Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fettväfnad l. Fettväf - Fetva - Feuchtersleben, Ernst von - Feuchtwangen - Feudum l. Feodum - 1. Feuerbach, Paul Johann Anselm von - 2. Feuerbach, Joseph Anselm - 3. Feuerbach, Ludwig Andreas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mindre mängd, och som förekommer företrädesvis i
menniskans och de högre djurens hud, slemhinnor och
serösa hinnor. G. R.
Fetva (plur. fetava, Sv. plur. fetva; Arab., af
verbet afta, afgifva ett utlåtande, hvaraf ordet
mufti är ett particip), den tekniska benämningen på
hvarje juridiskt utlåtande, som en muhammedansk mufti
afgifver rörande en honom förelagd rättsfråga. En
sådan fetva grundades ursprungligen på ett koranspråk
eller ett traditionell yttrande af Profeten, men
numera, sedan man föranstaltat storartade samlingar
af de mest berömde rättslärdes utlåtanden, åberopas
vanligen som grund en redan bekant fetva rörande
ett likartadt fall. Derigenom få fetva inom den
muhammedanska rätten samma betydelse som prejudikat
hos oss. I Turkiet finnes ett särskildt ämbetsverk,
fetva-eminis byrå, der hvarje enskild kan mot
skriftlig ansökan erhålla en fetva öfver hvilken
uppgifven tvistefråga som hälst. Denna ansökan skall
alltid af byråns skrifvare omsättas i en häfdvunnen
frågande form, der de verkliga namnen utbytas mot de
stående Seid, Amr etc. (motsvarande vårt A, B etc.),
hvarefter muftins svar påtecknas, i vanliga fall
med den allra största korthet, såsom: "ja", "nej",
"tillåtet", "otillåtet" o. d. Blott vid vigtigare fall
motiveras utlåtandet på ofvan anförda sätt. Äfven
sultanen brukar i tvistiga politiska frågor hemta
sig en fetva från någon berömd mufti, alldeles såsom
den norska regeringen 1880 i vetofrågan inhemtade
utlåtande af Kristiania universitets juridiska
fakultet. H. A.
Feuchtersleben, Ernst von, österrikisk läkare och
författare, f. i Wien 1806, blef 1840 dervarande
läkaresällskaps sekreterare, 1847 vice direktör för de
medicinsk-kirurgiska studierna i nämnda stad samt 1848
understatssekreterare i undervisningsdepartementet,
men tog afsked redan samma år. Död 1849. Jämte några
medicinska arbeten, såsom Zur diätetik der seele
(1838; 40:de uppl. 1874; "Helsans källa eller
förmågan att sjelf hålla sig frisk. Bidrag till
själens dietetik", 1856; "Till själens dietetik",
1869), i hvilket han med öfvertygande kraft bevisar,
att kroppens helsa kan bibehållas eller återställas
genom själsverksamhetens och viljekraftens stärkande,
författade F. en samling Gedichte (1836; 4:de
uppl. 1846) samt Beiträge zur literatur-, kunst- und
lebenstheorie (1837–41).
Feuchtwangen, stad i bajerska
regeringsområdet Mittelfranken, vid floden
Sulzach, s. v. om Ansbach. 2,524 innev. (1875). Fri
riksstad 1307–76. Tillhörde Preussen 1791–1806.
Feudum l. Feodum (Med. Lat., af outredd
härledning, men, enl. de fleste nyare forskares
antagande, af det gotiska faihu, fä, egendom),
förläning, län. – Feodal, som angår län, läns-. –
Feodale, anhängare af länsväsendet och medeltidens
statsformer öfver hufvud, i synnerhet för så vidt
genom dem adelns företrädesrättigheter grundades och
betryggades. – Feodalism, länsväsende, feodalsystem,
feodalväsende. Se Länsväsende. – Feodalist, kännare
af länsrätten. – Feodalitet, länsförhållande. –
Feudatarius, en som innehar en förläning, vasall.
1. Feuerbach [föjer-], Paul Johann Anselm von,
tysk rättslärd, föddes d. 14 Nov. 1775
nära Jena. Efter att derstädes hafva studerat
först filosofi och sedan rättsvetenskap samt
föreläst det senare ämnet såsom professor vid
universiteten i Jena, Kiel och Landshut, fick
han 1805 i uppdrag att författa en ny strafflag för
Bajern och kallades derför till München såsom
geheimereferendarie i justitiedepartementet samt
utnämndes 1808 till geheimeråd. 1813 utkom den
bajerska strafflagen, som i sin helhet är ett
arbete af F. ensam – ehuru utkastet visserligen
vid revisionen, särskildt på grund af F:s
motståndare Gönners inflytande, måste undergå icke
få förändringar –, och som måste erkännas som ett,
åtminstone för sin tid, framstående verk. Den har
äfven, trots den opposition, för hvilken den senare
varit utsatt, tjenat till förebild för en mängd andra
tyska brottmålslagstiftningar. F. blef 1814 vice
president vid appellationsdomstolen i Bamberg och
1817 president i samma slags domstol i Ansbach,
hvilket ämbete han innehade ända till sin, död.
Under år 1821 reste F. i Rhenprovinserna, Belgien
och Frankrike för att i praxis lära känna
den franska rätten. Han afled i Frankfurt am
Main d. 29 Maj 1833. – Genom sina skrifter och sin
verksamhet utöfvade F. ett betydligt inflytande på
rättsvetenskapens utveckling och bildade särskildt
epok inom kriminalrätten genom det sätt, hvarpå
han sökte historiskt grunda straffrätten,
samt det skarpsinne och den psykologiska blick,
som röja sig i utförandet af hans åsigter.
Den af honom uppfunna, s. k. afskräckningsteorien
har emellertid senare blifvit öfvergifven af
många teoretiska kriminalister. Såsom hans
förnämsta vetenskapliga verk räknas Lehrbuch des
gemeinen, in Deutschland geltenden peinlichen rechts
(1801; 14:de uppl., utgifven af K. J.
A. Mittermaier, utkom 1847), hvarjämte han gjort
sig särdeles förtjent om kriminalrättsvetenskapen
genom sina arbeten Merkwürdige kriminalrechtsfälle
(1808; 3:dje uppl. 1839), Aktenmässige darstettung
merkwürdiger verbrechen (1828; 3:dje uppl. 1849),
Kaspar Hauser, beispiel eines verbrechens am
seelenleben des menschen (1832) m. fl. – F. hade
fem söner, alla mer eller mindre framstående
vetenskapsmän: Karl Wilhelm (f. 1800, d. 1834),
matematiker, Eduard August (f. 1803, d. 1843),
jurist, Friedrich Heinrich (f. 1806), filolog och
skriftställare, samt Joseph Anselm och Ludwig Andreas
(om dessa se nedan).
2. Feuerbach [föjer-], Joseph Anselm, den
föregåendes äldste son, arkeolog, f. 1798, d.
1851 som professor i filologi i Freiburg,
gjorde sig känd i synnerhet genom sitt arbete Der
vatikanische Apollo (1833; 2:dra uppl. 1835). F:s
"Nachgelassene schriften" utgåfvos 1853, i 4 bd,
af hans enka och H. Hettner (1:sta bd. innehåller
"Leben, briefe und gedichte", 2:dra o. 3:dje
bd. "Geschichte der griechischen plastik" samt 4:de
bd. "Kunstgeschichtliche abhandlungen").
3. Feuerbach [föjer-], Ludwig Andreas, tysk
filosof, den föregåendes broder, född d. 28
Juli 1804 i Landshut, studerade i början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
