Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fetthjerta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den höll sina sammanträden i Feuillants-klostret i
Paris (jfr Feuillants) och upplöstes 1792.
Feuillea L., bot., ett egendomligt växtslägte,
hör till nat. fam. Nhandirobeae St. Hil. och
kl. Monoecia, ordn. Syngenesia L. (Den lilla familjen
Nhandirobeae är utbruten från Cucurbitaceae och
omfattar några få arter, förekommande i de varmaste
delarna af Amerika.) Blommorna äro skildkönade
på samma stånd; blomfodret är klocklikt, upptill
vidgadt; kronorna äro sambladiga, hjulformiga,
femklufna, med rundade flikar. Ståndarna äro tre,
med sammanvuxna knappar. Frukten utgöres af ett
stort, äggformigt, köttigt, med hårdt skal försedt
bär, innehållande stora, platta, nästan cirkelrunda
frön af 3–4 cm. genomskärning och försedda med ett
tjockt läderartadt fröskal, som omgifver en hvit,
fast, oljerik kärna. Dessa frön, hvilka under namn af
semina Nhandirobeae användas i större doser såsom ett
kraftigt och hastigt verkande kräk- och laxer-medel,
skattas högt för sin gynsamma verkan mot många
växtgifter (de hafva af Drapicz med framgång pröfvats
mot de giftiga verkningarna af Manihot utilissima,
Hippomane mancinella, Strychnos nux vomica,
Cicuta virosa, Rhus toxicodendron och Spigelia
anthelmia). I mindre dos äro dessa frön lindrigt
afförande och maskdödande, hvilken verkan äfven eges
af den talgartade, bittra oljan, som pressas ur fröna
och gifver dem en såpartad, bitter och härsken lukt
och smak. De mest begagnade arterna äro F. cordifolia
L. ("noix de serpcnt" l. "boîte à savonnette" benämnas
fröna i de franska besittningarna i Vestindien),
F. trilobata (i Brasilien kallad "Fava de
S. Ignacio"), F. monosperma Vell. och F. Passiflora
Vell. (Anisosperma Passiflora Manso), hvilka båda
senare förekomma i Brasilien, der deras frön kallas
dels "Favas de S. Ignacio, dels "Castanhas do Jabotá".
O. T. S.
Feuillet [föje], Octave, fransk skriftställare, föddes
d. 11 Aug. 1812 i Saint Lô. Under pseudonymen Désiré
Hazard beträdde han 1845 den literära banan, då han
tillsammans med P. Bocage och A. Aubert utgaf romanen
Le grand vieillard. Sedermera har han utvecklat en
rastlös literär verksamhet, genom hvilken han vunnit
guld och en plats i Franska akademien (1862). Bland
hans mera kända romaner och noveller må särskildt
nämnas Le cheveu blanc (1853), La petite comtesse
(1856), Le roman d’un jeune homme pauvre (1858;
"En fattig ädlings minnen", 1859), som rönte ett
utomordentligt bifall och blef öfversatt på flere
språk, Histoire de Sibylle (1862; "Sibylla", 1866),
i hvilken han skildrar en otrogens omvändelse genom
kärleken, och mot hvilken George Sand protesterade
genom romanen "Mademoiselle La Quintinie", Monsieur
de Camors (1867; "Grefve de Camors", s. å.), grundad
på ett skabröst ämne och full af anspelningar, som på
sin tid väckte stort uppseende, samt Julia de Trécoeur
(1872; "Julia de Trécoeur", s. å.) och Un mariage
dans le monde (1875; "Ett äktenskap i stora verlden",
s. å.). Såsom dramatisk författare har han för scenen
bearbetat åtskilliga af sina romaner, t. ex. Le roman
d’un jeune homme pauvre (1858; "En fattig ung
mans äfventyr", 1859), författat en mängd komedier och
skådespel, såsom Dalila (1857), La redemption (1860;
"Återlösning", 1862), Montjoye (1863, "Montjoye",
1864), La belle au bois dormant (1865; "Gammalt och
nytt", 1865), och vunnit stort bifall genom sina
proverb Le pour et le contre (1849), Le village (1855;
"Ett hem", 1858), La fée (1856), Le cheveu blanc
(s. å.; "Ett grått hårstrå", 1874) m. fl. Hans samlade
dramatiska arbeten hafva utkommit i flere upplagor.
F. utmärker sig genom en raffineradt korrekt stil,
en uddig dialog och ett sträfvande att uppträda
som sedepredikant, äfven då han behandlar tämligen
osedliga ämnen. Sina gestalter hemtar han vanligen
från salongerna, och den intressanta utsmyckning han
förstår gifva sina ofta rätt onaturliga hjeltar
och hjeltinnor har gjort honom till damernas
älskling. Sin största ryktbarhet har han vunnit
som författare af proverb, och i konstnärligt
hänseende intager han obestridligen ett högt rum
inom denna genre. Inom komedien och skådespelet,
i hvilka han ofta på ett farligt sätt behandlat
farliga ämnen, är han numera mindre populär. Sin
glansperiod hade F. under andra kejsaredömet, till
hvars karakteristiska skriftställare han hör. Som
lektor hos kejsarinnan Eugénie och bibliotekarie
vid kejserliga slottet i Fontainebleau åtnjöt han
ett stort anseende i de förnämligare bonapartistiska
kretsarna, hvilkas ton, seder och hållning han med den
finaste iakttagelseförmåga skildrat i sina romaner.
B. F. O.
Feuillet de Conehes [föje dö kångsj], Felix
Sébastien, baron, fransk skriftställare, f. 1798 i
Paris, blef 1820 tjensteman i utrikesministeriet och
under andra kejsaredömet (1852–70) ceremonimästare
samt "introducteur des ambassadeurs". 1874 frånträdde
han sina offentliga befattningar. Utom åtskilliga
uppsatser i "Revue des deux mondes" och andra franska
tidskrifter har han författat: Leopold Robert, sa me,
ses oeuvres et sa correspondance (1845), Méditations
métaphysiques et correspondance de Malebranche avec
Dortous de Mairan (1848), Contes d’un vieil enfant
(1859), Causeries d’un curieux, variétés d’histoire
et d’art tirées d’un cabinet d’autographes et de
dessins (1861–67) och Louis XVI, Marie-Antoinette
et M:me Elisabeth, lettres et documents inédits (1864
–73). Många af de i sistnämnda arbete intagna brefven
hafva af framstående historieskrifvare, t. ex. Sybel,
blifvit förklarade oäkta. F. tillvitas äfven att
hafva satt en mängd falska autografer i omlopp.
Feuilleton [följötång]. Se Följetong.
Feuillette [föjatt], Fr. (af Ital. foglietta), franskt
vinmått (i synnerhet for Bourgogne-vin) = 135 l.
Feuk [fök], Lars, prest, skriftställare, föddes i
Kristianstad d. 11 Juni 1813, blef 1831 student
i Lund och 1835 lärare vid Lankasterskolan i
förstnämnda stad. Han prestvigdes 1838, blef 1843
slottspredikant i Kristianstad, 1846 kyrkoherde i
Karlskrona stadsförsamling samt fick 1857 transport
till Gustafs församling i Skåne. 1867–76 tjenstgjorde
han såsom folkskoleinspektör inom olika distrikt af
Lunds stift. Bland hans arbeten må nämnas: Förstlingar
i poesi (1835),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
