Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Federativ ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fredrik honom till kongl. medaljör med försäkran om
survivans på alla med sysslan förknippade förmåner. I
början af 1764 träffades F. af ett slaganfall, hvilket
satte honom ur stånd att vidare arbeta. Hans unge son,
Karl Gustaf, kunde emellertid öfvertaga skötandet
af faderns befattning, och dermed fortfor han till
dennes död, som inträffade i Stockholm d. 8 Juni 1780.
F:s arbeten äro omkr. 30 medaljer och 80 jettoner,
många sigill för kungliga och enskilda personer samt
modelleringar i vax. Hans bilder ega stor förtjenst
genom modelleringens kraft och elegans samt den
fulländade behandlingen af hår och drägter, i hvilken
han står Hedlinger nära. Liksom denne lyckades han,
hvad frånsidorna angår, bäst i emblemen; men äfven
i figurerna förstod han utveckla en ganska bestämd
hållning och en riktig teckning. Hans yppersta verk
äro måhända de små täcka jettoner, som han i stort
antal utfört. Bland hans bästa arbeten kunna för
öfrigt nämnas medaljerna öfver Fredrik I:s död, Adolf
Fredriks och Lovisa Ulrikas kröning, Stålfabriken å
Drottningholm (1762), Kronprinsen Gustafs förmälning
(1766), Ehrenpreus, Axel von Fersen, K. Gyllenborg,
N. Keder, Linné och Thegner m. fl. – F:s lärjungar
voro K. J. Wikman, G. Ljungberger och sonen Karl
Gustaf F. -rn.
2. Fehrman, Karl Gustaf, medaljör, den föregåendes
son, föddes i Stockholm 1746 och egnade sig allt
ifrån unga år åt konsten, i det han 1759 blef
lärjunge af Larchevesque i ritande och modellering
samt äfven erhöll undervisning vid målare- och
bildhuggare-akademien, der han eröfrade tvänne
pris. Då faderns olycka 1764 inträffade, var han så
pass utbildad, att han genast kunde fullgöra allt
hvad denna syssla vid kongl. myntet kräfde. Dessutom
utförde han några konstnärliga arbeten af ej ringa
förtjenst, ehuru Ljungberger, som snart derefter
hemkom, sedan fördunklade den yngre medtäflaren. För
att vidare förkofra sig sökte F. och erhöll af K. M:t
1774 ett årligt reseunderstöd af 1800 livres för tre
år samt afreste i slutet af Maj s. å. till Rouen
och vidare till Paris, der han skulle å konungens
vägnar till prinsen af Condé öfverlemna ett
mineraliekabinett, förvaradt i ett präktigt skåp,
utfördt af den berömde Haupt. I Paris modellerade
han för Pajou och besökte Lépiciers akademi samt,
längre fram, den franska målareakademien. I Okt. 1775
begaf han sig till Rom. Der studerade han dels på
egen hand, dels hos Sergel, äfvensom tillsammans
med Wertmüller. Jämväl Masreliez tillhörde hans
umgänge. Med dessa vänner företog han flere små
utflykter och gjorde ensam ett besök i Neapel. I
Juni 1778 lemnade han Rom och anträdde hemresan
öfver Frankrike. Hans hemkomst inträffade året
derpå. Efter faderns död bibehölls han vid dennes
lön; men medaljörstjensten vid myntet innehades af
Ljungberger, och F. var således hänvisad till mindre
vigtiga arbeten, medaljer för enskilda samt poussering
af porträtt, en genre i hvilken han utvecklade stor
talang. Då Ljungberger 1787 dog, var F. sjelfskrifven
till hans sysslor och förrättade sedan sin tjenst
med mycken heder. Han
utnämndes tillika till professor i k. Målare-
och bildhuggare-akademien och qvarstod i dessa
befattningar till sin död, hvilken inträffade i
Stockholm d. 24 Dec. 1798. – F:s många arbeten visa
en grundlig konstnärsbildning och tillhöra inom den
mindre skulpturen samma riktning, som representeras
af Sergel inom den högre och af Masreliez inom
måleriet. Det är också bekant, att han ofta arbetade
efter utkast af den senare. Hans porträttsidor lida
af en något fyllig och uppblåst ansigtsmodellering,
men äro väl arbetade, liksom oftast frånsidorna,
med deras, enligt den nya riktningens smak, något
långdragna och spinkiga figurer. Utom många medaljer,
hörande till "Gustaf III:s medaljhistoria", hvilket
företag kort efter konungens död råkade i stockning,
arbetade F. många minnespenningar öfver enskilda samt
jettoner och belöningspenningar. Bland de senare
må nämnas de öfver Höpken, P. Alströmer, D. Fehrman,
J. af Bjerkén och P. Wargentin. -rn.
Feidias. Se Fidias.
Feidippides (Lat. Phidippides),
atheniensisk härold, hvilken vid persernas anryckande
under Datis och Artafernes (490 f. Kr.) afsändes
till Sparta för att begära hjelp och till fots på två
dagar tillryggalade den ungefär 200 km. långa vägen.
A. M. A.
Feidon (Lat. Phidon), herskare i Argos kring midten
af 8:de eller, enligt en annan källa, i senare
hälften af 7:de årh. f. Kr. Möjligen afse de stridiga
tidsuppgifterna två särskilda herskare med samma
namn. F. tillhörde temenidernas gamla konungahus,
men betecknas dock såsom envåldsherskare (tyrannos),
emedan han öfverskred konungamaktens häfdvunna
gränser. Han utvidgade sitt välde ej endast öfver hela
Argolis och Egina utan äfven, med tillbakaträngande
för en kort tid af Spartas inflytande, öfver en
stor del af det öfriga Peloponnesus. Hans regering
utmärkte sig genom åtskilliga vigtiga reformer,
bl. a. införandet af ett gemensamt mått- och
vigt-system äfvensom af prägladt silfvermynt.
A. M. A.
Feif, svensk adlig ätt, härstammade från Skotland
och inkom på 1600-talet till Sverige med Jakob Fyf,
handlande i Stockholm. Den fick 1705 adlig värdighet
och utgick på svärdsidan 1856. En gren erhöll
1715 friherrlig värdighet, men utslocknade 1739 på
manslinien med stiftaren, Kasten F. (Se nedan.)
Feif, Kasten, ämbetsman, föddes d. 29
Sept. 1661 i Stockholm, der han i sin ungdom var
hattmakarelärling. 1682 antogs han till e. o. kanslist
i konungens kansli, 1707 blef han sekreterare
vid finländska, livländska och ingermanländska
expeditionen, 1709 kansliråd och statssekreterare
för inrikes expeditionen samt 1723 president i
Statskontoret. 1705 adlades han, och 1715 upphöjdes
han i friherrligt stånd. Död i Stockholm d. 12
Mars 1739. – F. började sin ämbetsmannabana såsom
skrifvare under Piper och gjorde sig då bemärkt genom
sin kännedom af finskan. Hos Rehnskjöld ställde han
sig in genom spioneri på sin förre förman, Piper, och
Karl XII:s ynnest vann han genom putslustiga upptåg,
mod i faror och medgörliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
