Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
billig drifkraft. Såsom sådan spelar vattnet en
mera betydande rol än ångan. Enligt en 1875 uppgjord
statistik funnos s. å. i F:s samtliga industriella
inrättningar (sågar och qvarnar inberäknade)
211 turbiner och 2,358 vattenhjul, om tillsammans
24,168 nominella hästkrafter, samt 251 stationära
ångmaskiner, om 5,059 nominella hästkrafter. I fråga
om råmaterial är landet mindre lyckligt lottadt. En
stor del af de industriella inrättningarna (icke
allenast sockerbruken och bomullsfabrikerna, utan
äfven åtskilliga pappersbruk, mekaniska verkstäder
m. fl.) använder utländskt råmaterial. Äfven flere af
de industrigrenar, hvilka förbruka inhemsk råvara,
hålla sig uppe endast derigenom att de utländska
fabrikaten äro belagda med importtull. Emellertid har
den finska industriens alster vid de internationella
utställningarna vunnit ganska stort erkännande. Den
finska industri-utställning, som 1876 var anordnad i
Helsingfors, ådrog sig en välförtjent uppmärksamhet
äfven från utländingars sida. – Åtskilliga af
de mera betydande industriella inrättningarna
äro koncentrerade i staden Tammerfors, hvilken
såväl genom sina jernvägsförbindelser som genom
sitt läge vid en betydande fors i hög grad egnar
sig till fabriksstad. – Handtverken hafva i F. sin
förnämsta betydelse såsom husslöjd. Om man icke till
handtverk räknar skeppsbyggeriet, hvilket särskildt
i Österbotten nått en jämförelsevis stor utveckling,
kan ingen anmärkningsvärdare konstskicklighet på
detta område uppvisas. På senare tiden har emellertid
mycket blifvit gjordt i detta hänseende. Föreningar af
enskilde, t. ex. Konstflitsföreningen i Helsingfors
och Finska Handarbetets vänner, hafva verkat för
konstskicklighetens höjande, konstindustriskolor
hafva anlagts, och särskild uppmärksamhet egnas åt
handtverken i real- och folkskolorna. År 1881 var
den första finska konstindustriutställning anordnad
i Helsingfors.
Handel. Varuomsättningen med utlandet uppgick 1841
till 28 mill. mark, 1860 till 66 mill., 1874 till
240 mill. och 1880 till 262 mill. mark. De förnämsta
exportartiklarna äro redan omnämnda i samband med de
skilda industrigrenarna och deras utveckling. Importen
utgjorde af
år kg. år kg.
Bomull ...... 1858 1,051,000, 1878 2,330,000,
Kaffe ....... 1856 2,050,000, " 3,370,000,
Raffinad .... 1858 1,770,000, " 3,920,000,
Råsocker .... " 290,000, " 2,440,000,
Tobak i stjelk " 1,420,000, " 2,730,000,
Cigarrer .... " 2,000, " 29,600,
Konjak ...... 1868 390,000, " 540,000,
Viner ..... " 376,000, " 875,700,
D:o på butelj " st. 7000, " st. 17,000.
Dessutom hafva väfnader och jernvaror
importerats till betydande belopp. Införseln af de
förra hade 1876 ett värde af 18 mill. och 1879 af 12
mill. Jern och stål infördes 1879 till ett värde af
8,500,000 mark. – Ännu för några decennier sedan var
den finska handeln – såväl exporten som importen –
i händerna på utländingar, hufvudsakligen affärsmän
i Hamburg och Lybeck. Sedermera hafva förhållandena
väsentligen förändrats. Lybeck och Hamburg
äro visserligen alltjämt dominerande med afseende
å en del importartiklar, men förbättringarna i bank-
och penningeväsende samt den ökade kapitaltillgången
i F. hafva satt den finske köpmannen i tillfälle
att äfven utan dessa dyrköpta medlare skaffa sig en
marknad öfverallt i affärsverlden. – Beträffande
inrikes handeln må endast nämnas, att landthandeln,
som till helt nyligen haft att kämpa med en mängd
svårigheter äfven från en konservativ lagstiftnings
sida, numera vunnit en icke ringa betydenhet. –
Handelsundervisningen bedrifves för närvarande
endast i två, hufvudsakligen på enskild bekostnad
underhållna, handelsskolor, af hvilka den ena
finnes i Åbo, den andra i Uleåborg. Inom kort kommer
derjämte ett handelsinstitut, organiseradt enligt
tidens fordringar, att inrättas i Brahestad (med
en af handlanden Joh. Fellman derstädes i början
af 1860-talet donerad penningesumma, hvilken numera
utgör närmare 1 mill. mark). – Gällande förordning om
handel och näringar är utfärdad d. 31 Mars 1879. –
Den finska handelsflottan bestod 1877–78 af inemot
2,000 fartyg, med tillsammans 300,000 registertons
drägtighet. I fråga om antalet egde städerna s. å. en
tredjedel och med afseende på drägtigheten mer än
hälften af hela handelsflottans. I landsorten idkas
den ansenligaste sjöfarten i skärgårdssocknarna af
Åbo och Viborgs län. 1878 funnos 176 ångfartyg. Att
ångkraften, med hänsyn till landets sjöfart, vunnit
ökad betydelse framgår deraf att ångfartygens antal
1860 var endast 62 samt att segelfartygens andel i
sjötrafiken 1867 utgjorde 73 proc. och ångfartygens
27 proc., under det att 1880 de förras andel utgjorde
55 proc., de senares 45 proc. – Hittills hafva de
finska ångfartygen varit afsedda hufvudsakligen
för insjö- och kusttrafik samt för samfärdseln
med Östersjöhamnarna. Flertalet af de större
transportångarna, som trafikera de finska vattnen,
tillhör engelska bolag. – Af finska hamnar förtjenar
Hangö särskildt nämnas, emedan den i allmänhet kan
anlöpas äfven vintertiden. – Nu gällande sjölag
är utfärdad d. 9 Juni 1873. – Till sjöfartens
betryggande i Finska och Bottniska viken samt i
Östersjön finnas, utom känningsbåkar och sjömärken
samt ett antal af ryska kronan underhållna fyrar, 16
fyrar, bland hvilka må nämnas Hangö uddes, Porkkala
och Söderskärs i Finska viken, Utö i Östersjön samt
Enskärs och Norrskärs i Bottniska viken. På en af
Bogskärs klippor, s. om Åland i närheten af svenska
gränsen, är nu (1881) under uppförande en fyrbåk
af jern, hvilken torde blifva af stor betydelse
för sjöfarten. Lotsstationernas antal är 100, med
omkr. 750 lotsbetjente.
Kommunikationer. Landsvägsnätet kan i det närmaste
anses fullbordadt i Nylands, Åbo och Björneborgs,
Tavastehus, S:t Michels och större delen af
Viborgs län. Deremot äro nya väganläggningar i
de norra delarna af landet fortfarande af behofvet
påkallade. Diligensförbindelser finnas icke, utan
fortskaffas de resande med hållskjuts. Det åligger
fastighetsegarna att hålla hästar och åkdon i
beredskap på gästgifverierna, hvilka förekomma vid
de flesta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
