- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 4. Duplikator - Folkvandringen /
1213-1214

(1881) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fidias, Greklands förnämste bildhuggare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

under hans frånvaro ett parti bildat sig mot Perikles,
hvilket utvalde statsmannens vän, konstnären, till
första offer för sitt anfall. F. anklagades för
försnillning af en del af det guld, som han fått
sig anförtrodt för utförandet af Athene-stoden
i Parthenon. Men då guldet kunde aftagas från
stöden och vägas, var denna beskyllning lätt
tillbakakastad. Hans fiender hittade da på ett annat
angrepp: de anklagade honom för hädelse mot gudarna,
emedan han på gudinnan Athenes sköld hade anbragt
sin egen bild jämte Perikles’ bland kämparna i den
der framställda amazon-striden. På grund af denna
anklagelse kastades F. i fängelse, der han kort
derefter dog, omkr. sextioåtta år gammal, af sjukdom
eller, såsom det äfven säges, af gift.

Under den första perioden af sin konstnärliga
verksamhet var F., såsom hvarje annat gryende snille,
hufvudsakligen sökande och kämpande. Derom vittna de
arbeten, som den konsthistoriska kritiken tillägger
honom under denna tid. Bland dem märkes främst ett
verk, som hänför sig till perserkrigen, nämligen en,
till minne af segern vid Marathon, i Delphi uppställd
bronsgrupp af tretton figurer, i hvilken segraren
Miltiades intog medelpunkten mellan Athene och
Apollo. Denna grupp tyder på att idealbildaren F. i
sin ungdom utgått från en mera realistisk uppfattning,
måhända beroende af hans förhållande till sin lärare
Ageladas. Till dem hör också en Amazonstod, som han
utförde i täflan med Polyklet, Kresilas och Fradmon,
hvarvid Polyklet erhöll första priset och Fidias
det andra. Hans amazon, som stödde sig på lansen,
återfinnes måhända ännu i den kopia, som kommit från
Villa Mattei i Rom och nu befinner sig i Vatikanen. –
Men redan under denna period fick mästaren tillfälle
att äfven försöka sig på framställandet af Athens
skyddsgudinna, hvars ideal han var kallad att gifva
den typiska formen. Så utförde han tidigt en bild i
guld och elfenben af Athene för gudinnans tempel i
Pellene i Achaja, vidare en kolossalstod af henne i
Plataeae, en s. k. akrolit (guldbelagdt trä, med de
nakna delarna af marmor), och slutligen jättestoden
af Athene promachos för Akropolis i Athen, hvilken
reste sig öfver templen som ett sjömärke. Den
förgyllda hjelmbusken och lansspetsen syntes
nämligen utifrån hafvet för de fartyg, som kommo på
höjden af Sunions udde. Man har beräknat, att stöden
varit mer än 20 m. hög; men man är oviss om figurens
hållning, ty utom fotställningen är hvarje spår af den
försvunnet, och de mynt, som ännu finnas i behåll med
framställning af Akropolis, skildra gudinnan än med
lyftad sköld, än med skölden ställd nere vid foten.

Under sin mognads och högsta blomstrings tid öfvergick
F. helt och hållet till sin egentliga riktning,
den ideala, och derunder fastställde han tvänne af
de ädlaste gudatyperna: Athene och Zevs. Det förra
gjorde han i kolossalbilden af Athene parthenos,
hvilken år 437 uppställdes i Parthenontemplet. Det
var en mer än 10 m. hög bild af guld och elfenben
(en s. k. kryselefantin: nakna delarna af elfenben,
draperi och vapen af guld; ögonen bestodo af insatta

färgade stenar). Gudinnan var framställd stående,
i en lång fotsid drägt, egiden med Medusahufvudet
öfver bröstet och hjelm på hufvudet. I den sänkta
venstra handen höll hon lansen, och med den handen
vidrörde hon äfven skölden. Denna var på utsidan
prydd med en amazon-strid och hade bredvid sig
Athenes heliga orm. På den utsträckta högra handen
höll hon en nära 2 m. hög Nike (segergudinna),
hvarjämte sandaler och fotställning voro prydda
med reliefer. Denna bild omnämnes för sista gången
375 e. Kr., under Valentinianus och Valens, och är
sedan spårlöst försvunnen. Den i München förvarade
bysten från Villa Albani anses vara den bästa
återgifningen af Pallastypens hufvud. "Pallas från
Velletri", i Louvre, och "Minerva Giustiniani",
i Vatikanen, antagas återgifva kompositionen i
hennes helhet; men närmast originalet torde ett
par små marmorstatyetter komma, af hvilka den ena
hittades i Athen, i närheten af Pnyx, 1859, och
den andra upptäcktes vid Athenegatan i samma stad
nyårsaftonen 1880. Att märka är äfven ett i British
museum (London) befintligt fragment af en marmorsköld,
som befunnits vara en kopia af gudinnans sköld. Den
är nämligen på framsidan prydd med framställningen
af en amazon-strid, och bland kämparna befinner sig
en skallig äldre man, hvilken skall vara ingen annan
än F. sjelf. - Dermed var Pallas-idealet faststäldt,
likväl icke så orubbligt, att ej jämkningar redan
af F:s egen hand kunde komma i fråga. Så omtalas
flere Pallas-stoder än de redan nämnda af honom;
men i synnerhet var en af dem berömd, en bronsstod,
som innevånarna på ön Lemnos helgat åt gudinnan och
uppställt på Akropolis i Athen. Den var så berömd
för sin skönhet, att ett epigram förklarade Paris
för en verklig kovaktare, eftersom han hade kunnat
föredraga Afrodite framför vishetens gudinna.

F:s andra storverk, som han utförde på äldre dagar,
var kolossalstoden af Zevs i Olympia, äfven den en
kryselefantinbild, mer än 12 m. hög, ehuru guden
var framställd sittande. Gudars och menniskors
fader hvilade på en mäktig tron, med en olivekrans
i de ambrosiska lockarna, en örnprydd spira i den
venstra och en bevingad Nike på den framsträckta
högra handen, en gyllene mantel öfver nedre delen
af kroppen, men bröstet fritt. Särskildt voro tron
och fotapall betydande verk af arkitektonik, utförda
i de dyrbaraste material och prydda med stöder,
reliefbilder och målningar. Detta härliga verk,
som beundrades af hela fornverlden såsom något af det
högsta den frambragt, så att den prisades lycklig, som
fått se F:s’ Zevs, förstördes år 408 e. Kr., då under
Teodosius II templet, i hvilket stöden hade sin plats,
härjades af brand. Icke häller af detta mästerverk
ega vi således något i behåll, knappt en fullständig
beskrifning. En föreställning om kompositionen få vi
genom mynt från Elis, i hvilket landskap Olympia låg,
samt genom en marmorstod i Vatikanen, känd under namn
af Jupiter Verospi. En efterklang af Zevshufvudets
mäktiga skönhet ger oss den bekanta, i Vatikanens
museum förvarade Zevsbysten från Otricoli,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:23:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfad/0613.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free