- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 4. Duplikator - Folkvandringen /
985-986

(1881) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Falköping - Fall - Falla - Fallacia - Fallanda forad - Fallande i fält - Fallandesot

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(hvarifrån "Falköpings tidning" utgifves), ett
bankkontor, en sparbank och ett gasverk. Hvarje
år hållas derstädes tvänne marknader. Tillsammans
med Lidköping och Hjo väljer F. en riksdagsman
till Andra kammaren. – F. är en mycket gammal
stad, utan tvifvel handels- och bytesplats sedan
hedenhös. Alla privilegiebref från medeltiden äro
förkomna; de äldsta ännu förvarade äro utfärdade
af Gustaf II Adolf, som jämväl skänkte staden ett
par hemman, deribland Ranten. 1566 brändes staden
af danskarna. För öfrigt eger den inga historiska
minnen; det för Sverige så vigtiga slaget vid F.,
1389, utkämpades icke vid staden, utan vid Åsle, 15
km. öster om F. – Tillsammans med F:s landsförsamling,
Friggeråker, Luttra och Torbjörntorp bildar F. ett
regalt pastorat af 1:sta kl., Skara stift, Vilska
kontrakt. – Falköpings landsförsamling ligger till en
del i Gudhems, till en del i Vartofta härad. Arealen
1,599 har, hvaraf 571 har i Gudhems och 1,028 har i
Vartofta härad. 824 innev. (1880). A. G.

Fall. 1. Fys., den rörelse, hvarigenom hvarje
kropp sträfvar att närma sig intill jordens
medelpunkt. Detta kan ske antingen så, att kroppen
rör sig i rät linie mot nämnda medelpunkt eller ock
så, att han tvingas följa en annan väg. Den förra
rörelsen kallas fritt fall, den senare är ett fallande
efter en bestämd bana, på hvilket såsom exempel kan
anföras fall längs lutande plan, i cirkelbåge eller
i cykloidisk bana såsom vid pendelns rörelse. –
2. Sjöv., tåg eller taljor, med hvilka rår och
segel samt flaggor hissas och nedfiras. Med en
masts fall förstås mastens lutning akteröfver. –
3. Bergsv. Se Malmfall. – 4. Skogsh. Se Hygge.
1. L. A. F. 2. O. E. G. N.

Falla, sjöv. Ett fartyg säges falla el. falla af,
när dess förskepp medelst röret eller segel eller
ock af sjön aflägsnas ifrån vindens riktning. Såsom
kommando-ord nyttjas "falla" dels till rormannen,
för att han skall gifva fartyget nyss nämnda
vridningsrörelse, dels vid lossgöring af segel,
då manskapet på rårna skola släppa ned seglen,
dels också till roddarna i en båt, när årorna, från
att vara resta, skola läggas ned i roddluckorna
och hållas klara till rodd. – Fall på rygg! är en
uppmaning till manskap, som halar eller ror, att
ytterligare anstränga sina krafter. – Falla rund säges
om ett fartyg, som faller så stor båge, att det får
vinden in på andra sidan. – Falla rund på stället,
se Dejsa. – Jfr Affallning, Lofva. O. E. G. N.

Fallacia, Lat. (af fallax, bedräglig, af fallere,
bedraga), bedrägeri. – F. adaequationis och
F. amphiboliae l. figurae dictionis. Se Felslut.
F. optica, "optiskt bedrägeri", synvilla, – Fallacios
(Fr. fallacieux), bedräglig.

Fallanda forað, Nord. mytol., störtande forsat,
fall-giller, är namnet på tröskeln till dödsgudinnan
Hels boning; enligt andra uppgifter är det namnet
Helgrinden. Th. W.

Fallande i fält, bergsv., den vinkel,
som ett malmlager gör med lodlinien i
ett plan, som är parallelt med lagrets
strykningsriktning. Jfr Donläge.
Th. N-m.

Fallandesot l. Epilepsi, med., en egendomlig sjukdom
hos nervsystemet, hvilken i sin mest utpräglade form
består af mer eller mindre ofta upprepade anfall
af medvetslöshet och konvulsioner, vid hvilka den
sjuke faller omkull, om han, när anfallet börjar,
befinner sig i upprätt ställning. Men jämte denna
s. k. "grand mal" förekommer äfven en "petit mal",
i hvilken konvulsionerna kunna inskränka sig till ett
minimum, vid hvilken den sjuke icke faller omkull,
utan till och med kan automatiskt fortsätta sina
göromål, och i hvilken anfallet hufvudsakligen består
af en medvetslöshet, som ganska hastigt försvinner,
en ögonblicklig "absence" eller svindel (vertigo
epileptica
). Denna sedan äldsta tider kända sjukdom,
som af Hippokrates kallades morbus sacer och af Stahl
morbus caducus, är utbredd öfver hela jordklotet,
från Sibirien, Island och Grönland till Indien,
Afrika, Söderhafsöarna och Syd-Amerika. Man har
sökt skilja mellan primär eller idiopatisk epilepsi
och sekundär eller symtomatisk epilepsi. Till den
senare har man räknat den epilepsi, som framkallas
af en annan bestående sjukdom, t. ex. af tumör eller
annan anatomisk förändring i hjernan, tryck på en
nerv genom ärr eller dylikt, retning i tarmkanalen
o. s. v. ("reflex-epilepsi"). Till den förra har
man deremot räknat sådana former, i fråga om hvilka
man icke kan spåra eller misstänka någon anatomisk
förändring, utan måste antaga en blott funktionel
rubbning i nervsystemets centra. Ofta möter det
emellertid stora svårigheter att bestämdt uppdraga
gränsen mellan dessa hufvudformer, hvilket kan medföra
stora praktiska olägenheter, då lagstiftningen
förutsätter möjligheten af en sådan skilnad
(k. brefvet d. 25 Nov. 1757 förbjuder äktenskap för
den, som lider af "den rätta fallandesoten eller
epilepsia idiopathica", om hvilket provinsial-
eller stadsläkare jämte medicinalstyrelsen skall
afgifva utlåtande). Epilepsiens rätta natur och
väsende, som i alla tider varit dunkla, har man
dock på senare tider i någon mån kommit på spåren,
i synnerhet genom experiment på djur (marsvin), hos
hvilka man lyckats framkalla epileptiska anfall. Man
har nu goda skäl till det antagandet att sjukdomen
uppkommer genom en retning (eller genom brist på
retning), förmedlad af blodöfverfyllnad eller
blodbrist, i de s. k. krampcentra, sannolikt pons
Varoli
och medulla oblongata, eller i de öfversta,
under hjernan belägna delarna af ryggmärgen. –
Epilepsiens orsaker kunna vara af många slag. Oftast
ligger till grund för densamma en ärftlig retlighet
i nervsystemet (ascendenterna må i närmare eller
fjärmare led hafva lidit af samma sjukdom eller
af sinnessjukdom eller af annan på nervsystemet
inverkande sjukdom). En annan, icke ovanlig, orsak
är missbruk af rusdrycker, vare sig af den sjuke
sjelf eller af hans föräldrar. Icke sällan påträffas
sjukdomen hos barn af konsanguina äktenskap. Stundom
uppkommer den efter häftiga sinnesrörelser, vållade af
förskräckelse, särdeles af fasa vid åsynen af andras
anfall, stundom efter stötar på hufvudet, lesioner
af nervstammar, akuta febrar, tärande sjukdomar,
excesser in venere o. s. v. Sjukdomen börjar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:41:14 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfad/0499.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free