1633 president i svenska Räntekammaren i Mainz,
Worms och Franken samt derefter öfverste för
lifgardet. Han sändes 1635 i en vigtig beskickning
till kurfurstarna af Sachsen och Brandenburg
samt hertigarna af Pommern och Mecklenburg. 1637
blef han landshöfding i Norra och Södra Finland
samt Åland, 1646 underståthållare i Stockholm och
1648 krigsråd. 1625 blef F. naturaliserad svensk
adelsman. Död i Stockholm d. 3 Febr. 1651.

3. Falkenberg Henrik (af Trystorp), ämbetsman,
son till Konrad F. (1) och den föregåendes brorson,
föddes i Stockholm d. 10 Mars 1634. Han blef 1664
kammarråd och var 1674–76 landshöfding i Elfsborgs
län och på Dal. Vid riksdagen i Halmstad 1678 var
F. landtmarskalk. 1680 skickades han jämte
Klas Rålamb och k. rådet Sperling till Bremen,
Verden och Pommern för vidtagandet af åtgärder till
dessa provinsers förkofran. Död i Stockholm d. 4
Dec. 1691.

4. Falkenberg, Gabriel (af Sandemar),
grefve, kungligt råd, den föregåendes broder,
föddes d. 5 Juni 1646, blef 1678
landshöfding i Nyköpings län samt 1693 kungligt råd
och president i Åbo hofrätt, hvarifrån han 1703
förflyttades till Svea hofrätt. 1704 blef han
Åbo universitets kansler. F. beskrifves såsom en
insigtsfull, nitisk och rättrådig ämbetsman. 1687
upphöjdes han i friherrligt, 1693 i grefligt
stånd. Död i Stockholm d. 30 Maj 1714.

5. Falkenberg, <sp>Melker</sp< (af Bålby), grefve,
riksråd, sonsons son af Melker F. (2), född d. 7
Juni 1722, inträdde 1740 såsom e. o. kanslist i
Utrikesexpeditionen, der han 1748

befordrades till e. o. protokollssekreterare, och blef
1758 lagman i Vesterbotten och Ångermanland samt 1765
i Värmland. F. deltog på ett ganska framstående
sätt i det politiska lifvet. Vid riksdagarna
1751–52, 1755–56 och 1760–62 satt han i sekreta
utskottet samt var medlem af 1765–66 års riksdags
Stora deputation och dennas lagutskott. Under år
1772 hopades ämbeten öfver F.: han utnämndes då
till riksråd och rikskansliråd, kansler vid Lunds
universitet och president i Lagkommissionen. 1783 tog
han afsked från rikskansliråds ämbetet och nedlade
1789 sina öfriga befattningar. F. fick 1773 friherrlig
och 1778 greflig värdighet. Död i Stockholm d. 21
Mars 1795. F. hade åtnjutit en synnerligen vårdad
och lärd uppfostran. Johan Ihre hade varit hans
lärare i Upsala, Mårten Strömer hans ledsagare på
hans utländska studieresor. 1774 kallades F. till
ledamot af Vetenskapsakademien. Han författade Om
Vetenskapernas nytta i lagfarenheten
(vid presidiets
nedläggande i ofvannämnda akademi, 1775).

Falkenberg, Dietrich von F., öfverste i svensk
tjenst, kommendant i Magdeburg, tillhörde den
tyska adliga ätten von F. till Herstelle och
Blankenau vid Weser och var son till Christoph,
drost (fogde) i Blankenau (d. 1590). F. stod först
i hessisk tjenst såsom landtgrefven Moritz’ råd, men
skickades af denne 1615 till Sverige "för att blifva
så mycket skickligare i sin tjenst". F. stannade
qvar i Sverige, vann Gustaf Adolfs ynnest (han
blef dennes hofmarskalk) och skickades på hösten
1630 såsom kommendant till Magdeburg. Förklädd till
sjöman för att undgå de kejserlige och efter många
äfventyr ankom F. i Nov. 1630 till staden, utanför
hvilken Pappenheim lägrade sig i slutet af samma
månad. F. vidtog energiska mått och steg till stadens
sättande i godt försvarstillstånd, men fann endast
lamt bistånd af innevånarna och led brist på folk
och penningar. I senare hälften af Mars 1631 anlände
Tilly utanför staden, som nu inneslöts från två
sidor. Utanverken föllo inom kort i fiendens händer,
och stadens innevånare ville öppna underhandlingar med
de kejserlige, men F., stödd på presterskapet, satte
sig bestämdt deremot. Den 4 och 18 Maj uppfordrade
Tilly staden att gifva sig. Vid en öfverläggning på
rådhuset morgonen d. 20 Maj (n. st.), uppmanade F. de
närvarande att härda ut, tills svensk hjelp kom, men
stadens myndigheter uttalade sig för kapitulation. Han
talade ännu om motstånd, då de kejserlige stormat
in i staden och begynt plundra. Vid underrättelsen
derom steg F. till häst, lyckades tränga fienderna
tillbaka på ett ställe, men stupade vid försöket att
äfven på ett annat håll drifva dem undan.

Falkenerare (af T. falkenierer, falkner, Fr.
fauconnier), en som inöfvar falkar till jagt,
falkjägare. Jfr Falkslägtet.

Falkengren, Kristoffer, friherre, amiral,
riksråd, f. 1722, blef 1743 antagen till löjtnant vid
svenska flottan, men ingick kort derefter i fransk
tjenst. 1746 kommenderade han 32-kanon-fregatten
"La Volage", medan chefen låg dödligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:23:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfad/0495.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free