- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 4. Duplikator - Folkvandringen /
989-990

(1881) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fallförsök - Fallgirig - Fallhorn - Fallhöjd - Fallissement - Fall-lagar - Fall-linie - Fallmaskin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

falla från betydande höjder. Jfr Rotation, jordens.
L. A. F.

Fallgirig, sjöv. Ett fartyg säges vara
fallgirigt, när det har böjelse att falla från vinden, och
man derför måste gifva det "lä ror", för att det
skall ligga bidevind. Denna egenskap försvårar
vändning genom vind, men kan motverkas derigenom
att man antingen sätter mera aktersegel eller
lämpar tyngder förom fartygets tyngdpunkt.
O. E. G. N.

Fallhorn, sjöv., öfre hörnet af ett
stagsegel, hvarest "fallet" fastsättes.
O. E. G. N.

Fallhöjd, fys., en fallande kropps bana projicierad
på lodlinien, eller banan räknad i vertikalt led.

Fallissement, Fallissemang, Fallit
(Fr. faillite, af faillir; se Fallera), oförmåga
att fullgöra sina betalningsskyldigheter, en persons
inställande af sina betalningar, bankrutt.

Fall-lagar (jfr Fall 1.), fys. För fritt fall i
lufttomt rum gäller: 1. Alla kroppar falla med lika
hastighet, oberoende af deras täthet. 2. Hastigheten
i tyngdens riktning ökas för hvarje tidsenhet
med en bestämd qvantitet, kallad tyngdkraftens
acceleration. Betecknas denna med g, så är, om
kroppen utgår från hvila, hastigheten vid slutet af
första tidsenheten g, af den andra 2 g o. s. v.,
hvilket vill säga, att om tyngden vid slutet af första
sekunden upphörde att verka, skulle kroppen fortsätta
sin rörelse med uniform hastighet = g, efter andra
sekundens slut skulle under samma förutsättning den
uniforma hastigheten blifva 2 g o. s. v. 3. Af denna
lag följer, att de vägstycken kroppen tillryggalagt
blifva proportionella mot qvadraterna på de använda
tiderna. – Betecknas accelerationen med g, tiden med
t, hastigheten med u och vägen (fallhöjden) med s,
så innehållas fallagarna i följande formler: u = gt
och s = 1/2gt2; ur hvilka genom elimination erhålles

u=[rot]2gs. Dessa formler förutsätta, att kroppen
utgår från hvila; men samma lagar gälla äfven
för en kropp, påverkad af andra krafter än
tyngden, blott han rör sig fritt i ett medium utan
motstånd. – (Beträffande accelerationens storlek se
Acceleration.) Ehuru fallagarna strängt taget gälla
endast för rörelse i lufttomt rum, bekräftas de dock
till fullo af de i luft anställda fallförsöken.
L. A. F.

Fall-linie, fys., den linie, längs hvilken en fallande
kropp rör sig.

Fallmaskin, fys., maskin, som består af en pelare,
hvilande på fot med ställskrufvar, så att pelaren
kan erhålla vertikal ställning. På pelarens öfre
ände är anbragt ett större hjul, hvars axel,
för uppnående af största möjliga lättrörlighet,
hvilar på friktionsrullar (A, C, D). I en ränna på
hjulets omkrets löper ett fint och lättböjligt snöre,
i hvars ändar äro fästa tyngder, M och M’. Äro dessa
fullkomligt lika, motväga de hvarandra i hvilken
ställning som hälst. Men om på den ena, M, lägges en
liten öfvervigt, måste denna tyngd falla, och dervid
sättas naturligtvis både M och M’ i rörelse; den ene
sjunker lika mycket som den andre stiger. Här sätter
således den lilla öfvervigten i rörelse den massa,
som utgöres af honom sjelf samt

tyngderna M och M’, hvilka senare ömsesidigt på
hvarandra upphäfva tyngdkraftens verkan. Den
acceleration, som uppstår hos hela den nämnda massan,
är derföre mycket mindre, än om

illustration placeholder


tyngden verkade på hela massan. Om accelerationen i
senare fallet blefve g, blir den nu endast lika
stor del af g, som den lilla öfvervigten är af hela
den i rörelse satta massan. Vore således t. ex. M
och M’ hvardera 495 gram och öfvervigten 10 gram,
så vore hela massan 1,000, men den verkande kraften
endast 10, således ock accelerationen endast 0,01
af g. Genom denna minskning af accelerationen blir
det möjligt att observera hastigheterna. För att
kunna observera dessa, d. v. s. de vägstycken, som
den fallande kroppen på viss tid tillryggalägger,
är pelaren försedd med en vertikal längdskala samt
med tvänne flyttbara mässingsskifvor, H och K,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:23:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfad/0501.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free