Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Familjeråd - Familjerätt - Familj-journalen - Famn - Famulus - Famös - Fana - Fanagoria - Fanar - Fanarioter. Se Fanar - Fanatism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
innestå, derom göra anmälan hos rätten, hvilkenlll
pröfvar förhållandet och i frågan meddelar beslut. –
I Danmark och Norge förekommer ej familjerådet
ens i den mindre utvecklade form, i hvilken det
finnes af den svenska lagstiftningen erkändt.
A. Th. S.
Familjerätt, jur., sammanfattningen af de lagbud,
som bestämma rättsförhållandet inom familjen,
utgör, liksom förmögenhetsrätten (tings- eller
sakrätten, obligationsrätten) och arfsrätten, en del af
civilrätten. En närmare angifvelse af familjerättens
innehåll återfinnes under dit hörande hufvudord, såsom
enka, faderlig myndighet, förmyndare,
giftermål, giftoman, giftorätt, målsman, o. s. v.
A. Th. S.
Familj-journalen, tidskrift, som i Aug. 1862 började
utgifvas i Halmstad af boktryckaren C. E. Gernandt och
som utkom en gång i veckan med ett fyrsidigt nummer i
stort qvartformat. Texten bestod hufvudsakligen af
öfversättningar, af hvilka en var illustrerad, samt
af en kortfattad politisk veckorevy. Med hvartannat
nummer utgick en bilaga, med titeln "Urania", hvilken
innehöll en modeberättelse och en gång i månaden
åtföljdes af en färglagd modeplansch. Tidskriften
afsåg att fylla ett då tomt rum inom den svenska
förlagsverksamhetens område, i det att den erbjöd
underhållande och populära uppsatser, hufvudsakligen
af skönliterärt innehåll. Tidskriften upphörde
redan med 1863 års slut. Den fortsattes (från 1864),
efter förändrad plan, af Svenska Familj-journalen,
redigerad af C. E. Gernandt.
Famn. 1. Längdmått = 6 f. = 1,7814 m. –
2. Såsom vedmått begagnas i Stockholm, Göteborg
m. fl. städer storfamn eller Stockholms brofamn,
som skall innehålla, efter yttermått, 8 X 6 X 3 f.
för barrträdsved och 8 X 6 X 2,5 f. för
löfträdsved. Ett mått ved = 1/3 storfamn. I
landsorten nyttjas skogsfamn, innehållande
6 X 6 X 3 f. I Skåne och Halland säljes bokved efter
kubikfamn, som innehåller 6 X 6 X6 f. efter yttermått.
C. G. Hz.
Famulus, Lat., tjenare, biträde, medhjelpare;
vid de tyska universiteten sedan gammalt benämning
på en student, som hjelper en professor med att
arrangera kollegierna, uppbära lektionsafgifterna
m. m., eller som går en professor tillhanda vid
dennes föreläsningar, t. ex. med nödiga apparaters
iordningställande o. s. v., amanuens.
Famös (T. famos och famös, Fr. fameux, Lat. famosus,
af fama, rykte), ryktbar, utmärkt; beryktad,
vanryktad. – Famosus libellus,
Med. Lat., smädeskrift.
Fana, milit. 1. En på en stång fäst, vanligen
fyrkantig duk, som utgör en infanteritrupps förnämsta
fälttecken. Under kejsaretiden infördes fanor i
de romerska härarna, hvilka likväl fortfarande
bibehöllo sina gamla fälttecken. Under medeltiden
blefvo de allmänna, i det hvarje ordnad hop förde sin
fana, och de brukas ännu. Fanorna äro ofta hållna i
nationalfärger och bära vanligen åtskilliga tecken
och prydnader, såsom landets vapen, landsherrens namn,
ett tänkespråk, namn på fältslag, truppdelens nummer
o. s. v. De på fan-stångens spets hängande banden äro
ofta hedersgåfvor, gifna af någon kunglig person
för en framstående bedrift o. s. v. Stundom
förses fan-stången äfven med ringar, som
erhålla inskrifter. I alla lands arméer har en
infanteribataljon en fana, utom i den franska
hären, der endast regementet har en dylik. Fanan
är truppens dyrbaraste egendom och hedras med de
största ärebetygelser; förlust af densamma anses för
en ytterst beklaglig händelse, då deremot eröfrandet
af fientliga fanor utgör en stor heder. Kring fanan
samlas bataljonens spridda delar, och icke sällan
har en högre befälhafvare med fanan i hand lifvat
truppen till stora bedrifter. Vid fanan aflägges
krigsmannaeden, hvarför denna stundom kallas
fan-ed. Att vara "under fanan" är liktydigt med att
vara inkallad till tjenstgöring. – I Sverige hade
länge hvarje regemente en af hvitt siden förfärdigad
lif-fana, med riksvapnet på midten och
landskapsvapnet öfverst vid stången, samt tre kompanifanor
i regementets färg med landskapets vapen. I början
af 19:de årh. utbyttes dessa fanor mot blågula
fanor (en för hvarje bataljon), och efter Oskar I:s
tronbestigning (1844) ersattes dessa af fanor i olika
färger och med regementets vapen. På de senaste åren
har den blågula fanan åter börjat användas. – Förste
fanförare kallas den underlöjtnant eller fanjunkare,
som bär fanan, andre fanförare den underofficer, som
står till hans biträde, och fansoldater de fyra man,
som tillika med de föregående bilda fanplutonen och
utgöra fanans närmaste skydd. – 2. Under medeltiden
och början af nyare tiden betecknade fana en trupp
ryttare eller fotfolk, som följde samma fana. En
sådan fana räknade vanligen i början 300–500 man,
men dess styrka minskades sedermera småningom och
ersattes slutligen af kompaniet. I Sverige nyttjades
benämningen fana endast vid kavalleriet; fanan räknade
omkr. 300 man, men hon nedgick under början af 17:de
årh. till 125 man och fick samtidigt benämningen
kompani. C. O. N.
Fanagoria, fäste på den till ryska guvernem. Kuban
hörande halfön Taman, vid Kertj-sundet. Det var i
forntiden en grekisk koloni och senare hufvudstad
i det s. k. Bosporanska riket. Under venezianernas
och genuesernas storhetstid var F. en blomstrande
handelsstad, men förföll under turkarnas välde.
Fanar, Turk. Fener, en stadsdel i norra delen af
Konstantinopel, vid hamnen, har, enligt några,
sitt namn efter ett der fordom befintligt fyrtorn
(fanal), enligt andra åter af Turk. fena jer,
"dålig ort", emedan efter Konstantinopels eröfring
den sämsta delen af staden af turkarna anvisades
åt grekerna. Stadsdelen bebos nämligen till största
delen af greker, fanarioter.
Fanarioter. Se Fanar.
Fanatism (af Lat. fanum, helgedom, tempel), den på
det politisk-sociala och i synnerhet på det religiösa
området förekommande missriktning, som kännetecknas
af ytterlig ofördragsamhet mot olika tänkande och ofta
framkallar begäret att rent af fördöma, förfölja eller
t. o. m. med eld och svärd utrota dessa. Fanatismens
psykologiska förklaring ligger deri att på känslans
och öfver hufvud det lägre själslifvets ståndpunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
