Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fennomani, egentl. finskhetsvurmeri - Fenol, kem. - Fenomen, syn, företeelse; ovanlig, sällsam företeelse. - Filos. - Fenre l. Fenresulfven, Nord. mytol.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svenska språkets fortfarande bestånd såsom
bildningsform i Finland, utan äfven mot
ämbetsmannainflytandet, i hvilket de se ett af
de väsentligaste hindren för genomdrifvandet af de
fennomanska idéerna. Medan sålunda den fennomanska
rörelsen tillväxer, begynna äfven fennomaniens
motståndare samla sig i slutna grupper, bland
hvilka tvänne särskilda riktningar kunna märkas:
"den liberala", hvilken på sin fana skrifvit
arbetet för det gemensamma fosterlandet, oafsedt
alla språkolikheter, och den "svekomanska", hvilken
arbetar för upprätthållandet och stärkandet af det
svenska kulturelementet i Finland. Denna fortgående
partibildning tyckes häntyda på att språkstriden i
Finland under den närmaste framtiden skall framkalla
ännu bittrare brytningar än hittills. M. G. S.
Fenol (af Grek. fainein, upplysa, emedan den
erhålles som biprodukt vid lysgasberedning),
kem., kallas ett hydroxylderivat af benzol,
sammansatt efter formeln C6 H5 OH. Den erhålles ur
stenkolstjära, som genom destillering uppdelas i
stenkolsolja och kreosotolja. Den senare utgöres af
fenol och åtskilliga kolväten, som afskiljas genom
oljans behandling med natronlut, hvaraf fenolen,
men ej kolvätena, upplöses. Genom den Alkaliska
lösningens neutralisering med svafvelsyra eller
saltsyra erhåller man oren fenol i form af en olja,
som renas genom upprepade destilleringar. I rent
tillstånd bildar fenol långa och färglösa, vid 40°
C. smältande nålar, utmärkta af en mycket intensiv
lukt af rök och af skarpt brännande smak. Fenol kokar
vid 180° C., löses föga i vatten, är giftig och
ett förträffligt antiseptiskt medel. Den gifver både
med baser och syror mycket obeständiga salter. Fenol
kallas äfven karbolsyra, fenylsyra och fenylalkohol. –
Fenol är typen för en stor klass mycket vigtiga
organiska (aromatiska) ämnen, på sätt och vis till
sammansättningsart analoga med alkoholerna, från
hvilka de skiljas derigenom att de ej kunna oxideras
till aldehyder, ketoner eller syror. De äro liksom
alkoholerna hydroxylderivat, men härstamma från
aromatiska kolväten. De kunna liksom alkoholerna vara
enatomiga, med 1 grupp OH, t. ex. fenol, tvåatomiga,
med 2 grupper OH, t. ex. orcin, resorcin,
alizarin m. fl., treatomiga, t. ex. pyrogallussyra,
floroglucln. Många fenoler förekomma färdigbildade i
växtrikets eteriska oljor, t. ex. karvol i kumminolja,
tymol i timjamolja, eugenol i kryddnejlikolja. Ofta
utmärkas de af antiseptiska egenskaper.
P. T. C.
Fenomen (Grek. fainomenon, af fainesthai, blifva
synlig), syn, företeelse (egentl. naturföreteelse,
himmelstecken); ovanlig, sällsam företeelse. –
Filos., förnimmelse, i hvilken det förnumna fattas
såsom i vissa afseenden annorlunda, än det i sig sjelf
är. Fenomen hänvisar dels på ett väsende, hvarafö det
är förnimmelse, dels på ett ofullkomligt förnimmande
subjekt, för hvilket det är förnimmelse, och har sina
förutsättningar i båda. Att i verkligheten, sådan
den för oss faktiskt framställer sig, fenomenella
moment ingå är obestridligt, och detta förhållande
kan sägas utgöra förutsättningen för all vetenskaplig
forskning. Men filosofien måste med noggrannhet skilja
fenomenet från väsendet, så att hon såsom fenomen
uppfattar allt, som hänvisar på ett djupare liggande
väsende, äfven om det kan tjena till förklaring
af närmare liggande företeelser. Redan Heraklit
(omkr. 500 f. Kr.) lärde, att "sinnena äro dåliga
vittnen för barbariska själar". Först i nyare
tider har dock den läran börjat göra sig gällande,
att den gifna verklighetens ändlighet i det hela
förklaras derur att hon är ett fenomen i och
för menniskan. Redan Leibniz (d. 1716) uttalade
denna tanke, men det var dock egentligen med Kant
(d. 1804) fenomenläran framträdde på ett sätt,
som blef bestämmande för vetenskapens hela vidare
utveckling. Kant visade nämligen, att tiden och
rummet äro sätt eller former, i hvilka menniskan
uppfattar något, som i sig sjelf ej kan anses vara
till i rum och tid. Enligt honom utgör följaktligen
hela den sinliga verlden, så vidt hon är till i rum
och tid, ett fenomen i och för menniskan. Efter Kant
har man ock öfver hufvud fasthållit vid antagandet
af denna sinneverldens fenomenella karakter, ehuru
meningarna varit delade, dels derom för hvilken hon
är fenomen, dels derom hvaraf hon är ett fenomen och
dels ändtligen derom hvad det är i sinneverlden,
som utgör just det fenomenella. Hegel besvarar
dessa frågor så, att sinneverlden, så vidt hon är
tillfälligt bestämd, är fenomen för den absoluta
anden af dess egna nödvändiga tankar. Boström lärer,
att sinneverlden, så vidt hon är i tid och rum,
är fenomen för menniskoanden af väsendet, som i sig
sjelf är lefvande och personligt. – Fenomenologi,
vetenskapen om fenomenet, har till uppgift att göra
reda för hvad det är i sinneverlden, som måste
betraktas såsom fenomen, enär det ej kan sägas
vara väsende i egentlig bemärkelse. Hon intager en
förberedande eller propedevtisk ställning till den
egentliga filosofien. L. H. Å.
Fenre l. Fenresulfven, Nord. mytol., var det ena af
Lokes tre barn med jättinnan Angerboda; de båda
andra voro Midgårdsormen och Hel. F. uppföddes hemma
af åserna, men Ty var den ende, som vågade gå till
honom och gifva honom mat. Då ulfven växte allt för
mycket, och alla spådomar sade honom vara skapad
till gudarnas förderf, beslöto desse att fängsla
honom med en mycket stark jernboja, benämnd Läding,
hvilken han dock straxt slet i tu. Liksom på lek
fick ulfven pröfva sin styrka på en annan, dubbelt
starkare boja, vid namn Drome, men äfven denna afslets
af honom. Allfader sände då Skirne till några dvärgar
för att få en oslitlig boja förfärdigad, och desse
gjorde en sådan af sex slags ämnen: af kattfjätens
dån, qvinnans skägg, bergets rötter, björnens senor,
fiskens andedrägt och fogelns spott. Bojan var slät
och mjuk som ett sidenband och kallades Glepne. Ulfven
och åserna foro derpå till holmen Lyngve i sjön
Amsvartne, och gudarna öfvertalade honom att låta
sig fängslas af Glepne. Visserligen anade ulfven
någon list, men för att ej synas feg ville han låta
binda sig med Glepne, om någon af gudarna lade sin
hand i hans mun till underpant att allt tillgick
utan svek. Åserna tyckte det vara hårda vilkor,
men slutligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
