- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 4. Duplikator - Folkvandringen /
1013-1014

(1881) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fanatism - Fandango - Fanefjorden - Fanega - Fanegada - Fanér - Fanerogamer - Fanfani, Pietro - Fanfar - Fanfaron, Fr., storskrytare, skräflare. - Fanfaronad, skryt, skräfvel - Fanfulla - Fanigold och Manigold - Fanjunkare - Fanning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förnuftiga och sinliga moment lätt sammanblandas. Till
följd deraf tillägger man de sinliga och tillfälliga
former, i hvilka det förnuftiga lifvet hos subjektet
framträder, en betydelse, som blott kan tillkomma
lifvet sjelf, och förmenar sig kunna med rent sinliga
medel hos andra väcka och befordra detta lif. På högre
ståndpunkt, och då det förnuftiga lifvet är renare,
öfvergår F. i entusiasm, som ar den förnuftiga
känslans stegring öfver det vanliga måttet utan
inblandning af sinliga moment. – Fanatiker, svärmare,
religionssvärmare, trosifrare. – Fanatisera,
försätta i fanatism, uppegga. – Fanatisk, svärmisk,
hänsynslös, ofördragsam. L. H. Å.

Fandango, spansk nationaldans i 3/4 takt och måttligt
tempo, af vek karakter och dansad af tvänne personer
af olika kön under ledsagning af zittra och
kastanjetter. En folkmelodi af detta slag har blifvit
allmänt känd genom Mozarts användande deraf i "Figaros
bröllop". A. L.

Fanefjorden, namn på en i Bolsö socken,
Romsdals amt, i Norge, inskjutande arm af
Romsdalsfjorden. Den norra kusten kallas
Fanestranden och är berömd för sin naturskönhet.
Y. N.

Fanega, spanskt mått för spanmål och salt, olika
på olika orter. I Spanien lagenligt = 55,501 liter,
i Sevilla = 54,7 l., i Malaga = 53,94 l., i Saragossa
= 22,55 l., i Lissabon, Brasilien och Perù = 55,363
l., i Buenos Ayres = 137,2 l., i Paraguay = 288 l.,
i spanska Vest-Indien = 105,71 l.

Fanegada, spanskt ytmått, enligt lag = 64,3956 ar,
i spanska Vest-Indien och Syd-Amerika = 66,054 ar,
i Mejico och Central-Amerika = 64,537 ar.

Fanér, mycket tunn skifva (af något ädelt träslag),
hvarmed snickeriarbeten (möbler o. dyl.) af simplare
trä beläggas på ytan och derigenom få utseende af
att vara helt och hållet förfärdigade af det ädlare
träet. Genom att nyttja fanér af olika träslag kan man
framställa ett slags trämosaik. För allahanda finare
artiklar sågas fanér äfven af sten, metall, elfenben,
perlemor och sköldpadd. – Ordet är en förvrängning
af det likbetydande T. fournier (furnier, fournir,
fournüre
). Se Furnera. Fanér heter på D. fineer,
på E. veneer och på Fr. plaque (en bois) l. feuille
de placage.


Fanerogamer (af Grek. faneros, tydlig, och gamos,
äktenskap), bot., den ena af de stora grupper,
i hvilka Linné i sitt sexualsystem indelade
växtriket. Dit räknas de växter, som hafva egentliga
blommor och fortplantas genom frön. Motsats:
Kryptogamer. – Af nyare systematici indelas
fanerogamerna i angiospermer och gymnospermer. Jfr
Befruktning.

Fanfani, Pietro, italiensk filolog och
skriftställare, född 1815 i Pistoja, uppsatte 1847 i
denna stad den filologisk-literära tidskriften Ricordi
filologici,
hvilken dock redan följande året upphörde,
då F. som frivillig tog del i det lombardiska
befrielsekriget mot Österrike. Sedermera beklädde
han någon tid en plats vid undervisningsministeriet
i Turin, hvarifrån han kallades att intaga en
liknande plats i Florens, der han 1859 utnämndes till
bibliotekarie. Hans många, till en del i tidskrifterna
"Etruria". "Il

Borghini" och "Rivista internazionale" offentliggjorda
arbeten afse att utbreda kännedomen om det för det
bildade tal- och skriftspråket i Italien alltmera
tongifvande toskanska idiomets ordförråd och
vändningar samt att i allmänhet häfda språkets renhet
gent emot utlandets korrumperande inflytelser. Hans
vigtigaste arbeten i detta hänseende äro: Vocabolario
della lingua italiana
(1856–65), Vocabolario
dell’ uso toscano
(1863), med dess supplement
Voci e maniere del parlar fiorentino (1870),
Vocabolario italiano della lingua parlata (1875;
författadt i samarbete med Giuseppe Rigutini),
Lessico della corrotta italianità (1877;
författadt i samarbete med Arlia). Redan 1846
invecklades F. genom sina Osservazioni sopra il
nuovo vocabolario della Crusca
i en häftig strid
med akademien af samma namn, en strid, ur hvilken
han gick segrande liksom ur den, hvilken sedermera
uppstod angående äktheten af Dino Compagnis krönika,
hvars apokryfiska natur F. genom sin Dino Compagni
(1875) både på filologiska och historiska grunder på
ett glänsande sätt lade i dagen. Som textkritiker
uppträdde F. äfven i sina Studi e osservazioni
sulle opere di Dante
(1873). Likasom i sina Diporti
filologici
(1858 och 1871) gör F. äfven i sina
mera rent belletristiska skrifter det språkliga
till hufvudsak. En förteckning på hans flesta
skrifter finnes upptagen i hans Bibliografia (1874).
Hj. Sdg.

Fanfar (Fr. fanfare), kort smattrande musiksats,
företrädesvis för trumpeter eller horn. Den nyttjas
såsom signal i krig eller på jagt; äfvenså vid
festliga tillfällen, i hvilket fall ordet motsvaras
af det engelska "flourish" och det tyska "tusch".
A. L.

Fanfaron [fangfarång], Fr., storskrytare,
skräflare. – Fanfaronad, skryt, skräfvel.

Fanfulla, en af Italiens mest spridda liberala
tidningar, har (efter Kyrkostatens införlifvande med
konungariket Italien) dagligen utgifvits i Rom och har
sitt namn af Fanfulla di Lodi, en af de populäraste
krigaretyperna i Massimo d’Azeglios historiska roman
"Ettore Fieramosca", äfven utgifven under titeln "La
disfida di Barletta". (Samma figur infördes sedermera
i d’Azeglios roman "Niccolò de’ Lapi".) Hj. Sdg.

Fanigold och Manigold, i Bajern förekommande mansnamn,
visa genom sin sammansättning, att den i norden
bekanta myten om jättinnorna Fenja och Menja, som
malde guld åt konung Frode, äfven var känd i Tyskland.
Th. W.

Fanjunkare, milit., i svenska armén högsta
underofficersgraden vid alla trupper utom
artilleriet. Fanjunkaren biträder kompani-
(sqvadrons-) chefen vid expeditionsgöromålen
samt för öfrigt i allt, som rör kompaniets
(sqvadronens) inre angelägenheter. I kasern bor
han inom kompaniet (sqvadronen) och har befälet
öfver detta (denna), då ingen officer är närvarande,
C. O. N.

Fanning, ö i norra delen af Stilla oceanen, under 3°
51’ n. br. och 159° 22’ v. lgd fr. Gr. Arealen 40
qvkm. 150 innev. Ön upptäcktes 1798 af amerikanen
Fanning och togs 1861 i besittning af engelsmännen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Apr 25 13:54:51 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfad/0513.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free