Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fersen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
synnerhet genom en i Nya posten intagen fabel,
"Räfvarna". När så det furstliga liket, d. 20 Juni
1810, infördes i Stockholm och F. i egenskap af
riksmarskalk åkte framför detsamma, blef han
ett mål för folkmassans sorl och skrän samt
slutligen utsatt för handgripligheter. Då han
sökte en tillflykt i rådhuset, släpades han i den
der paraderande militärens närvaro bort och blef
slagen till döds. – F:s dagbok och korrespondens
utgåfvos 1878, af R. M. Klinckowström, under
titeln "Le Comte de Fersen et la cour de France".
J. Th. W.
8. Fersen, Fabian Reinhold von, den föregåendes
broder, grefve, krigare, hofman, föddes d. 7
Okt. 1762, blef vid 12 års ålder fänrik vid Lifgardet,
kapten 1783, öfverste i armén och kaptenlöjtnant vid
Drabantkåren 1792, sekundchef för Göta garde 1793,
sekundchef för Svea garde 1796 och tog samma år afsked
ur krigstjensten. 1799 utnämndes han till ledamot
af Rikets Allmänna ärendenas beredning och 1809 till
excellens. Död i Stockholm d. 10 Mars 1818.
Ferstel, Heinrich von, österrikisk arkitekt, föddes
d. 7 Juli 1828 i Wien, på hvars konstakademi han
gjorde sina grundläggande studier och vid hvars
polytekniska institut han 1866 utnämndes till
professor i arkitektur. Hans första arbeten bestodo
i slottsrestaurationer för den böhmiska storadelns
räkning, i början af 1850-talet. 1855 vann F., som
då befann sig på studieresa uti Italien, priset
i den täflan, hvilken året förut blifvit utlyst
till uppförandet af den bekanta Votivkyrkan i Wien
(med anledning af kejsar Frans Josefs räddning undan
ett mordförsök). Denna kyrka, som är en förminskad
efterbildning af den rika franska gotikens katedraler
från det 14:de årh., invigdes 1879 och hade då kostat
4 millioner gulden (omkr. 7 millioner kr.). Under
tiden byggde F. bl. a. Nationalbanken (1856–60)
i Wien, i romansk stil. Han fortsatte att odla de
medeltida byggnadsformerna, särskildt de gotiska,
till början af 1860-talet, från hvilken tid han
företrädesvis egnat sig åt renaissancestilen. Bland
öfriga offentliga byggnader i Wien, hvilka
F. utfört, må vidare nämnas det österrikiska
Konstindustri-museet och det nya Universitetet
(påbörjadt 1873). Det sistnämnda är det nya Wiens
omfångsrikaste byggnadsverk, utfördt i högrenaissance
af blandad italiensk och fransk art, med tillsatser
af moderna arkitekturmotiv. Palatset innesluter
bl. a. 46 auditorier, som på en gång kunna rymma
6,000 åhörare, ett bibliotek, beräknadt för 200,000
band samt med sittplatser för 400 studerande, och,
såsom medelpunkt för det hela, en genom tre våningar
gående arkadgård. 1859 utgaf F., i förening med
Eitelberger, en broschyr, Das bürgerliche wohnhaus
und das wiener zinshaus, som utgör ett vigtigt
inlägg i bostadsfrågan. F. hör till de förnämsta
byggnadskonstnärerna under det 19:de århundradets
senare hälft. C. R. N.
Ferté, La (Lat. Firmitas), namn på flere franska
orter. 1. La F.-Bernard [-bernär], stad i franska
depart. Sarthe. Omkr. 3,000 innev. Vacker kyrka från
15:de och 16:de årh. – 2. La F.-Macé, stad i franska
depart. Orne,
vid en biflod till Gourbe. Omkr. 7,500 innev. – 3. La
F.-Milon [-milång], stad i franska depart. Aisne,
vid floden Ourcq. Omkr. 2,000 innev. Racines
födelseort. – 4. La F.-sous Jouarre [sou-sjouar],
stad i franska depart. Seine-et-Marne, vid Marnes och
Morins sammanflöde. Omkr. 5,000 innev. Tillverkning
af qvarnstenar.
Fertiault [-tiå], François, fransk skald, f. 1814,
blef 1855 kassör hos en bankir i Paris. Hans lyriska
dikter utmärka sig genom vemodiga stämningar och en
musikalisk form. Bland hans större arbeten märkas
Arthur ou le dîner de sept chatelains (1837) samt
en öfversättning af Dantes sonetter, kanzoner och
ballader.
Fertil (af Lat. fertilis), fruktbar, ymnig;
fruktsam. – Fertilitet, fruktbarhet, fruktsamhet.
Ferula Tourn., bot. farmak., ett slägte inom
nat. fam. Umbelliferae Juss., kl. Pentandria L.,
hvars elliptiska, platt sammantryckta delfrukter äro
trestriminiga. Slägtet utmärker sig genom arternas
ofta oerhörda storlek (3–5 m. i höjd) och rikedom på
en mjölksaft, som i ymnighet utqväller ur stjelkar
och rötter, då dessa såras. Denna saft stelnar till
s. k. "gummiharts" (af olika slag ur olika arter),
hvilket ofta är mycket stinkande eller af en stark,
egendomlig lukt. Ferula-arternas förnämsta stamhåll
är Persien och angränsande land, men arter finnas
äfven i Europa (F. orientalis L., F. communis
L., F. sylvatica Bess. m. fl., hvilka användas
såsom läkemedel) och i norra Afrika, hvarifrån man
erhöll det i forntiden såsom läkemedel, krydda och
näringsämne så högt värderade Silphium, säkerligen
produkten af en Ferula. Jfr Dyfvelsträck, Galbanum,
Silphium. O. T. S.
Fesca, Friedrich Ernst, tysk violinist och tonsättare,
f. 1789, d. 1826, blef 1808 solospelare i Kassel
och 1815 konsertmästare vid storhertigliga kapellet
i Karlsruhe. Hans kompositioner kännetecknas ej af
större djup, men väl af flytande stil samt en ren och
elegisk, om Spohr erinrande känsla. Samma egenskaper
utmärkte äfven hans violinspel, och särskildt berömmes
hans föredrag af adagiosatser. – Sonen Alexander
Ernst F., f. 1820, d. 1849, var kammarvirtuos
hos furst Eugen von Fürstenberg samt egnade sig
åt pianospel och komposition. Hans tonsättningar
voro en tid mycket omtyckta och röja oneklig
talang, men äfven brist på konstnärligt allvar.
A. L.
Fescennia. Se Fescennium.
Fescenninska verser l. Fescennier
(Lat. fescennini versus) kallades fordom uti
Italien tillfällighetsverser af skämtsamt innehåll,
som sjöngos vid de landtliga vinskördsfesterna,
vid hvilka maskerade personer svärmade omkring under
dans och vexelsång. Namnets ursprung är ovisst. Af
somliga härledes det från den etruskiska staden
Fescennia eller Fescennium, likasom atellanerna af
Atella, enligt andra kommer det af ordet fascinum
(trolldom), då det skulle syfta på sångens och dansens
förtrollande inverkan på sinnena. Ur de fescenninska
verserna, i hvilka man under uppsluppet skämt gjorde
sig lustig på hvarandras bekostnad, utvecklade sig
sedan den romerska satiren. R. Tdh.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
