- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 4. Duplikator - Folkvandringen /
1339-1340

(1881) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Finn - Finn, pseudonym för P. A. Gödecke - Finn-Alf, med tillnamnet den gamle - Finn Arnesson. Se Arnmödlignarna - Finnberg, Gustaf Vilhelm - Finnboda - Finnbär, bot. Se Hippophaë - Finne - Finne, Jan - Finnekumla - Finnerödja - Finnforsen, vattenfall i Skellefte elf - Finngrunden - Finnheden (Finnhaite), ett gammalt namn på Småland - Finn-kor. Se Jämtlandsboskapen - Finn Magnusen. Se Magnusen - Finnmarker - Finnskoga - Finnå - Finnö

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

namn jätten, som just skulle foga slutstenen
till byggnaden. Förbittrad öfver sitt felslagna
hopp skyndade Finn ned i kraftkyrkan (kryptan),
omfamnade en pelare och ville kullstörta hela templet,
men förvandlades plötsligt i sten. – Legenden om
Finn har Tegnér användt i poemet Gerda. Liknande
sägner finnas om flere andra kyrkors uppbyggande.
Th. W.

Finn, pseudonym för P. A. Gödecke.

Finn-Alf, med tillnamnet den gamle, en halfmytisk
konung i Norge. Han samt många hans fränder och
afkomlingar omnämnas i den mytisk-heroiska saga,
som handlar om Fornjot och hans ättlingar.
Th. W.

Finn Arnesson. Se Arnmödlingarna.

Finnberg, Gustaf Vilhelm, målare, f. i Pargas
socken i Finland 1784, var först målaregesäll i
Åbo, men fick sedan tillfälle att resa öfver till
Stockholm, vid hvars konstakademi han någon tid
studerade. Återkommen 1817 till hemlandet, uppehöll
han sig i Åbo, sökande der en torftig utkomst genom
målning af altartaflor och porträtt. Vid stadens
brand d. 5 Sept. 1827 förde F. sina taflor från gård
till gård, men måste slutligen öfverlemna dem åt de
förföljande lågorna. Utblottad och husvill lemnade
han fäderneslandet och hamnade å nyo i Stockholm,
der hans framtid blef hvarken ljus eller lång. "Jag
skall komma till Rom, äfven om jag måste krypa
dit", plägade han säga, men denna önskan fick han
aldrig se uppfylld. Han dog i Stockholm 1833.
H. af S.

Finnboda, skeppsvarf, reparationsverkstäder och slip
(upphalningsbädd för fartyg) i Sicklaö socken, nära
Danviken vid Stockholm, tillhör Bergsunds mekaniska
verkstads aktiebolag. Slipen är omkr. 240 m. lång,
hvaraf 120 m. öfver vattnet. Vagnarna hafva en längd
af omkr. 60 m. och äro inrättade för upphalning af
ett eller tvänne fartyg. Vattnets djup på blocken
vid nedre änden af den nedfirade vagnen är 5,6 m.

Finnbär, bot. Se Hippophaë.

Finne (Grek. akne, rättare akme), med., en hudsjukdom
(vanligast i ansigtet, men äfven på bröst, rygg och
andra kroppsdelar), hvilken egentligen består i en
inflammation i hårsäckar och talgfolliklar och
deras omgifning genom retning från en talgpropp
("comédon"). Kring talgproppen bildas var;
huden upphöjes till en gul blemma (pustel) med röd
omgifning. Oftast förekomma finnar i ansigtet hos
unga personer af båda könen, särdeles under och efter
pubertetsutvecklingen. Såsom en egen art betraktas
"skäggfinnar" (sycosis), som utveckla sig kring
skäggrötterna och stundom torde bero på svampbildning
(sycosis parasitaria). Finnar kunna äfven framkallas
genom vissa som läkemedel begagnade ämnen, använda
vare sig invärtes (jod, bromkalium) eller utvärtes
(tjäroljor o. dyl.). En mängd medel äro försökta mot
finnar. Bland de verksammaste må nämnas svafvelblomma,
blandad med sprit. Finnar kunna ofta förekommas
genom att man i tid klämmer ut stagnerande hårda
talgproppar. I svårare fall kräfves operation med
knif eller lancett. F. B.

Finne, Jan, en såsom björnjägare vidtbekant
kronoskogvaktare i Värmland, var hofjägmästaren

Falks ständiga biträde vid större björnjagter och
kallades med anledning deraf "Falks högra hand". Han
dog 1876 vid omkring 90 års ålder. J. W. L.

Finnekumla, socken i Vestergötland, Elfsborgs
län, Kinds härad. Arealen 2,672 har, hvaraf 755
har äro vatten (en del af Åsunden hör dit). 429
innev. (1880). Annex till Gällstad, Göteborgs stift,
Kinds kontrakt.

Finnerödja, socken i Skaraborgs län, Vadsbo
härad. Arealen 27,648 har. 3,278 innev. (1880). Regalt
pastorat af 3:dje kl, Skara stift, Norra Vadsbo
kontrakt.

Finnforsen, vattenfall i Skellefte elf.

Finngrunden, två grundflack i södra delen af Bottniska
viken, med i allmänhet icke obetydligt djup, men med
spridda grund uppstigande ända till 1–3 m. djup. Östra
banken, nästan rund, af 14 km. genomskärning, utmärkes
sedan år 1859 med ett fyrskepp, kalladt Finngrundet,
hvilket förer fast, hvitt sken 11,3 m. öfver
vattenytan, med en lys vidd af 10 minuter. Vestra
banken, skild från den östra genom en 7 km. bred
ränna, sträcker sig med 8 km. bredd och omkring 16
km. längd mot sydvest och fortsättes i riktning åt
Gefle af en lång och smal undervattens-ås. Denna bank
blef 1881 utmärkt med ett fyrskepp, försedt med röd
fyr. A. G.

Finnheden (Finnhaite), ett gammalt namn på Småland.

Finn-kor. Se Jämtlandsboskapen.

Finn Magnusen. Se Magnusen.

Finnmarker kallas i Sverige vissa i allmänhet högt
belägna skogstrakter, i hvilka inflyttade finnar mot
slutet af 16:de och i början af 17:de årh. först
rödde bygd. Dessa finnmarken äro belägna på båda
sidor om gränsen mellan Värmland och Dalarna, i
nordvestra Vestmanland, i nordöstra delen af Dalarna
samt i de skogstrakter, som bilda Helsinglands norra,
vestra och södra gränser. Den finska befolkningen
har småningom försvenskats, så att den numera endast
på få ställen, t. ex. i S. Finnskoga i Värmland,
i Säfsnäs, Malung och ett par andra socknar
i Dalarna, till lynne, lefnadsvanor och dialekt
något skiljer sig från landets öfriga innevånare. –
De trakter af Norrbottens län, som hafva finsk
befolkning, benämnas ej finnmarker. – Jfr Fdnskov.
A. G.

Finnskoga. 1. Norra F., kapellförsamling i Elfdals
härad af Värmlands län, omfattar den nordligaste och
vildaste trakten i Värmland. Arealen 51,456,6 har,
hvaraf 822 har äro vatten. 1,524 innev. (1880). –
2. Södra F., socken i Elfdals härad af Värmlands
län. Arealen (tillsammans med Dalby) 156,655,6
har, hvaraf 4,406 har äro vatten. 1,782
innev. (1880). Södra Finnskoga bildar jämte
ofvannämnda kapellförsamling ett konsistorielt
pastorat af 2:dra kl., Karlstads stift, Elfdals
kontrakt.

Finnå, jernbruk jämte qvarn och såg uti Jernboås
socken, Örebro län, vid sjön Greken, utgör
tillsammans med Greksnäs 5/6 mtl, taxeradt till 28,300
kr. (1879). Bruket, som varit nedlagdt sedan 1860,
tillhör egarna af Stadra.

Finnö, socken i Stavanger amt, Kristianssands stift,
i Norge. 1,698 innev. (1876). I annexförsamlingen
Talgö ligger en gård af samma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:23:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfad/0676.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free