Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fay ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom öfverförande af blod från arter till ven hos
samma djur. Feber uppstår också genom minskning
af blodets vattenhalt, såsom vid den schrothska
dietkuren eller törstkuren (diète sèche), då all
flytande föda så vidt möjligt undvikes, äfvensom genom
minskning af hela blodmassan genom en åderlåtning. –
Feberanfallet, som (efter prodromer af hufvudvärk,
mattighet, värk i korsryggen och lederna) vanligen
börjar med frossbrytningar, hvarvid hudytan, oaktadt
redan stegrad temperatur hos blodet, är kall, blek
och knottrig (gåshud), medför snart allmän hetta,
äfven i huden. Dervid visar termometern en stegrad
temperatur från den normala, 37° C., ända till 41
å 42°, hastig puls (120–140 slag i minuten), ökad
afsöndring af urinämne, störd hjernverksamhet, yrsel
(delirium) m. m. Anfallets aftagande (defervescens)
sker antingen hastigt, genom temperaturens sjunkande
inom 12–36 timmar till den normala (krisis), eller
långsamt, under flere dagar, på sådant sätt att
temperaturen sjunker allt mera afton efter afton och
deremot höjer sig allt mindre morgon efter morgon
(lysis). De febrar, som visa en viss regelbundenhet
med afseende på feberanfallen, kallas typiska, de
öfriga atypiska. De typiska febrarna äro antingen
kontinuerande, med tämligen lika febertemperatur under
hela förloppet, eller remitterande, med regelbundet
vexlande temperatur genom minskning (remission)
om morgnarna och stegring (exacerbation) mot
aftnarna, eller intermitterande, med feberfria
intervaller, vexlande från en half dag till ett par
dagar, mellan feberanfallen. Efter anfallens återkomst
hvar annan eller hvar tredje dag kallas febern febris
quotidiana, tertiana eller quartana. Feberanfall af
kort varaktighet, några timmar eller en, högst två
dagar, kallas ephemera. F. B.
Febergummiträdet. Se Eucalyptus.
Febermedel, egentl. Feberfördrifvande medel
(Lat. remedia febrifuga l. antifebrilia), med.,
sådana medel, som kunna mildra eller upphäfva
ett uppkommet febertillstånd, i det de nedsätta
den höjda temperaturen i organismen. De förnämsta
s. k. febermedlen äro de mycket bittert smakande
alkaloiderna chinin och cinchonin ur kinaträdens
bark. Många andra bittra ämnen, företrädesvis
af alkaloidisk beskaffenhet, hafva liknande, men
vanligen svagare verkan (t. ex. Ditain, Esenbeckin,
Montanin, Qvassiin m. fl.). De nämnda medlen motverka
och kunna tillintetgöra malariagiftet, som förorsakar
frossfebrar och med dessa beslägtade sjukdomar. –
Man har ibland, men oegentligt, kallat de "kylande
medlen" (remedia refrigerantia), t. ex. syror och
vissa salter, för "febermedel". O. T. S.
Febril (Lat. febrilis; se Feber), feberaktig,
kännetecknande en feber; försatt i stark sinnesrörelse
eller otålig sinnesstämning, orolig, upprörd.
Febris recurrens, Lat., Återfallsfeber, med., en
tyfusartad feber, utmärkes af sin benägenhet att
uppträda i tvänne eller flere tätt på hvarandra
följande och skilda anfall. I Sverige har sjukdomen
ännu icke blifvit observerad. Redan på 1700-talet
iakttagen i Irland, blef den dock först på 1840-talet mera
känd genom de då i Irland, England och Skotland
uppträdande epidemierna. Sedermera visade den
sig äfven i Frankrike, Alger, Egypten, Ryssland
och nordöstra Tyskland, särdeles i Breslau och
Berlin. 1873 fann Obermeier den egentliga orsaken
till denna egendomliga feber. Under anfallen upptäckte
han nämligen i blodet en stor myckenhet mikroskopisk
svamp (af Lebert kallad Spirochete recurrentis),
som försvann efter anfallen och som hade formen
af spiralformiga trådar. – Sjukdomen är mycket
smittosam, i synnerhet i osunda och öfverbefolkade
trakter och hus, hälst om tillika dricksvattnet är
dåligt och grundvattensförhållandena ogynsamma. Den
angriper män, qvinnor och barn utan åtskilnad (ofta
sjuksköterskor och sjukhus-assistenter), men är
icke synnerligen dödande, i det endast 2 à 3 procent
duka under för den häftiga febern eller tillstötande
bisjukdomar. Sjukdomsbilden är i sina allmännaste
drag följande. Sedan smittämnet, med all sannolikhet
den nämnda svampen, legat latent i kroppen omkr. en
vecka, utbryter, vanligen efter en fross-skakning,
häftig feber med hufvudvärk, mattighet, värk i
musklerna, hastig puls och hög temperatur, som inom
ett par dagar stiger till 41 à 42° C. Snart ansvälla
mjelte och lefver, förorsakande tryck och smärta
under bröstet. Tungan blir torr, öppningen trög eller
lindrigt diarré-artad, muskelsmärtorna envisa och
karakteristiska. Efter en veckas tid aftaga febern
och de öfriga symptomen med samma hastighet, hvarmed
de utbildade sig. På en enda natt kan temperaturen
sjunka 5 à 6 grader; patienten känner sig plötsligt
återställd, ehuru han ännu är något matt och
mager. Han stiger upp, tror sig vara frisk, men efter
några dagar öfverraskas han af ett nytt feberanfall,
ofta lika intensivt och af samma varaktighet som
det första, stundom lindrigare och kortare. Efter
en ny paus kan ett tredje, ja i sällsynta fall
till och med ett fjerde anfall inställa sig. Det är
lättare att förekomma sjukdomen genom renlighet och
undvikande af beröring med smitthärdar, än att bota
den, sedan den en gång utbrutit, ty hvarken china i
stora doser eller andra medikament eller kalla bad
synas inverka på densamma. Ogynsam utgång förekommes
emellertid genom kraftig, stärkande diet, den största
renlighet, frisk luft, godt dricksvatten m. m.
F. B.
Febronius, Justinus. Se Hontheim, J. N von.
Februari (Lat. Februarius), i den julianska kalendern
den andra, förut – sedan Numa Pompilius i kalendern
infört denna månad och Januari – den sista af
årets månader, har sitt namn af den fornitaliska
gudomligheten Februus, efter hvilken jämväl det i
denna månad förrättade stora reningsoffret, februa,
fick sitt namn. Månadens svenska namn är Göjemånad.
På danska kallas han Blidemåned. Dagarnas antal
är 28, utom i skottår, då de äro 29. Jfr Skottår.
Februarirevolutionen l. 1848 års revolution, det
uppror, som utbröt i Paris d. 22 Febr. 1848 närmast
med anledning deraf att regeringen förbjöd och med
militärmakt hindrade ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
