Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ferdinand ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Feredsjik, stad i turkiska vilajetet
Edirne (Adrianopel), 25 km. från Maritsas
mynning. Omkr. 4,000 innev. Mineralkällor.
Ferekraté. Se Glykoné.
Ferekrates (Lat. Pherecrates), forngrekisk
lustspelsförfattare, lefde och verkade i Athen under
senare hälften af 5:te årh. f. Kr. Han var samtida
med Eupolis och Aristofanes samt representerar, liksom
desse, den s. k. "äldre attiska komedien". Redan af de
gamle berömdes han för sin rena och korrekta atticism,
hvilket vitsord äfven bekräftas af de ännu i behåll
varande fragmenten. Så vidt man kan döma af dessa,
hafva hans lustspel rört sig mera på det enskilda
och literärmusikaliska än på det politiska lifvets
område. Efter honom har den sedermera såväl i den
egentliga lyriken som i det grekiska dramats lyriska
strofer ofta förekommande Ferekratiska versen
(Lat. metrum Pherecrateum) fått sitt namn. Dess
metriska schema är:
– v – v v – v. A. M. A.
Ferekratiska versen. Se Ferekrates.
Ferekydes (Lat. Pherecydes). 1. En af Greklands
"sju vise", bördig från ön Syros, lefde i 6:te
årh. f. Kr. Han uppgifves såsom den grekiska
literaturens äldste prosaist, men de bibehållna
fragmenten af hans filosofiska verk Om naturen
och gudarna synas ådagalägga, att hans stil föga
skilt sig från den poetiska. – 2. Historieskrifvare
(logograf, se d. o.) från ön Leros nära Miletus,
lefde i Athen i början af 5:te årh. f. Kr. Han
författade bland annat ett sagohistoriskt verk
i tio böcker, hvilket synes hufvudsakligen
hafva varit en samling af attiska fornsagor.
A. M. A.
Ferenczy [-rensji], Franz, ungersk operasångare,
född i Unghwar 1837 (enl. egen uppgift), studerade
för Lamperti, gasterade i Tysklands flesta större
städer äfvensom flerstädes i Italien, Spanien,
England, Ryssland och Skandinavien samt var vid
sin död, d. 6 Mars 1881, på lifstid engagerad
i Weimar. F. kom till Stockholm 1876 med Richard
Hennebergs tyska operatrupp och förnyade besöket 1877
i spetsen för en egen, fullständigt organiserad trupp,
som gaf operorna "Judin", "Fidelio", "Stradella",
"Die stumme", "Tannhäuser" och "Lucie" på Mindre
teatern. På Stora teatern uppträdde han 1881. F. egde
en sympatisk och bildad tenor, och hans dramatiska
framställning utmärkte sig, väl icke genom finhet,
men deremot genom mycken glöd. Bäst lyckades
han såsom Masaniello, Eleazar och Tannhäuser.
A. L.
Ferentina, fornitalisk, efter staden Ferentinum i
Etrurien uppkallad gudinna, åt hvilken var helgad
en vid foten af det albanska berget belägen lund,
der latinerna brukade hålla sina sammankomster.
A. M. A.
Ferentino, stad i den italienska prov. Roma, s. ö. om
staden Rom. Omkr. 10,000 innev. Biskopssäte. Staden
har flere intressanta lemningar af det forna
Ferentinum, hvilket en tid tillhörde volskerna,
efter 413 hernikerna och från 361 f. Kr. romarna.
Ferentinum. 1. Stad i det forna Etrurien, förstördes i
11:te årh. af innevånarna i Viterbo. Ruiner af staden
finnas vid det nuvarande
Ferenti, nära Viterbo. – 2. Stad i hernikernas land.
Se Ferentino.
Feret [fere], Jean Baptiste, fransk
blomstermålare, född omkr. 1670, blef 1709 medlem af
Académie royale de peinture et de sculpturo i Paris
och kom i början af 1730-talet till Stockholm. Berch,
som betecknar honom såsom "en ej mindre snäll än
vurmaktig blomstermålare", nämner ock, att han "blef
strax brukad att måla några taflor för kongl. slottet,
som göra hans namn mycken heder". Han kallar honom
endast Baptiste, och under detta namn var F. äfven
känd i sitt hemland. I Sept. 1733 erhöll F. för
kongl. slottets räkning i uppdrag att i plafonden i
"de fyra verldsdelarnas salong" måla alla blommor,
festoner, foglar och andra djur m. m.; sannolikt
blef emellertid denna beställning ej utförd, af hvad
skäl är okändt. F. lemnade Stockholm i Juli 1734
och begaf sig tillbaka till Paris, der han afled
1739. Blomsterstycken af hans hand finnas i Upsala
konstmuseum och i flere enskilda samlingar; de äro
aldrig betecknade, men likväl lätt igenkänliga.
-rn.
Feretrius, ett af de många binamn, hvilka romarna
tillade gudarnas fader, Jupiter. Åt Jupiter
F. hembar den romerske fältherren såsom tackoffer
den vapenrustning (spolia opima), hvilken han tagit
från den af honom sjelf i striden fällde fientlige
anföraren. Möjligen är ordet feretrius, i enlighet
med en redan hos de gamle förekommande tolkning,
att härleda från feretrum, den bår, på hvilken
nämnda segerbyte vid triumftåget brukade bäras.
A. M. A.
Fergana, guvernement i ryska Central-Asien, bestående
af det 1875 eröfrade kanatet Kokand, ligger mellan
70° och 74° ö. lgd samt 39° och 42° n. br., på
ömse sidor om floden Syr-Darja, bland de vestra
kedjorna af Tian-sjanbergen, hvilka omsluta det
på alla sidor utom i v., der floden flyter ut på
Turkestans slätter. Arealen 73,113 qvkm. Omkr. 800,000
innev. Hufvudstad: Margelan.
Ferguson, Adam, engelsk filosof och
historieskrifvare, f. 1723, deltog 1745–48 som
fältprest i kriget mot Frankrike och utnämndes
1759 till professor i fysik och 1764 till
professor i moralfilosofi vid universitetet i
Edinburgh. 1778 medföljde han som sekreterare de
fem kommissarier, hvilka skickades till Amerika
för att underhandla. 1784 tog han afsked från sin
professur. Död 1816. Hans vigtigaste arbeten äro:
Essay on the history of civil society (1768),
Institutes of moral philosophy (1769), Observations
on civil and political liberty (1776), History of the
progress and termination of the roman republic (1783)
och Principles of moral and political science (1792).
Ferguson, Robert, skotsk diktare, f. 1751, d. 1774,
var en af Burns’ föregångare. Hans dikter utkommo
första gången 1773 och hafva sedermera blifvit utgifna
i flere nya upplagor.
Fergusonit, min., ett vid Ytterby fältspatsbrott nära
Vaxholm och på Grönland funnet sällsynt, svartbrunt
mineral, som hufvudsakligen utgöres af tantal-
och niobsyrornas salter med yttrium-metallerna.
P. T. C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
