Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fermor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ned. Baptister, hvilka bosatte sig på ön, medan den
egdes af engelsmännen, fördrefvos af spaniorerna
1858. Alla försök af de senare att kolonisera ön hafva
omintetgjorts af de fientliga infödingarna. Genom
sitt läge utgör ön dock en vigtig station för
de till vestafrikanska kusten, särskildt till
Nigermynningarna, destinerade skeppen. Ön upptäcktes
1471 l. 1486 af en portugis, hvars namn den bär,
togs i besittning af spaniorerna 1778, men öfvergafs
af dem 1782. 1827–34 begagnade engelsmännen den
såsom station för krigsskepp, hvilka skulle bevaka
slafhandeln. 1844 återtogs den af spaniorerna, hvilka
förändrade dess namn till Puerto de Isabel.
Fernbock (förvrängning af Fernambuco-ved,
Lat. Lignum Fernambuci; namnet af provinsen Pernambuco
l. Fernambuco i Brasilien), tekn., erhålles af
den i Brasilien inhemska Caesalpinici echinata
Lam., nat. fam. Leguminosae Juss. (Caesalpinieae),
kl. Decandria L. Fembock utgöres af det nämnda trädets
kärnved, som kommer i handeln i armstjocka, hårda,
fasta, täta, fintrådiga och tunga stycken af vexlande
längd. Färgen är utvändigt smutsigt rödbrun eller
stundom blåsvart, men inuti gulröd. Vedblocken
äro vanligen stämplade med ett inbrändt F. Lukt
saknas, men smaken är sötaktig och på samma
gång sammandragande. F. förekommer äfven i
raspad form. Liknande "färgträ", men icke så
mörkrödt, erhålles af andra arter af samma slägte,
t. ex. C. brasiliensis ("bresilja"), crista och
bijuga. Ur dessa har man framställt, mer och mindre
rent, ett kristalliserande färgämne, brasilin, som ur
olika lösningsmedel kristalliserar med olika form och
färg (från halmgul till brun). Det nyttjas nästan
uteslutande som färg-medel samt någon gång i form
af dekokt, såsom ett lindrigt magstärkande medel.
O. T. S.
Fernebo. 1. Härad och tingslag i Värmlands
län, Öster-Sysslets fögderi och domsaga. Arealen
185,228,6 har. 20,684 innev. (1880). Häradet består
af socknarna Fernebo, Nordmark, Rämmen, Brattfors,
Gåsborn, Kroppa och Lungsund. – 2. Socken i nämnda
härad. Arealen 50,463 har. 6,482 innev. (1880). Annex
till Filipstads stadsförsamling, Karlstads stift,
Nyeds kontrakt. – 3. Kontrakt i Vesterås stift. 21,174
innev. (1880). Det omfattar pastoraten Vester-Fernebo,
Norberg, Vestanfors, Romfartuna, Haraker, Fläckebo,
Vester-Våla och Karbenning.
Fernebo, Vester-, socken i Vestmanland, Vestmanlands
län, Vagnsbro härad. Arealen 31,041 har. 4,803
innev. (1880). Konsistorielt pastorat af 1:sta kl.,
Vesterås stift, Fernebo kontrakt.
Fernebo, Öster-, socken i Gestrikland, Gefleborgs län,
Hedesunda och Öster-Fernebo tingslag. Arealen 35,021
har. 3,436 innev. (1880). Konsistorielt pastorat af
2:dra kl., Upsala stift, Gestriklands kontrakt.
Fernelius (Fernel), Johannes (Jean), f. 1497,
d. 1558, en af 16:de århundradets förnämste läkare och
skriftställare samt en af dem, som kraftigt bidrogo
att störta det galeniska systemet, ehuru han sjelf
icke alldeles kunde frigöra sig från dess dogmer. Han
studerade i början filosofi och filologi i Paris,
men vände
sig sedan till medicinen, på grund af sin
svaga helsa. Mot slutet af sin lefnad var han
lifmedicus hos Henrik II. Han prisades allmänt
för sin eleganta stil och otroliga verksamhet samt
menniskokärlek. Hans förnämsta skrifter äro:
Universa medicina och De abditis rerum causis.
F. B.
Ferney [-nä] l. F.-Voltaire, köping i franska
depart. Ain, nära schweiziska gränsen. Omkr. 1,300
innev. F. eger sin ryktbarhet genom Voltaire, som
1762 köpte godset F. och der tillbragte återstoden
af sitt lif samt genom sin omvårdnad om industrien,
särskildt urtillverkningen, och åkerbruket blef
ortens egentliga skapare (hvarigenom han förvärfvade
sig hedersnamnet "patriarken på F."). Ännu visas i
sitt ursprungliga skick Voltaires sängkammare och
den mausolé, som var bestämd att innesluta hans
hjerta. Framför slottet står ett litet kapell,
uppbygdt af honom, med inskriften: "Deo erexit
Voltaire".
Ferni, Virginia och Carolina, italienska
violinspelerskor, födda: V. 1840 och C. 1842,
väckte tidigt uppseende för sitt spel, till en
början på kaféer i Milano och Venezia, senare i
konsertsalar öfver nästan hela Europa. Carolina har
sedermera såsom sångerska öfvergått till teatern.
A. L.
Fern Islands. Se Farne Islands.
Fernissa (T. firniss, Fr. vernis, af
Med. Lat. vitrinicium, af vitrum, glas), tekn., i
allmänhet hvarje vätska, som, utbredd i tunt lager
på ytan af en fast kropp, intorkar och lemnar ett
mer eller mindre glänsande, hårdt öfverdrag på den
bestrukna kroppen, som derigenom skyddas för inverkan
af luft och vatten. En god fernissa bör häfta starkt
vid sitt underlag och ännu efter åratal bibehålla
sin glans, genomskinlighet och hårdhet. – De otaliga
sorter fernissor, som inom tekniken användas till de
mest olikartade ändamål, kunna i allmänhet hänföras
till någon af de båda hufvudgrupperna oljefernissor
eller lackfernissor. Beredningen af oljefernissor
grundar sig på det sedan gammalt välbekanta
förhållandet att vissa feta oljor (t. ex. linolja)
hafva egenskapen att småningom genom luftens inverkan
intorka till sega, genomskinliga massor. Denna
förändring hos de s. k. torkande oljorna beror icke
på afdunstning, utan på en genom upptagande af syre
ur luften åstadkommen oxidation; oljan förvandlas
således på kemisk väg till ett nytt, fast, syrerikare
ämne eller kanske riktigare blandning af ämnen. Denna
syrsättning försiggår emellertid mycket långsamt
och ofullständigt under vanliga förhållanden; men
erfarenheten har lärt, att dess förlopp blir vida
hastigare, om man genom någon ändamålsenlig åtgärd
kraftigt inleder oxidationen, då den sedermera fortgår
af sig sjelf. Ett sådant inledande af syrsättningen
åstadkommes genom att upphetta oljan (till beredning
af oljefernissa nyttjas hufvudsakligen linolja, äfven
hartsolja, mera sällan och för särskilda ändamål
vallmoolja eller nötolja) tillsammans med ämnen,
som lätt afgifva syre och på samma gång kunna förena
sig med eller förstöra de föroreningar, som alltid
förekomma i oljan. Sådana ämnen äro blyglete, mönja,
brunsten, zinkoxid,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
