Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fiasco, Ital., flaska, ett i Toscana brukligt vinmått = 2,3 l. - Fiasko. Se Fiasco - Fiat, Lat., det må ske - Fiber, tråd, tåga - Fibeset. Se Bubastos - Fibiger, Johan Adolf - Fibiger, Jakob Scavenius - Fibiger, Ilia - Fibiger, Johannes Henrik Tauber - Fibiger, Mathilde - Fibonacci, Leonardo - Fibrill, histol. - Fibrin, kem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som syntes honom så enkelt, ej lyckats åstadkomma
något annat än en päronformig hålpjes – en
fiasco. Enligt andra står uttrycket i samband med
glasets kända bräcklighet och den deraf beroende
vanskligheten att tillverka glasartiklar.
Fiasko. Se Fiasco.
Fiat, Lat., det må ske, må vara, må göras. Se del IV,
sp. 921. – Fiat justitia, pereat mundus (l. ruat
coelum), Lat., rättvisan måste hafva sin gång,
äfven om verlden skulle gå under dervid (l. äfven
om himmelen skulle störta ned).
Fiber (Lat. fibra), tråd, tåga. – Histol., en
term, hvilken sedan gammalt nyttjats för att
beteckna ett tradigt element i en organisk väfnad,
t. ex. muskelfiber, nervfiber, senfiber. Denna term
är emellertid tämligen obestämd och brukas derför
numera sällan. G. R.
Fibeset. Se Bubastos.
1. Fibiger, Johan Adolf, dansk militär, f. 1791,
d. 1851, var 1813–30 lärare i matematik och
krigskonst vid "Landkadetakademiet" samt blef 1830
"kommandör" för "den militäre höiskole" och 1836
"land- og sökrigskommissär". 1842 tog han afsked som
öfverstelöjtnant. 1818–31 var han medutgifvare
af tvänne militära tidskrifter och skref i dem ett
stort antal uppsatser, bl. a. Lovtale over Daniel
Rantzau (1819; särsk. utg. 1838).
E. Ebg.
2. Fibiger, Jakob Scavenius, dansk
artillerigeneral, den föregåendes broder, född på
Snoghöis gård, nära Fredericia, d. 23 Jan. 1793,
blef 1811 löjtnant, 1812 lärare i artilleri vid
"Landkadetakademiet", 1820 vid "Artilleriskolen"
och 1830 vid "den militäre höiskole". 1842 blef
han major, 1844 stabschef och 1849 öfverste för
artilleriet (hvilket han anförde vid Fredericia
1849 och vid Isted 1850), 1852 öfvertygmästare
och 1856 chef för artilleribrigaden. 1848–49
var F. kungavald medlem af den grundlagstiftande
riksförsamlingen och 1851 under några
månader (Juli–Oktober) krigsminister. Död d.
11 Okt. 1861. – Som lärare vid den militäre
höiskole gaf F. sitt ämne en strängt vetenskaplig
behandling. – 1842 utgaf han en Lärebog i
ballistik och lade derigenom grunden till danska
artillerikårens teoretiska utbildning. Men jämväl på
annat sätt inlade han stor förtjenst om artilleriets
förbättring. 1831 konstruerade han nämligen en
ny kanonmodell (af svenskt gjutjern), och 1834–48
genomförde han sina idéer med stor konseqvens samt
skapade ett förträffligt artillerisystem, som gjorde
stor nytta under kriget 1848–50. E. Ebg.
3. Fibiger, Ilia, dansk författarinna, dotter
till J. A. Fibiger, f. 1817, d. 1867,
utöfvade en visserligen icke epokgörande, men
ganska beaktansvärd och originel skaldeverksamhet.
Hennes skrifter utgöras af Tre dramer ("Niels
Ebbesen", "Marsk stig" och "Hagbarth og Signe",
lustspelet Modsätninger, dramat Sorg og tröst,
flere berättelser och "eventyr" samt ett
litet band dikter, som utgafs efter hennes
död. – F. var en ovanligt kraftfull och
sjelfständig personlighet. Under kolera-epidemien
i Köpenhamn 1853 gjorde hon så utmärkta
tjenster som frivillig sjuksköterska, att hon derefter
ställdes i spetsen för sjukvården vid stadens största
sjukhus. Efter någon tids förlopp lemnade hon denna
plats och förtjenade sedermera sitt uppehälle med att
måla blommor på terra cotta och porslin – en konst,
hvari hon var en stor mästarinna. Samtidigt egnade hon
sig på ett uppoffrande sätt åt barnuppfostran. Från
"födselsstiftelsen" tog hon hem till sig späda,
af föräldrarna öfvergifna barn – slutligen hade
hon sex sådana på en gång –, hvilka hon, med
stora försakelser och ansträngningar, uppfostrade.
C. R.
4. Fibiger, Johannes Henrik Tauber, dansk
prest och skald, den föregåendes kusin, son till
Peder Grib F. (känd som öfversättare af Sofokles’
arbeten, död 1833), föddes 1821. Först uppträdde
han med en följd af bibliska läsdramer: Jephtas
dotter, Jeremia och Johannes den döber (1857),
af hvilka i synnerhet det sistnämnda
utmärker sig genom djupsinnig anläggning och
stark lokalfärg. Under senare tider har han hemtat
sina ämnen från nordens medeltid (dramat Kors og
kjärlighed, en familietragedie). Troligen är
F. författare till en 1880 utkommen cykel af tre
längre dikter (under den gemensamma titeln Den
evige strid), hvilka synas hafva vunnit intresse inom
vidsträcktare kretsar än hans tidigare arbeten, som
lästes och uppskattades blott af en jämförelsevis
liten publik. C. R.
5. Fibiger, Mathilde, dansk författarinna, syster
till Ilia F., den föregåendes kusin,
f. 1830, d. 1876, var den första, som i Danmark
upptog frågan om qvinno-emancipationen, nämligen i
en liten halft novellistisk skrift: Tolv breve
fra Clara Raphaël (1851). Derjämte utgaf F.
två noveller: Et besög och Minona, som –
i synnerhet den sistnämnda – stå betydligt
öfver hennes första arbete, men hvilka
föga uppmärksammades af publiken. Några bref
och en liten uppsats, Den eensommes hjem, i
"Tidskrift for hemmet" var det enda hon sedermera
offentliggjorde. Äfven genom sina handlingar
sökte hon verka för att åt den danska qvinnan öppna
nya vägar till sjelfständigt förvärf. Hon var
nämligen en af de första qvinnor i Danmark,
hvilka utbildade sig till telegrafister, och
såsom telegrafist var hon anställd vid sin död.
C. R.
Fibonacci [-nattji], Leonardo, italiensk
matematiker. Se Pisano, Leonardo.
Fibrill (af Lat. fibra, tråd, tåga), histol., "fin
tråd". Denna term nyttjas i väfnadsläran för att
beteckna det finaste trådelementet i en organisk
väfnad, t. ex. bindväfsfibrill, muskelfibrill,
fibrillerna i nervtrådarnas axelcylinder. G. R.
Fibrin (af Lat. fibra, tråd, tåga), kem.,
det ägghviteämne, som i form af fina, färglösa,
elastiska trådar afsöndras ur blodlymfan, när
blodet stelnar eller lefrar sig. Det bildar en seg
och elastisk massa, hvilken vid 72° blir hvit och
ogenomskinlig som koagulerad ägghvita. F. afsöndras
icke i det cirkulerande blodet annat än i abnorma fall
(t. ex. blodpropp). Afsöndringen af fibrin eger ej
rum vid 0° eller derunder, men försiggår hastigare
vid högre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
