Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bakfötterna. F. eger ingen särskild handelsflagg;
finska fartyg använda den ryska flaggen.
M. G. S.
Undervisningsväsendet. Folkskoleväsendet organiserades
genom förordn. af 1866 (jfr Cygnaeus, Uno). Före
denna tid fanns icke något ordnadt folkskolesystem,
utan endast här och der i städerna och på landet
några enskilda skolor, på ungefär samma ståndpunkt
som de nuvarande folkskolorna, samt dessutom i
landsförsamlingarna ett större antal söndags-
och byskolor samt ambulatoriska skolor, afsedda
för den första undervisningen i innanläsning
och kristendomskunskap (hvilken undervisning
för öfrigt, enligt gammal lag och sed, i regeln
ombesörjes af hemmen). Hvarje stadsförsamling
är numera skyldig att inrätta lägre och högre
folkskolor till så stort antal, att alla barn,
som icke på annat sätt erhålla motsvarande eller
mera omfattande bildning, blifva undervisade
från 8 till 14 års ålder. För landsförsamlingarna
finnes ej något skoltvång. Folkskolorna på landet,
hvilka såsom grundval förutsätta undervisningen
i hemmet, äro afsedda för barn från 10 till
16 års ålder och motsvara städernas högre
folkskolor. Undervisningsämnena i städernas lägre
folkskolor äro religion, läsning och skrifning
af modersmålet, räkning och geometrisk formlära
samt teckning, sång och gymnastik. I de högre
folkskolorna, såväl i städerna som på landet, komma
till dessa ämnen ytterligare geografi och historia,
ytors och rymders mätning, naturkunskap och dess
tillämpning samt handarbete, som i landsskolorna är
ett obligatoriskt öfningsämne. Den lokala tillsynen
öfver folkskolorna utöfvas af folkskoledirektionen,
hvars samtlige medlemmar fritt väljas, och till
hvilken således äfven församlingens pastor är valbar
(men icke sjelfskrifven). När folkskolan är ordnad
enligt författningen, beviljas statsunderstöd, som
för hvarje stad bestämmes särskildt och på landet
utgår med 600 mark för skolföreståndare och 400 mark
för föreståndarinna, under vilkor att kommunen,
byalaget eller den enskilde, som inrättat skolan,
gifver nödiga lokaler, inventarier, bränsle och
minst två å tre tunnland uppodlad jord samt foder och
mulbete för en ko. Efter olika tjenstgöringsperioder,
10, 15, 20 och 25 år, ökas statens lönebidrag för
lärarna och lärarinnorna i landsfolkskolorna, så att
ökningen vid sistnämnda tidpunkt utgör 50 proc. af det
ursprungliga statsbidraget. Efter 30 års tjenstgöring
erhåller läraren och lärarinnan pension till detta
bidrags ursprungliga belopp. Såsom ordinarie lärare
och lärarinnor i landsfolkskolorna kunna numera
endast sådana personer anställas, som genomgått
ett seminarium eller befinnas ega insigter, som
erhållas under en seminariekurs. Vid seminarierna,
hvilka dels äro inrättade uteslutande för lärare
eller för lärarinnor, dels äro gemensamma för båda
könen ("sammansatta"), med parallelafdelningar, är
kursen fyraårig. Med hvarje seminarium är förenadt
internat, som dock ej upptager alla eleverna. För den
svenska befolkningen i landet finnes ett lärare- och
ett lärarinne-seminarium (i Nykarleby och Ekenäs),
för den finska tvänne "sammansatta" (i
Jyväskylä och Kymölä nära Sordavala). 1877 funnos i
F. 342,880 barn i skolåldern, och af dessa åtnjöto
335,897 undervisning antingen i hemmen eller vid något
läroverk. På landet funnos s. å. 319 folkskolor;
läsåret 1879–80 hade antalet stigit till 422, och
oaktadt intet skoltvång för landsförsamlingarna
finnes, är det alltjämt i raskt stigande.
G. Lbk.
Elementarläroverken, hvilka i F., liksom i öfriga
land, under medeltiden grundlades af kyrkan,
förde efter reformationen ett tynande lif och
erhöllo först under Gustaf II Adolfs och drottning
Kristinas tid en stadgad organisation. De indelades
då i trivialskolor och katedralskolor, till hvilka
sedermera kommo gymnasierna (det första gymnasiet i
F. upprättades i Åbo 1630). Trivialskolorna indelades
åter i högre l. fullständiga skolor, med fyra klasser,
och lägre skolor l. pedagogier, med en eller högst
två klasser. Denna indelningsgrund bibehölls i
skolordningarna af 1649, 1693 och 1724, bland hvilka
den sistnämnda var gällande i F. till 1841. Latinet
var icke blott det hufvudsakligaste läroämnet,
utan till en del äfven undervisningsspråket. Likväl
var den reala bildningen icke alldeles förbisedd,
ty pedagogierua afsågo delvis tillgodoseendet
af de lokala behofven, och med trivialskolan
var förenad en s. k. apologistklass, hvilken
hade till uppgift att bibringa de kunskaper, som
erfordras i det dagliga lifvet. Domkapitlen styrde
nästan enväldigt läroverken, hvilka inom de olika
stiften voro organiserade på väsentligen olika
sätt. Omorganisationen af läroverken, hvilken
sedermera oafbrutet fortgått och ännu icke är
afslutad, begynte med tvänne förordningar, af 1841 och
1843, hvilka stadgade, att elementarundervisningen
skulle handhafvas af: lägre elementarskolor, för
grundläggandet af den vetenskapliga bildningen;
högre elementarskolor, för samma ändamål, men med
utvidgad kurs, och gymnasier, för elementarbildningens
fulländande. Såsom undervisningsspråk infördes
svenskan, men åt studiet af latinet och den
romerska literaturen egnades fortfarande vida flere
lärotimmar än åt något annat ämne. Undervisningen
i svenska och finska språken var i hög grad
bristfällig. Elementarläroverken voro således
fortfarande väsentligen latinskolor. En ytterligare
omorganisation, ehuru med bibehållande af den förra
indelningen, undergingo läroverken genom gymnasii-
och skolordningen af 1856, hvilken sökte bereda rum
för fackundervisningen på det sätt att från och med
tredje klassen i den högre elementarskolan och på
alla stadierna af gymnasium en särskild lärokurs
anordnades för de elever, som önskade egna ett
inskränktare timantal åt studiet af de klassiska
pråken, hvarjämte gymnasiets högsta klass ombildades
till en specialklass, med ändamål att utbilda eleverna
för särskilda studier. Det dröjde emellertid icke
länge, innan nya reformer infördes. 1864 upprättades
i Helsingfors en normalskola, med ändamål att vara en
centralanstalt för lärarekandidaters utbildning. Denna
skola står under uppsigt af pedagogie professorn vid
universitetet. Lärarkandidaterna utbildas genom att
följa undervisningens gång,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
