Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Farnöte - Faro - Faro, Capo di - Faro di Messina, Messina-sundet - Faros - Farquhar, George, engelsk lustspelsförfattare - Farr, William, engelsk lärare och statistiker - Farragut, David Glascoe, amerikansk amiral - Farrakhabad - Farrar, Frederic William, engelsk teolog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Östgötalagen stadgar i flere fall för den, som är
"forman" (hufvudman) vid brotts begående, 40 markers
bot, men för hvar och en som är "i fluk ok farnnöti
mæþ" endast 3 markers bot. – Sammanställningen
förekommer emellertid äfven i andra fall. Så
stadgas det i Uplandslagen, Kyrko B. 21, att alla
de "þær guzlikamæ fylghiæ ok þær æru i flok
ok i farunöte mæþ" (alla de, som deltaga i de
högtidliga processioner, hvarvid det invigda brödet,
hostian, kringbäres för att tillbedjas, och alla
de, som åtfölja dessa) skola "i guzfriþi væræ."
I. L.
Faro, hufvudstad i portugisiska prov. Algarve,
på Portugals södra kust, vid Atlantiska
hafvet. Omkr. 8,000 innev. Biskopssäte. Hamnen är
liten och af ringa djup, men har en god redd. Export
af sydfrukter, oljor, vin och kork. Ö. om staden
ligger ett gammalt kastell, omgifvet af moriska
befästningar.
Faro, Capo di, nordöstra spetsen af ön Sicilien,
vid norra inloppet till Messina-sundet, har sitt namn
deraf att ett fyrtorn (Ital. faro) är anlagdt på
udden. I trakten växer det bästa sicilianska rödvin.
Faro di Messina, Messina-sundet, det 3,5–22,5
km. breda sundet mellan Sicilien och Kalabrien, svårt
att befara och redan i den gråa forntiden beryktadt
för sina farliga strömhvirflar. Efter detta sund
skilde man förr mellan Regno di quà del Faro (riket på
denna sidan sundet, Neapel) och Regno di là del Faro
(riket på den andra sidan sundet, Sicilien).
Faros (Lat. Pharus), en liten ö i Egypten, utanför
Alexandria, hvilken af Alexander den store förenades
med fasta landet medelst en 900 m. lång damm,
det s. k. Heptastadion. På denna ö lät Ptolemaeus
Philadelphus (285–247 f. Kr.) byggmästaren Sostratos
från Knidos uppföra det berömda fyrtörnet, hvilket
räknades bland verldens underverk och sjelf efter
ön erhöll namnet Faros. I några nyeuropeiska språk
(Fr. phare, Ital. faro) har namnet öfvergått till
beteckning på fyrtorn i allmänhet. A. M. A.
Farquhar [farkoör], George, engelsk
lustspelsförfattare, f. 1678, d. 1707, var en kort
tid skådespelare, blef derefter löjtnant och slutligen
skriftställare. Han utgaf åtta lustspel och ett häfte
Miscellanies, innehållande bref, poem och en uppsats
om komedien. De bästa bland hans dramatiska arbeten
äro The recruittng officer (1706) och The beaux
stratagem (1707). F. var en af de förnämste engelska
lustspelsförfattarena på sin tid. Hans komik är
äkta, hans dialog full af lif och qvickhet samt hans
situationer väl valda. I karaktersteckningen är han
deremot jämförelsevis svag. Hans lustspel utgåfvos,
tillsammans med Wycherleys, Vanbrughs och Congreves,
1849 af Leigh Hunt, och hans samlade arbeten utkommo
1772 i tionde upplagan.
Farr, William, engelsk läkare och statistiker,
f. 1807, inträdde 1838 i Registrar General’s
office och organiserade samt blef chef för dess
statistiska byrå. F. har varit Englands ombud vid
de internationella statistiska kongresserna. Utom
åtskilliga arbeten af medicinskt innehåll har han
författat årsberättelser om den allmänna helsovården
och dödsorsakerna i England (1837
–78), Vital Statistics, Finance of life, Paper of the
Income-tax m. fl. statistiska verk. Han har vidare
redigerat de digra English life-tables, som uträknats
och tryckts af svensken E. Scheutz’ sedan 1859 i
engelska statistiska byrån arbetande räknemaskin.
Farragut, David Glascoe, amerikansk amiral, f. 1801
i Tennessee, inträdde 1810 i tjenst och deltog
i kriget mot engelsmännen 1812, men blef 1814
fången utanför Valparaiso. Under nordamerikanska
inbördeskriget erhöll F. 1862 befäl öfver
"vestra golfblockadeskadern" med order att intaga
New-Orleans och understödja general Butler. Med
8 korvetter och 10 kanonbåtar forcerade han d. 24
April s. å. inloppet till Mississippi förbi fästena
"Fort Jackson" och "Fort Filip", som tystades
af Porters mörsareflottilj, förstörde en fientlig
kanonbåtsflottilj och framträngde till New-Orleans,
som besattes af Butlers trupper d. 26. Hans be-
bedrifter förskaffade honom af sjömännen
namnet "Old Salamander" och af kongressen rang
af konteramiral, en värdighet som för hans skull
inrättades. I Mars 1863 banade F. sig med 15 större
och mindre opansrade fartyg väg förbi "Fort Hudson",
som han i förening med general Banks d. 9 Juli tvang
att kapitulera. Ännu större skicklighet och djerfhet
lade F. i dagen 1864, då han d. 5 Aug. med en eskader
af 4 monitorer och 15 ångare beslutsamt forcerade
minlinierna vid Mobile och slog Sydstaternas eskader,
som bland sina fartyg räknade den starka pansarrammen
"Tennessee". F. blef då viceamiral och 1866 amiral
samt erhöll sedan såsom en utmärkelse befäl öfver
en mindre eskader, med hvilken han 1867–68 besökte
de europeiska farvattnen (äfven Stockholms hamn),
der den amerikanske hjelten var föremål för allmän
hyllning. Död d. 15 Aug. 1870.
O. E. G. N.
Farrakhabad (Furrukabad). 1. Distrikt i britiska
Ostindien, Nordvestprovinserna, provinsen
Agra. Arsalen 4,517 qvkm. 918,748 innev. (1872),
hvaraf 9/10 hinduer. – 2. Hufvudstad i nämnda
distrikt, vid högra stranden af Ganges. 65,440
innev. (1872).
Farrar, Frederic William, engelsk teolog, f. d. 7
Aug. 1831 i Bombay, besökte universiteten i London
och Cambridge, blef 1854 diakon och prestvigdes
1857. Efter att tidtals hafva tjenstgjort i Cambridge
blef han 1869 extra ordinäre och 1873 ordinarie
predikant hos drottning Victoria samt utnämndes 1876
till kanonicus i Westminster och kyrkoherde i S:t
Margarets församling i London. F. har utöfvat en
omfångsrik literär verksamhet. På det filologiska
området har han bl. a. utgifvit The origin of
language (1860) och Families of speech (1870; ny
uppl. 1878). Som andlig författare har han framträdt
med åtskilliga utmärkta och vidt spridda arbeten,
bland hvilka särskildt må nämnas Seekers after God
(1869; "Sökare efter Gud", 1879), The witness of
history to Christ (1871; "Historiens vitnesbörd
om Kristus", 1878), The life of Christ (1874 –
upplefde på ett år 12 uppl. –; "Jesu lefnad", 1878;
ny uppl. 1881) och Life and work of St Paul (1880;
"Paulus",
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
