Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Landets jernverk använda derför antingen svenska
malmer eller sjö- och myrmalmer, hvilka senare
förekomma i stor myckenhet. Konsten att af sistnämnda
malmer tillverka jern är af gammalt känd i F. och
har, sedan en mängd stora jernverk uppstått, från
husslöjd öfvergått till en betydande industri. Sjö-
och myrmalmer upptogos 1861 till ett belopp af
30,6 mill. kg., 1871 af 42,5 mill. kg., 1878 af
33,2 mill. kg. samt 1879 af 36,9 mill. kg. Såsom
af dessa siffror synes, har jämväl den på sjö-
och myrmalmer baserade jernindustrien snarare gått
tillbaka än framåt, ett förhållande, som också visar
sig af exporten, hvilken efter att under de närmast
föregående åren hafva uppgått till ett medelvärde af
mer än 6 mill. mark, 1876–78 representerade i årligt
medeltal ett värde af icke fullt 5 mill. De förnämsta
jernbruken äro Värtsilä och Möhkö i Kuopio län,
Fagervik i Nylands län samt Kauttua och Dahlsbruk i
Åbo län. – Öfveruppsigten öfver bergshandteringen
handhafves af en bergsstyrelse, som har endast
ringa betydelse, och hvars tjenstepersonal småningom
minskats.
Industri. Dels i sammanhang med jernbruken, dels
oberoende af dem finnas i F. åtskilliga mekaniska
verkstäder af icke ringa betydelse. De förnämsta
af dessa etablissement äro W. Crichton & C:os,
Fiskars, Viborgs, Varkaus, Osberg & Bades och
Åbo jernmanufakturbolags. Konkurrensen med de
utländska fabrikaten har inom denna industrigren varit
ganska svår. Materiel och maskiner för jernvägarnas
behof och jämväl för andra ändamål hafva införts
från utlandet. Men icke dess mindre voro alla de
mekaniska verkstäderna under en del af 1870-talet
fullt sysselsatta (såväl för export till Ryssland,
som för den inhemska industriens, särskildt för den
ökade ångbåtstrafikens, behof). På senare tiden har
de mekaniska verkstädernäs ställning försvårats
dels genom de osäkra affärs-och tullförhållandena
i Ryssland, dels genom minskad efterfrågan i F. –
Inom pappersindustrien har vunnits en icke ringa
konstskicklighet. De största pappersbruken äro
J. C. Frenckell & Sons i Tammerfors, Tervakoski
och Valkeakoski (i närheten af Tavastehus) samt
Kuusankoski (vid Kymmene elf). För tillverkning
af pappersmassa har dessutom på senare tiden anlagts
en mängd träsliperier, hvilka hufvudsakligen äro
beräknade för export till Ryssland. De förnämsta
inrättningar af detta slag äro Nokia (i närheten
af Tammerfors) och Mänttä (i Keuru). Exporten af
pappersindustriens alster uppgick 1866 till ett
värde af 400,000 mark, 1870 till 560,000, 1875
till 2,800,000, 1878 till 5,100,000 samt 1879 till
7,400,000 mark. Tapeter exporteras till ett värde
af 1,5–2 mill. mark. – Väfnadsindustri bedrifves i
betydande omfång vid bomullsspinneriet och väfveriet
i Tammerfors, vid Forssa fabrik i Tavastehus
län äfvensom vid linnespinneriet i Tammerfors.
Dessutom finnas bomullsspinnerier i Vasa, Åbo och
Tavastkyrö (i närheten af Tammerfors), äfvensom
några klädesfabriker, af hvilka senare likväl endast
fabriken i Tammerfors samt etablissementet Littois
(i närheten af Åbo) äro af
någon betydenhet. Exporten af väfnader uppgick 1866
till ett värde af omkr. 2 mill. mark, 1870 till
närmare 4 mill., 1875 till 9 mill. och 1879 till
10 mill. mark. – Glasindustrien har inskränkt sig
till simplare tillverkningar. Notsjö och Kangasaari
glasbruk äro de mest betydande. Exporten af glasvaror
uppgick 1878 till ett värde af 1,800,000 mark. –
Två sockerbruk finnas i landet, nämligen Tölö
sockerbruk, utanför Helsingfors, och Aura sockerbruk,
i Åbo. Tillverkningarna äro afsedda uteslutande för
inhemsk konsumtion och uppgå årligen till ett värde
af 4–5 mill. mark. – Fabrikationen af ljus har i ett
halft århundrade varit koncentrerad i Viborg, der
landets två största ljusfabriker, tillhöriga Havis
aktiebolag, äro i verksamhet. – För tillverkningen af
tändstickor anlades på 1870-talet en mängd fabriker,
af hvilka flere numera äro i overksamhet. Landets
eget behof tillgodoses fullständigt af den inhemska
fabrikationen. I början af 1860-talet egde betydande
export rum till utlandet, men den har sedermera
nedgått till en obetydlighet. – Bränvinsbränningen
har, alltsedan den s. k. husbehofsbränningen
genom förordn. af d. 2 Mars 1865 upphäfdes,
bedrifvits såsom fabriksindustri. 1878 funnos 64
brännerier med ett tillverkningsbelopp af 10,5
millioner l. Förbrukade råämnen utgjorde s. å. 4,5
mill. kg. malt, 40,000 kg. hvete, 12,2 mill. kg. råg,
1–1,4 mill. kg. potates samt omkr. 2 mill. kg. hafre,
korn m. m. Bränvinskonsumtionen var störst under
de i ekonomiskt hänseende lyckliga åren 1874–1877,
men har sedermera nedgått. Import af utländskt
bränvin är förbjuden. Fabrikationen är belagd
med en tillverkningsskatt af 1 mark 20 penni
för kannan samt för öfrigt underkastad särskilda
bestämningar rörande kontrollen m. m. Förordningen
om bränvinstillverkningen är utfärdad d. 9
Juni 1873. Emedan densamma gäller endast till
utgången af 1883, är förslag till ny förordning i
ämnet uppgjordt. – Öl- och porterkonsumtionen
är underkastad en bevillning af 5 penni för såld
kanna. Bevillningen erlägges på grund af tillverkarens
egen uppgift rörande det belopp, som försålts. En
effektiv kontrollmetod har föreslagits af en 1879
tillsatt skattekomité. Den årliga ölproduktionen
är i denna komités betänkande uppskattad till
160,000 à 180,000 hl. – Till följd af landets föga
centrala läge och dess, synnerligast under vintern,
dåliga kommunikationer är den finska industrien
för afsättningen af sina artiklar på utlandet
nästan uteslutande hänvisad till Ryssland. Med
afseende å den låga ståndpunkt, hvarpå industrien
i sistnämnda land bebefinner sig, hafva den finska
industriens alster haft jämförelsevis lätt att vinna
förtroende och en förmånlig afsättning på den ryska
marknaden. Derjämte hafva de finske industri-idkarna
haft den förmånen att vid export till Ryssland erhålla
dels lindring i tullafgifterna, dels frihet från att
betala tull. Fördelarna af exporten till Ryssland
hafva emellertid på senare tider minskats genom den
i detta land rådande osäkerheten i alla ekonomiska
och finansiella förhållanden. – Industrien i F. har
tillgång till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
