Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fescennium l. fescennia - Fesch, Joseph - Fess (musik) - Fess (Fez, hufvudbonad) - Fess (Fez, stad) - Fessan l. Fezzan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fescennium l. -nia, i forntiden stad i södra
Etrurien, i närheten af Sorakte, vid den nuvarande
staden Civita Castellana.
Fesch, Joseph, fransk kardinal, halfbroder
till Napoleon I:s mor, föddes i Ajaccio d. 3
Jan. 1763. Han egnade sig först åt det andliga
ståndet, men lemnade det efter revolutionens utbrott
och blef 1796 krigskommissarie vid Alparmén. Sedan
Napoleon 1801 afslutit konkordatet med Pius VII, blef
F. åter igen prest, utnämndes 1802 till ärkebiskop i
Lyon samt 1803 till kardinal och franskt sändebud
i Rom. 1804 blef han fransk "grand-aumônier",
grefve och senator samt utsågs 1806 af v. Dalberg,
Rhenförbundets furstprimas, till hans koadjutor
och efterträdare. Vid ett koncilium af det franska
presterskapet i Paris 1810, der F. förde ordet,
motsatte han sig så djerft Napoleons politik i
afseende på påfvestolen, att han föll i onåd och ända
till kejsarens fall lefde i ett slags förvisning i
Lyon. Vid österrikarnas annalkande 1814 flydde han med
sin halfsyster Laetitia, kejsarens moder, till Rom,
återvände under "de hundra dagarna" (1815) och blef
pär af Frankrike, men måste efter slaget vid Waterloo
(1815) åter begifva sig till Rom. Förföljd af det
rojalistiskt sinnade presterskapet och af bourbonerna
uppfordrad att nedlägga sina biskopliga värdigheter,
gjorde han ett hårdnackadt motstånd, och först 1825,
då ett påfligt bref förbjudit honom utöfningen af
den andliga domsrätten, afstod han från sitt ämbete,
men ej från sin värdighet. Ett 1837 gjordt försök
till hans återinsättning misslyckades. Död d. 13 Maj
1839. – F:s verldsberömda, omfattande taflesamling
såldes på auktion i Rom. Hans brefvexling med Napoleon
är utgifven af Du Casse (1855).
Fess (Fr. fa bémol, Eng. f flat), musikt., den med en
half ton sänkta tonen f. Förvexlas enharmoniskt med e.
A. L.
Fess (Fez), en i Grekland, Turkiet, Dalmatien och en
del af Kroatien samt i orienten bruklig hufvudbonad,
som sluter tätt till hufvudet, saknar skärm och är
förfärdigad af (vanligen rödt) ylle, med blå eller
svart tofs. I Grekland tillhör fessen den qvinliga
såväl som den manliga nationaldrägten. Sultan Mahmud
II (1808–39) påbjöd, att turkiska civila och militära
ämbets- och tjenstemän skulle bära fess i stället för
turban. Namnet härrör deraf att dylika hufvudbonader
först tillverkades i den afrikanska staden Fess.
Fess (Fez), en af hufvudstäderna i sultanatet Marocko,
vid floden Sebu, på en af berg omsluten, fruktbar och
väl bevattnad slätt samt omgifven af täcka blomster-
och fruktträdgårdar. Befolkningen torde uppgå till
omkr. 100,000 (enligt andra blott till 50,000),
till största delen berber och araber, 8–10 tusen
judar och några tusen negrer. F. består af tvänne
stadsdelar, hvardera omgifven af en delvis förfallen,
3–4 m. hög, af torn krönt mur, har trånga, krokiga,
i hög grad smutsiga gator, till hvilka aldrig någon
solstråle nedtränger, och företer ett högeligen
dystert utseende. Staden har en mängd moskéer,
af hvilka Karubin, den största i hela Vest-Afrika,
och Mulei Edris’ moské äro de
förnämsta. Den senare utgör en okränkbar tillflyktsort
för alla brottslingar. Sultanens palats,
beläget ett stycke utanför staden, är stort,
men förfallet. För öfrigt liknar F., med
sina många bad, karavanserajer och gårkök,
alla andra muhammedanska städer. Det drifver
en betydande karavanhandel med staterna söderut
samt är hufvudsätet för Marockos industri. Der
tillverkas bl. a. beduinmantlar, gördlar,
sidendukar, mattor, maroquin, röda yllemössor
(fesser), linnevaror samt sadelmakeriarbeten. – F.,
hvars anläggning tillskrifves en Edris, i slutet
af 8:de årh., ansågs under medeltiden, då det var
det marockanska rikets hufvudstad, för en af de
största och präktigaste städer i den muhammedanska
verlden och var vida berömdt för sina praktbyggnader
och vetenskapliga anstalter, hvilka besöktes äfven
af södra Europas kristne. Men genom regeringens
förläggande till Marocko, vid midten af 16:de årh.,
sjönk dess välstånd allt mer, så att det nu eger blott
skuggan af sin forna storhet.
Fessan l. Fezzan, den sydligaste provinsen
i turkiska vilajetet Tripolis i Nord-Afrika,
ett stort oasland, som sträcker sig från staden
Bondsjem i n. till Meschrubrunnen i s., mellan
30° 40’–23° 42’ n. br. och 10° 30’–18° 20’ ö. lgd
(fr. Greenw). Arealen beräknas utgöra omkr. 405,000
qvkm. Landet utgör en af bergskedjor omsluten sänka
och bildar egentligen ett agglomerat af en mängd små
oaser. Slätten består af gulröd sand och sandsten,
som innehåller gips och stensalt jämte lager af
dolomit och kalk. Äfven soda, alun, salpeter och
svafvel förekomma. I n. ö. begränsas F. af Harudj el
Asued, låga klippor af en hvit kalksten med otaliga
försteningar, och i n. v., vid Sokna, ligga "Svarta
bergen" (Djebel es Soda), bestående af en gul, utanpå
svart, men i solen djupblå sandsten. Bergen äro skilda
från hvarandra genom ödsliga och trånga dalar, utan
något spår af organiskt lif. Söder om Svarta bergen
utbreder sig den jämna, djur-, växt- och vattenlösa,
med en saltskorpa öfverdragna öcknen Ben Afien ända
till källorna Umm el Abid. Äfven annanstädes äro stora
sträckor öfverdragna med salt, och i n. v. från Mursuk
ligger en grupp af natronsjöar. Medeltemperaturen
är +21° C.; i Dec. och Jan. sjunker qvicksilfret
ofta under fryspunkten. Ehuru F. icke ligger inom
de tropiska regnens zon, komma dock regnskurar med
sydliga vindar. För öfrigt behöfver landet icke regn,
emedan vatten finnes öfverallt på ringa djup, och
konstgjord bevattning allmänt förekommer. I oaserna
skördar man fem gånger om året; under vintermånaderna
sår man hvete och korn samt vår, sommar och höst de
olika slagen af durrha och hirs. Dertill komma tobak,
bomull, meloner, gurkor, oliver, fikon, mandlar
m. m. Oasernas rikedom utgöra dock dadelpalmerna,
af hvilka finnas mer än 30 olika slag. Förnämsta
husdjuret är kamelen; af hästar finnes knappt ett
femtiotal i hela F. Större rofdjur förekomma ej. Ett
slags mycket små räkor, som fiskas i Bahr el Daud,
knådas med dadlar till en deg, hvilken ätes som en
läckerhet. F:s handel är obetydlig och inskränker
sig mest till mellanhandel mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
