Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Falun - Falunit - Fama - Famagusta - Famars - Fames - Familiaritet - Familister - Familj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från n. räknadt, Östanfors, Öfre Asen, Lundtägten,
Kyrkbacken, Slaggen, Lallarfvet, Ö. Falun, Yttre
Åsen och Noret; v. om ån ligga Hanrö, Presttägten,
Gamla herrgården, V. Falun och Elsborg. F. har ofta
ödelagts af vattuflöden, bl. a. åren 1666, 1677, 1728
och 1764, samt af eldsvådor, 1761 och, senast, 1847,
och är nu en vidsträckt och ganska reguliert, till
största delen af trä byggd stad. Den har två kyrkor,
bägge ö. om ån, Kristine kyrka, eller Nykyrkan,
vid Stortorget, och Stora Kopparbergs kyrka eller
Gammalkyrkan, den förra invigd 1655, den senare,
tillhörande landsförsamlingen, byggd i midten af
1400-talet och sedan tillbyggd. Andra större byggnader
äro, ö. om ån, rådhuset, landshöfdingeresidenset,
ett stort och vackert läroverkshus, lasarett samt
bergslagets s. k. magasinshus, innehållande en stor
festivitetssalong m. fl. lokaler. I denna byggnad
förvaras en af grefve N. A. Bielke skänkt större
mineraliesamling. V. om ån ligga teaterhuset och
bergsskolans hus. Öfver ån leda fem broar. Bland
stadens sex torg är Stortorget det förnämsta. 1880
hade F. 7,305 innev. Dessas näringsfång äro handel,
handtverk, fabriksindustri, något åkerbruk samt
i synnerhet bergsbruk vid den närbelägna Falu
grufva. 1879 hade staden 84 handlande, med 83
betjente och en sammanlagd bevillning för rörelsen
af 2,383 kr., 89 handtverkare, med 232 arbetare, och
10 fabriker, med 88 arbetare och tillverkningsvärde
af 160,082 kr. Bland fabriketna märkas två gjuterier
och mekaniska verkstäder med ett tillverkningsvärde
(1879) af 35,629 kr., två kemisk-tekniska
fabriker med ett sammanlagdt tillverkningsvärde
af 28,753 kr. samt en tobaksfabrik med 84,900
kr. tillverkningsvärde. Till handelns och rörelsens
utveckling har väsentligen bidragit anläggningen
af Gefle-Dalabanan, som har sin ena ändpunkt i F.,
samt Bergslagernas jernväg. I sjöfarten på sjön
Runn och Dalelfven deltog F. 1879 med 5 ångfartyg
om tillsammans 67 tons. I staden finnas Kopparbergs
enskilda bank och Gefle-Dala hypoteksförening
samt två sparbanker. Af läroanstalter märkas
ett fullständigt högre läroverk en bergsskola
(se Bergsskola), ett folkskolelärarinneseminarium,
ett enskildt elementarläroverk och en slöjdskola för
flickor, en döfstummeanstalt och en söndagsskola. –
I kyrkligt afseende bilda Falu stadsförsamling,
Kopparbergs församling och Stora Kopparbergs socken
ett regalt pastorat af 1:sta kl., Vesterås stift,
Falu kontrakt. För riksdagsmannaval är F. förenadt med
Hedemora och Säter till en valkrets. – Kopparberget,
efter den närbelägna sjön Tisken äfven kalladt
Tiskasjöberg, var redan under medeltiden Dalarnas
förnämsta ort. De stora handelsfriheter, som stället
egde, gjorde att fråga om särskilda stadsprivilegier
jämförelsevis sent uppstod. Efter hand bildades på
Falan, der tingen plägade hållas, en köping, som
1609 fick sina första privilegier, hvilka förnyades
och utvidgades 1624. Sin egentliga början som stad
räknar F. från 1641, då det erhöll nya privilegier
samt fick egen jurisdiktion och styrelse, i spetsen
för hvilken ställdes en s. k. burggrefve, eller
öfverborgmästare, samt tre
andra borgmästare. Sedan 1720 finnes blott en
borgmästare.
Falunit, min., ett i Falu grufva förekommande mineral,
som utgöres af mer eller mindre vittrad cordierit.
P. T. C.
Fama, Rom. mytol., ryktets gudinna, var, enligt
Virgilius (Aeneis IV: 173 o. ff.), dotter af
jorden. Hon framställes af skalden såsom bevingad,
med otaliga munnar och öron. – Fama crescit eundo,
Lat., "ryktet växer under sin färd", ett ordspråk,
hvilket sannolikt härleder sig från Virgilius’
skildring af Fama i det ofvannämnda citatet, der
det bl. a. heter: vires acquirit cundo,
"ryktet vinner styrka under färden".
Famagusta (Turk. Mausa), stad på östra kusten af
ön Cypern, ligger nu till största delen i ruiner
och eger endast några hundra innevånare, men var
under medeltiden, under den Lusignanska dynastien,
en blomstrande och starkt befäst handelsstad. 1571
intogs den af turkarna efter att hafva i 11 månader
hjeltemodigt försvarats af venezianaren Marco Antonio
Bragadino.
Famars [-mar], gammal ort i franska depart. Nord,
s. om Valenciennes. Omkr. 1,000 innev. Lemningar af
fästningsverk från romarnas tid, då orten hette Fanum
Martis ("Mars’ tempel").
Fames, Lat., hunger. Som personifikation af hungern
ett qvinligt väsende – med ihåliga ögon, stripigt hår
och likblekt anlete –, som, enligt Virgilius, bodde
vid ingången till Tartarus, men, enligt Ovidius,
på Skytiens isfält.
Familiaritet, Fr. familiarité (af Lat. familia,
familj), förtrolighet, intim bekantskap. – Familiär,
förtrolig, intimt bekant, hemmastadd.
Familister (Lat. Familia caritatis, kärlekens
brödraskap), mystisk sekt i England och Holland,
stiftad i senare hälften af 16:de årh. af Heinrich
Nikolai från Münster, en vän till mystikern David
Joris. Dogmer och ceremonier voro för denna sekt af
föga vigt. Religionens väsende satte den i kärleken,
som gör menniskan till ett med Gud. Till familisternas
uppbyggelse tjenade Nikolais skrifter, hvilka voro
författade på holländska och snart öfversattes på
engelska. Drottning Elisabet lät bränna dessa skrifter
1580. I 17:de årh. försvinna familisterna. De synas
till större delen hafva uppgått i anabaptisterna.
Familj (Lat. familia). 1. I social mening,
den form af personligt samlif menniskor emellan,
hvars naturliga underlag och förutsättning äro
könsmotsatsen emellan mannen och qvinnan samt
de närmaste fysiska slägtskapsförhållandena
emellan menniskor. Ehuru mindre egentligt, räknas
stundom dit jämväl förhållandet emellan husbonde
och tjenare, hvilket förhållande dock inom det
moderna samhället alltmera förlorar karakteren
af familjeförhållande. Familjelifvet refererar
sig sålunda visserligen till en natursida hos
menniskan, men dess väsende ligger dock i det
personliga samlifvet. De väsentligaste förhållandena
inom familjen äro förhållandet emellan mannen och
qvinnan (makarna) samt mellan dessa (föräldrarna)
och barnen. Dessa båda former af familjelif vet böra
dock, liksom alla de öfriga, återföras till samma
enhet och fattas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
