- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 4. Duplikator - Folkvandringen /
1349-1350

(1881) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Finska nationella församlingen i Stockholm - Finska statsarkivet - Finska vetenskapssociteten - Finska viken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kyrkoherden, som uppbär de åt komministern anslagna
löneförmånerna, att, om Stockholms stads konsistorium
så pröfvar nödigt, antaga och aflöna ett i svenska
och finska språken kunnigt ämbetsbiträde. Den finska
församlingens kyrkoherde är assessor i Stockholms
stads konsistorium.

Finska Statsarkivet. Tolfte artikeln uti fredsslutet
mellan Sverige och Ryssland d. 17 Sept. 1809
stadgade, att alla Finland rörande egohandlingar,
arkiv och andra, så allmänna som enskilda, dokument,
planer och kartor öfver fästningar, städer och
orter skulle af svenska regeringen senast inom ett
år till finska staten öfverlåtas. Med anledning
deraf utsåg finska styrelsen ett antal kommitterade,
hvilka skulle från resp. ämbetsverk i Sverige mottaga
förenämnda handlingar. Denna utlemning försiggick
1810–12, men blef på långt när ej så fullständig,
som fredstraktaten påbjöd; ty oafsedt att icke
ett enda aktstycke från Riksarkivet utlemnades,
qvarstannade t. o. m. i Kammarkollegii arkiv,
hvarifrån den största och vigtigaste delen af
handlingar och räkenskaper emellertid erhölls,
ett icke obetydligt antal dylika. Ett sådant
förbiseende måste man väl hufvudsakligen tillskrifva
den omständigheten att de finske kommitterade icke
bland sig räknade någon vetenskapligt bildad person,
som var förtrogen med förhållandena. De af Sverige
utlevererade handlingarna fördes till en början
till Åbo, der de ställdes under den nyligen bildade
regeringskonseljens vård. Sedan denna konselj 1816
fått den förändrade benämningen Kejserlig senat
för Finland, bildades af ofvannämnda handlingar i
förening med de från nämnda styrelseverk aflemnade
akter ett "Kejserliga senatens arkiv", öfver hvilket,
enl. förordnande af d. 13 Nov. 1816, en på extra
stat "tills vidare" anställd arkivarie skulle hafva
uppsigt. Sedan senaten 1819 förflyttats till den nya
hufvudstaden Helsingfors, blef äfven senatsarkivet
dit öfverfördt. De från Sverige erhållna handlingarna
fingo der ligga oordnade och utsatta för oförsynt
plundring af personer, som förskaffat sig tillstånd
att för forskningar begagna arkivet, tills regeringen
i början af 1840-talet uppdrog åt doktor E. Grönblad
att ordna och katalogisera desamma, hvilket arbete
han äfven utförde beträffande Kammarkollegiets forna
handlingar från 1531–1634. Arkivet hade emellertid,
alltsedan 1816, föreståtts af lägre senatstjenstemän,
utan all vetenskaplig bildning. Först i slutet af
år 1862 uppdrogs vården om arkivet åt en verklig
historieforskare, och sedan den tiden har detsamma
haft karakteren af en vetenskaplig institution,
på samma gång dess samlingar vunnit en ansenlig
tillökning, särskildt af handlingar från medeltiden,
hvilka arkivet förut alldeles saknat. 1869 upphöjdes
verket till statsarkiv. Finska statsarkivet utgöres
nu af en äldre eller historisk afdelning, omfattande
handlingar från äldsta tider till 1809, samt en
nyare eller administrativ afdelning från 1809
till närvarande tid. Stommen till den historiska
afdelningen utgöres, som redan är antydt, af
skatteräkenskaper, jordeböcker, landsböcker,
verifikationer m. m. från Kammarkollegii arkiv. Med

dessa högst vigtiga handlingar hafva sedermera
förenats akter, ankomna från Justitiekollegiet och
Dirigerande senaten i S:t Petersburg, samt vidare
de från utrikesministern arkiv i Moskva aflemnade
handlingar och räkenskaper rörande Viborgs län
eller det s. k. gamla Finland under dess förening
med Ryssland äfvensom en mängd akter från finska
ministerstatssekreteriatet i S:t Petersburg. Det
äldre arkivet innehåller dessutom en ej obetydlig
samling "acta historica", sammanslagen af flere
smärre samlingar, såsom Stichaeusska, Tammelanderska
och Bomansonska samlingarna. Större sjelfständiga
samlingar äro den högst värderika Gottlundska,
innehållande till största delen originalurkunder,
hufvudsakligen från slutet af 1500- och början
af 1600-talet, vidare Waaranens afskrifter af
medeltidshandlingar, Grönblads afskrifter från
svenska Riksarkivet och från nordtyska arkiv samt
slutligen Furuhjelmska samlingen, innehållande
afskrifter ur ryska arkiv och hufvudsakligen berörande
händelserna 1741–43 och 1788–89. – Enligt en 1880 för
statsarkivet utfärdad förordning förestås detsamma
af en statsarkivarie, under hvilken en aktuarie
handhafver uppsigten öfver äldre arkivet och en
amanuens öfver det nyare. R. H.

Finska vetenskapssocieteten, grundlagd af
vetenskapsmän i Helsingfors, erhöll d. 21 Maj 1838
stadfästelse. Societeten består af tre sektioner,
den matematisk-fysiska, den naturalhistoriska och
den historisk-filologiska sektionen. Till ordinarie
ledamöter inväljas män af vetenskaplig förtjenst,
i synnerhet sådana, som genom utgifna arbeten
på societetens arbetsfält gjort sig kända såsom
sjelfständiga forskare. Till hedersledamöter kunna
män, kända såsom vetenskapens idkare och gynnare,
inbjudas. Societetens ordinarie ledamöter utvälja
bland sig ordförande och vice-ordförande. Val
af vice-ordförande sker hvarje år på societetens
högtidsdag (d. 29 April), och den valde är året
derefter sjelfskrifven ordförande. Sekreteraren är
ständig och väljes bland ledamöterna. Societeten,
som åtnjuter ett betydligt statsunderstöd, utgifver
"Acta societatis scientiarum Fennicae", "Öfversigt
af Finska vetenskapssocietetens förhandlingar"
och "Bidrag till kännedom af Finlands natur och
folk". Sedan 1846 har societeten låtit i hela
Finland anställa regelbundna meteorologiska
observationer, som i Helsingfors verkställas
af föreståndaren för magnetiska observatoriet,
hvilken är societetens tjensteman. Finska
vetenskapssocieteten står i literärt utbyte
med ett stort antal utländska lärda samfund.
M. G. S.

Finska viken (F. Suomen lahti), den östligaste viken
af Östersjön, begränsad i n. af Finland, i s. af
guvernem. Estland och S:t Petersburg. Längden är 375
km., bredden vexlar mellan 20–130 km., och djupet
utgör på många ställen 90–110 m. Till följd af sin
ringa salthalt tillfryser ofta vikens vatten från
S:t Petersburg ända till Högland, men isen är farbar
blott under mycket stränga vintrar. Den norra sidan,
längs finska kusten, har en oafbruten skärgård,
och den östligaste delen, i synnerhet mellan S:t
Petersburg och Kronstadt (Kronstadt-bukten), har
många sandbankar och grund. Sjöfarten på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:16 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfad/0681.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free