- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 4. Duplikator - Folkvandringen /
1197-1198

(1881) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fetthjerta ... - Feydeau, Ernest Aimé - Feyen-Perrin, François Nicolas Augustin - Feyjoo y Montenegro, Francesco Benito Jeronimo - Fez. Se Fess - Fezzan. Se Fessan - Fiaker (fr. fiacre), hel- eller halftäckt hyrvagn - Fial, byggnadsk. - Fiammettas skald. Se Boccaccio - Fiammingo, äldre italienska skriftställares benämning på alla nederländske konstnärer - Fiasco, Ital., flaska, ett i Toscana brukligt vinmått = 2,3 l.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(1860), Les habits noirs (1863), Le chevalier de
Kéramour
(1874). F., som 1869 varmt uppträdde till
jesuiternas försvar, förklarade 1876 offentligt,
att han blifvit omvänd till en troende, och
samtidigt tog han i tu med den svåra uppgiften
att omarbeta några af sina gamla romaner enligt
de nya åsigter, till hvilka han kommit. Sin nya
uppfattning lade han ytterligare i dagen i romanerna
Château pauvre (1877), Les étapes d’une conversion
(s. å.), Les merveilles de Mont-Saint-Michel (1879)
m. fl. Åtskilliga af hans romaner hafva blifvit
öfversatta på svenska. F. har bearbetat flere af
sina romaner till teaterstycken, men endast Le fils
du diable
(1847) och Les mystères de Londres (1848)
hafva gjort verklig lycka. F. är en af samtidens
produktivaste romanförfattare samt eger en stor
förmåga att skapa tortyrmässigt spännande intriger
och uppskakande händelser, men saknar helt och hållet
poetisk konceptionstalang. B. F. O.

Feydeau [fädå], Ernest Aimé, fransk författare,
f. 1821, d. 1873, sysselsatte sig en tid med
börsaffärer, slog sig derefter på arkeologiska
forskningar, skref efter 1856 i åtskilliga tidningar
och grundade 1869 "Revue internationale des arts et
de la curiosité". 1844 utgaf han en samling af Victor
Hugo påverkade dikter. 1858 väckte F. ett oerhördt
uppseende genom den skabrösa romanen Fanny ("Fanny",
1859), hvilken på tio månader spriddes i 16,000
exemplar. ("I denna lilla flaska innehållas alla
gift-essencerna i den literatur, som under de sista
tio åren blifvit så beundrad.") Derefter utgaf han
flere romaner af samma slag: Daniel (1859), Catherine
d’Overmeire
(1860), Sylvie (1861) och Un début
à l’Opera
(1863) m. fl., men ej på långt när med
samma framgång. Företalet till "Un début à l’Opéra"
utgör ett slags estetiskt manifest, hvari författaren
försvarar sig mot beskyllningen för ultrarealistiska
och omoraliska tendenser. I en följande roman, La
comtesse de Chalis, ou les maeurs du jour
(1867),
tager han sjelf plats i moralisternas led. F. utgaf
också några lustspel, men utan att lyckas. Man
har äfven af honom en Histoire générale des usages
funèbres et des sépultures des peuples anciens
(1858,
med 100 kopparstick), resebeskrifningen L’Allemagne en
1871
(1872) och biografien Théophile Gautier (1874).

Feyen-Perrin [feiang-perräng], François
Nicolas Augustin,
fransk målare, f. 1829 i Lothringen,
grundlade sina konststudier i teckningsskolan i
Nancy och fullföljde dem sedermera i Paris, hos
Cogniet och Yvon. Ett af hans första arbeten är
ridån till Théâtre des italiens i Paris. F. började
sin bana som historiemålare: Charons båt (1857),
De vällustiges krets i Dantes helvete (1859), Karl
den djerfve återfinnes efter slaget vid Nancy
(1865)
m. m. Derefter har han med förkärlek egnat sig åt
landskaps- och sjömåleriet (med motiv från Bretagnes
kust). Bland hans mest framstående arbeten på detta
område må nämnas Våren 1872 (1872), "ett slags
patriotisk elegi i färger", och Återkomsten från
ett ostronfiske i Cancale
(1874; Luxembourg). Sedan
1875 har F. med stor framgång uppträdt äfven som
porträttmålare.

Feyjoo y Montenegro [fe-ichoo], Francesco Benito
Jeronimo,
spansk kritiker och skriftställare, f. 1676
(1701?), d. 1764, tillhörde en andlig orden, men förde
det oaktadt en häftig strid mot tidens vidskepelser
och fördomar. Hans förnämsta arbete är Teatro critico
sopro los errores communes
(1726–38). Senast 1863
utkom ett urval af hans skrifter.

Fez. Se Fess.

Fezzan. Se Fessan.

Fiaker (Fr. fiacre), hel- eller halftäckt hyrvagn;
åkdon, som är stationeradt på en viss plats, och i
hvilket man har rätt att färdas efter bestämd taxa,
åkaredroska. Benämningen har uppkommit deraf att den
förste, som hyrde ut åkdon i Paris (en viss Sauvage,
i midten af 1600-talet), bodde i ett hus, som kallades
l’Hôtel Saint-Fiacre" (den helige Fiacrius, iriskt
helgon, trädgårdsmästarnas skyddspatron, var nämligen
afbildad på detsamma). Husets namn öfverflyttades
inom kort på åkdonen, hvilka förut benämnts "carosses
à cinq sous" (priset på åkning var endast fem sous
i timmen).

Fial (T. fiale, af ovisst ursprung;

illustration placeholder


Fr. aiguille, clocheton, pinacle), bygg-nadsk., i den gotiska
arkitekturen namn på de små spetsiga, pyramidformigt
afslutade torn, som kröna sträfpelarna och flankera
spetsgaflarna öfver dörr- och fönsterbågar (de
s. k. wimperge). Fialerna bestå af tvänne delar:
den lodräta kroppen (skaftet), hvars fyra sidoytor
ofvantill vanligen afslutas med gaflar, och det
pyramidala spetstaket (resningen), hvars fyra kanter
prydas af s. k. krabbor (blad- l. blom-ornament),
och som afslutas med en korsblomma. Stundom har fialen
äfven en "fot". Under olika perioder och i skilda land
gestaltades dessa små prydnadstorn naturligtvis på
många olika sätt: de voro än kompakta, än öppna och
baldakinartade o. s. v. Hufvudformen är den ofvan
nämnda (se fig.).

Fiammettas skald. Se Boccaccio.

Fiammingo, äldre italienska skriftställares benämning
på alla nederländske konstnärer, hvilkas verkliga
namn de icke kände. Uttrycket är en italianisering
af Vlaming, "flamländare". Man känner omkr. tjugo
konstnärer under denna benämning. De berömdaste
voro målaren D. Calvaert (f. omkr. 1545, d. 1619)
och bildhuggaren F. Duquesnoy (1594–1646). C. R. N.

Fiasco, Ital. (Fr. flacon, Sv. flaska), flaska,
ett i Toscana brukligt vinmått = 2,3 l. – Göra
fiasko
(Fr. faire fiasco, T. fiasko machen;
deremot synes det Ital. språket icke ega
något "fare fiasco"), fullkomligt misslyckas (i
synnerhet om teaterförfattare och skådespelare eller
skådespelerskor och deras prestationer). Uttryckets
uppkomst är ej säkert känd. Man har velat förklara
den med en berättelse om huru en tysk grefve, som
uti Italien sett en konstglasblåsare arbeta och länge
försökt att sjelf utföra hvad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:23:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfad/0605.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free