Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fallandesot - Fallati, Johannes, tysk nationalekonom och statistiker - Fallby - Fallén, Karl Fredrik, universitetslärare, entomolog - Fallera - Fallersleben - Fallförsök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oftast vid yngre år, från femte till tjugonde året,
och räcker vanligen i många år; blott i sällsynta
fall uppträder den hos ålderstigna personer. Från
den äkta kroniska epilepsien har man skilt en akut
epilepsi l. eklampsi. Den kroniska epilepsien
verkar vanligen efter hand förslöande på hjernan
och själsförmögenheterna (särdeles på minnet,
som alltmer aftager), ja till och med på de
moraliska egenskaperna, så att jämväl karakteren
förändras och en ny, s. k. "epileptisk karakter"
utbildar sig. Vid ännu djupare inverkan på hjernans
funktioner framkallar den ofta verklig sinnessjukdom,
häftiga maniakaliska anfall och slutligen slöhet,
dementia; ja epilepsien kan t. o. m. uteslutande
yttra sig i snart öfvergående anfall af sinnesrubbning
(t. ex. mania transitoria) och kallas då epilepsia
larvata. – De epileptiska anfallen (paroxysmerna)
påkomma ofta (flere gånger om dagen) eller mera
sällan, räcka från några sekunder till 15 à 20
minuter, sällan längre, och hafva mycket olika
styrka. Stundom föregås anfallen af en egendomlig
förkänning (aura), som är af olika slag för olika
patienter. Merendels kommer emellertid anfallet
så plötsligt, att den sjuke icke hinner intaga en
skyddande ställning, utan, ofta med ett anskri,
störtar omkull, der han befinner sig, i det han
förlorar medvetande och känsel, så att han kan
få en lem förbränd, utan att märka det. Musklerna
blifva säte för en häftig kramp, i början vanligen
stelkramp ("tonisk kramp"), under hvilken armar
och ben sträckas ut, tummarna vanligen böjas in
i handen och kroppen blir stel och hård som ett
bräde. Kort derefter inträda "kloniska konvulsioner"
eller skakningar. Under dessa kastas kroppen
och extremiteterna hit och dit. Ögonen blifva
stirrande, ofta blodsprängda. Pupillerna, än
sammandragna, än utvidgade, äro alltid okänsliga för
ljusintryck. Respirationen och cirkulationen hämmas
genom krampen i bröstkorgens muskler och i diafragma,
hvilket har till följd att ansigtet får en rödblå
färg; tungan blir ansvälld och sönderbites, saliven
åstadkommer ett rosslande läte i halsen eller bildar
fradga kring munnen och pulsen påskyndas. Efter
anfallet äro stundom ansigte och ögon ännu
blodsprängda, hvilket utgör ett vigtigt tecken att
uppdaga ett nattetid, under sömnen, påkommet anfall
(epilepsia nocturna). Slutligen upphör krampen,
den sjuke vaknar utan ringaste medvetande om hvad som
passerat, känner sig tung och trött i hufvudet eller
faller omedelbart efter anfallet i en eller ett par
timmars tung, välgörande sömn, ur hvilken han icke bör
väckas. Stundom är den sjuke, längre eller kortare tid
efter anfallet, förvirrad och slö. – Låtsade anfall
("simulerad epilepsi") förekomma stundom, t. ex. hos
rekryter, som vilja undandraga sig krigstjenst. Dessa
"anfall" kan man vanligen lätt upptäcka genom att
pröfva pupillerna, som i det låtsade anfallet äro
känsliga för ljusintryck, eller genom att räta ut
tummarna, som af simulanten alltid böjas tillbaka,
aldrig af den verkligt sjuke, eller genom att pröfva
sensibiliteten i huden med stickningar, med vatten
o. d., då simulanten svårligen kan undgå att röja
sin bibehållna känslighet. – Att
alla möjliga och omöjliga medel blifvit försökta mot
en så svårbotlig sjukdom som epilepsien faller af sig
sjelf. Det är emellertid endast några få medel, af
hvilka man på senare tider haft någon verklig nytta,
t. ex. bromkalium, belladonna och atropinsalter,
zink och silfversalter, curare, dragmedel på
nacken o. s. v. De af tyskar så ofta i tidningarna
utpuffade hemliga medlen mot sjukdomen innehålla
vanligen bromkalium eller atropin och skilja sig
endast genom tiodubbelt dyrare pris från de medel,
som genom läkare fås från apoteken. F. B.
Fallati, Johannes, tysk nationalekonom
och statistiker, f. 1809, blef 1842 professor i
Tübingen samt 1848 medlem af nationalförsamlingen i
Frankfurt och under statssekreterare i würtembergska
handelsministèren. Redan 1849 lemnade han sistnämnda
befattning och slog sig då ned i Tübingen, der han
1850 blef ofverbibliotekarie vid universitetet. Död
1855. Utom flere afhandlingar i "Zeitschrift
für staatswissenschaft", hvilken han redigerade
1844–55, skref han Die statistischen vereine der
engländer (1840) och Einleitung in die statistik
(1843).
Fallby, sjöv., häftig vindstöt, oftast förekommande
på platser, som äro omgifna af höga berg eller
kullar. Jfr By. O. E. G. N.
Fallén, Karl Fredrik, universitetslärare, entomolog,
född i Kristinehamn d. 22 Sept. 1764, blef student
i Upsala 1783 och i Lund 1786, filos. magister vid
sistnämnda universitet 1790 samt docent i botanik
och ekonomi derstädes 1792. 1799 utnämndes han
till botanices demonstrator, och 1810 fick han
professors namn, heder och värdighet samt kort
derefter professors lönetur. 1812 befordrades han
(efter sin lärare, A. J. Retzius) till professor i
naturalhistoria, hvilket ämbete han beklädde till
sin död, d. 26 Aug. 1830. Från 1810 var han ledamot
af Vetenskapsakademien, som 1855 lät prägla en
minnespenning öfver honom. – Såsom entomolog åtnjöt
F. ett stort anseende. "Genom sina undersökningar
riktade han i betydlig mån den svenska faunan, om
äfven en del af de – enligt hans egen uppgift ända
till tusen – nya insektarter, som han ansetts hafva
upptäckt, ej såsom sådana af en senare tid med rikare
vetenskapliga hjelpkällor blifvit erkända." Han utgaf
ej mindre än åttioen disputationer (de allra flesta
i entomologi) och offentliggjorde dessutom åtskilliga
uppsatser i "Vetenskapsakademiens handlingar".
Fallera (hvardagsspr.; af T. falliren, Fr. faillir,
af Lat. fallere, bedraga, slå fel), fela, fattas,
brista; taga miste.
Fallersleben, köping i preussiska prov. Hannover,
landdrostei Lüneburg. 1,550 innev. (1876). Der föddes
skalden A. H. Hoffmann, som derför kallas Hoffmann
von F.
Fallförsök, fys., hafva anställts såväl för att
utröna lagarna for kroppars fall som för att bevisa
jordens rotation. I det förra syftet hafva försöken
skett på flere sätt, t. ex. med fallmaskinen eller
med lutande planet eller ock genom fritt fall från
betydande höjder. För att bevisa jordens rotation
hafva äfven försök anställts genom att låta kroppar
af stor täthet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
