Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Falsen - Falsen, Enevold de - Falsen, Kristian Magnus de - Falsen, Karl Valentin de - Falsen, John Collett - Falsett - Falsifikation (af Lat. falsus, falsk, och facere, göra). Se Falsarium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
d. 1799, hvilken var justitiarius (president)
i den norska Overhofretten och adlades 1758.
1. Falsen, Enevold de, dansk-norsk ämbetsman
och skriftställare, son af den ofvan nämnde
Kristian Magnus de F., f. i Köpenhamn 1755, blef
1777 assessor och 1788 justitiarius vid Overhofretten
i Kristiania, 1789 lagman i Stegen (Nordlands amt),
1791 assessor i Höiesteret (i Köpenhamn) och 1802
justitiarius i Stiftsoverretten i Kristiania.
F. var en varm vän till Norge och fick rikt
tillfälle att verka för dess bästa, då han 1807
blef medlem af den provisoriska regeringskommission,
som under kriget mot England och Sverige hade uppdrag
att handlägga de rent norska angelägenheterna. Men
landets olyckor öfverväldigade honom, som redan
förut, i synnerhet efter vistelsen på det ensliga
Stegen, var hemfallen åt melankoli. Natten mellan d.
16 och 17 Nov. 1808 sökte och fann han döden i
Kristianiafjordens böljor. Som skald intager F. en
framstående plats i sin tids dansk-norska literatur.
Han var en af ledarna för "det dramatiske selskab"
i Kristiania, öfversatte och bearbetade ett stort
antal teaterpjeser samt författade sjelf flere sådana,
af hvilka lustspelet Dragedukken (1797) är det mest
bekanta. Vid engelsmännens anfall på Köpenhamn, 1801,
lifvade han försvararna med sin bekanta krigssång
"Til våben! Se, fienderne komme", och 1808 utgaf
han tidningen "Budstikken" (budkaflen), i hvilken
han meddelade underrättelser från krigsskådeplatsen
och eldade sina landsmäns mod. "Budstikken" intager
derigenom en egen plats inom den norska literaturen.
Y. N.
2. Falsen, Kristian Magnus de, norsk statsman,
den föregåendes son, född i Oslo d. 14 Sept.
1782, blef student 1798 och juris kandidat 1802,
utnämndes 1804 till overretsprokurator i Norge samt
1807 till höiesteretsadvokat och deltog i Köpenhamns
försvar s. å. 1808 blef han sorenskriver i Follo
(Akershus amt) och bosatte sig på den några mil v. om
Kristiania belägna gården Vollebek. Under kriget
mot Sverige (1808) tjenstgjorde han som officer vid
grefve Wedel Jarlsbergs frikår. 1814 utarbetade
han, tillsammans med prins Kristian Fredriks
privatsekreterare, J. G. Adler, ett utkast till
norsk grundlag, hvilket togs till utgångspunkt vid
den Eidsvoldska församlingens rådplägningar om Norges
blifvande författning. Detta utkast är numera icke
kändt i sin ursprungliga form. Då det utkom på trycket
(Apr. 1814), hade det undergått många ändringar,
hvilka till en del föranledts af regenten, prins
Kristian Fredrik. I Eidsvoldsförsamlingen var F.
majoritetens ledare samt arbetade med energi och
framgång på att trygga Norges sjelfständighet utan
förening med Sverige. Men på samma gång sökte han
bana vägen för en framtida förening mellan alla de
tre nordiska rikena under Kristian Fredrik, hvilken
valdes till Norges konung (1814), var arfvinge till
Danmarks tron och kunde blifva det äfven till
Sveriges, om nämligen Karl XIII ville adoptera honom
och skjuta Karl Johan åt sidan. Men så skedde icke.
Händelserna utvecklade sig tvärtom i en riktning,
som var helt och hållet stridande mot F:s önskningar
och planer. Efter konventionen
i Moss (d. 14 Aug. 1814) lät han utnämna sig till
amtman i Nordre Bergenhus amt. Af 1814 års storthing,
som gick in på Norges förening med Sverige, var
F. icke medlem. 1815–15 var han storthingsman, men
spelade ej någon framstående rol. 1818 blef hans
val förklaradt ogiltigt. 1821 var han å nyo ledamot
af storthinget, men visade sig då mycket förändrad
till sina tänkesätt. Sedan han 1819 gjort bekantskap
med riksståthållaren grefve Sandels, hade han nämligen
allt mera närmat sig regeringen. I storthingets
rådplägningar angående Norges öfvertagande af
3 mill. speciedaler (12 mill. kr.) af Danmarks
statsskuld inlade F. mycken förtjenst, men bröt
tillika fullständigt med oppositionspartiet,
och då Karl Johan framlade sina förslag till
ändringar i den norska grundlagen, framställde
äfven F. några sådana, hvilka ådrogo honom häftiga
beskyllningar för att hafva öfvergifvit sin forna
politiska ståndpunkt. 1822 blef han generalprokurör
(justitiekansler). Det nyinrättade ämbetet var
högst impopulärt, och innehafvaren fick dela
dess öde. Storthingsman blef han aldrig mera. 1825
utnämndes han till stiftsamtman i Bergen och 1827
till justitiarius (president) i Höiesteret samt afled
d. 13 Jan. 1830, böjd af den häftiga förföljelse,
för hvilken han under den senare delen af sitt lif
varit utsatt. – F. uppträdde äfven som politisk och
historisk författare. Bland hans skrifter må nämnas
Norges historie til 1319 (1823–24). Y. N.
3. Falsen, Karl Valentin de, norsk ämbetsman,
den föregåendes broder, f. 1787,
var under en lång följd af år byskriver
(magistratssekreterare) i Trondhjem, blef
derefter amtman och dog som stiftsamtman i
Kristianssands stift, 1852. Från 1818 var han
medlem af nästan alla storthing och utöfvade som
sådan ett stort inflytande. I jämförelse med sin
lidelsefulle broder egde han ett lugnt temperament.
Y. N.
4. Falsen, John Collett, norsk statsman, den
föregåendes brorson, f. 1817 i Kristiania, blef 1861
amtman i Nordre Bergenhus amt, var från 1869 statsråd
och chef för Justits- og politi-departementet
samt dog 1879. Innan han utnämndes till statsråd,
var han vid flere tillfällen (1859–60, 1865–66 och
1868–69) storthingsman. Vid Upsala universitets
jubelfest 1877 blef han juris hedersdoktor,
Y. N.
Falsett (Ital. falsetto, Fr. fausset, af
Lat. falsus, falsk, ej af fauces, strupe), ett
särskildt sätt ("register") för den menskliga
sångtonens frambringande, som i synnerhet egnar
sig för högre lägen, och hvars klangfärg är
svagare, tunnare samt mera flöjtartad än den
vanliga ("bröst"-)stämman. Fordom trodde man, att
olikheten i register berodde på ett olika ställe
för tonens framalstrande, hvilket gaf anledning till
benämningarna "bröströst" och "hufvudröst". Nu vet
man, att tonen alltid alstras i struphuvudet, men
att vid falsett-toner röstspringan är vidare, och
stämbanden mera spända än vid brösttoner. I öfrigt
är falsettens fysiologiska natur ännu ej fullt klar.
A. L.
Falsifikation (af Lat. falsus, falsk, och facere,
göra). Se Falsarium.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
