Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fiorentino, Pier Angelo ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vedervärdigheter af alla slag kämpade han djerft
och talangfullt mot de vaknande upprorsidéerna samt
väckte hos borgare och bönder den slumrande kärleken
till modersmålet. Hans hus var samlingsplatsen
för traktens danska parti, och flere unge män,
bl. a. J. P. Junggreen, fingo der sin politiska
utbildning. Under upproret 1848 måste F. fly till
Als, hvarest han vistades sexton månader. Derefter
började han åter utgifva sin tidning, som han nu
kallade "Freja", och fortfor dermed till 1859, då
han af fattigdom nödgades sälja densamma. Genom
den obetingade konseqvens, hvarmed han vidhöll
nationalitetens sak, hade han råkat i strid med den
herskande liberala riktningen, till hvilken många
af hans forna meningsfränder hörde. Han kunde
nämligen icke finna sig i att frihetsvännerna i
"kongeriget" höllo fast vid grundlagen, hällre än
de delade sönderjutarnas lott. Äfven efter 1864
fortfor han att vara ett af det danska partiets
trofastaste stöd. Död d. 4 Juni 1871. – F. utgaf
en samling "Slesvigske folkesagn" (1857) och en
sönderjutsk klockares, Hans Mikkelsens, dikter (1860).
E. Ebg.
Fischer, Johan Kristian, dansk politiker, född i
Slagelse d. 3 Dec. 1814, blef 1842 teologie kandidat
och tjenstgjorde 1844–52 som adjunkt vid läroverket
i sin födelsestad. Han gjorde sig bemärkt genom en
liten afhandling, Astronomien og skriftens autoritet
(1851), i hvilken han som vittnesbörd mot bibelns
inspiration framhöll motsägelserna mellan bibelns
utsagor och vetenskapens resultat. 1852 blef han
medlem af folketinget, hvarest han närmast slöt
sig till Tscherning. Som anhängare af ministèren
Örsted lyckades han icke blifva återvald 1854,
men fick 1855 (för en annan valkrets) å nyo plats
i tinget. I allmänhet stod han på bondevännernas
sida, men under de senare åren närmade han sig till
godsegarepartiet och riktade i dess organ bittra
anfall mot de nationalliberale. Till lön derför blef
han 1866, då han icke lyckades komma in i folketinget,
af konungen utsedd till ledamot af landstinget
samt i Juni 1875 kyrko- och undervisningsminister i
ministèren Estrup. På sistnämnda post qvarstod han
till Aug. 1880, men kunde icke, oaktadt sina tidigare
förbindelser med venstern, genomdrifva någon större
reform i riksdagen. E. Ebg.
Fischer, Johann Georg, tysk skald, f. 1816,
sedan 1857 professor i historia och literatur vid
öfverrealskolan i Stuttgart, har utgifvit åtskilliga
lyriska dikter, som utmärka sig genom innerlighet
i känslan och korrekthet i formen: Gedichte (1854;
2:dra uppl. 1858), Neue gedichte (1865), Den
deutschen frauen (1869), Aus frischer luft (1872)
och Neue lieder (1875), samt dessutom några dramer,
som likväl äro mindre betydande.
Fischer, Ernst Kuno Berthold, tysk filosof, född d. 23
Juni 1824 i Sandewald i Schlesien, studerade filosofi,
filologi och teologi i Leipzig och i Halle. Tillgifven
den nyhegelska riktningen, höll han sig dock aflägsen
från densammas ytterligheter. Från 1850 höll han
någon tid såsom privatdocent filosofiska föreläsningar
i Heidelberg; men ehuru dessa vunno
stort bifall, blefvo de likväl snart förbjudna af
det badensiska kultusministeriet, till följd af en
i en kyrkotidning mot F. framställd beskyllning för
utspridande af läror, stridande mot kyrkans. Han
försvarade sina åsigter i ett par skrifter: Das
interdict meiner vorlesungen (1854) samt Apologie
meiner lehre (s. å.), och emottog 1856 kallelse
såsom e. o. professor i filosofi vid universitetet
i Jena. Hans glänsande, om Reinholds och Fichtes
tid påminnande förmåga som talare och föreläsare
förskaffade honom derefter den ena utnämningen
efter den andra: han blef ordinarie professor,
geheime-hofråd m. m. och erhöll 1872 den upprättelsen
att blifva kallad såsom professor till Heidelberg,
hvarest han ännu verkar. – Bland hans många
arbeten märkas, i första rummet, Geschichte der
neuern philosophie (6 band, 1852–77), vidare Logik
und metaphysik (1852), Baco von Verulam (1856;
2:dra uppl. 1875), Die selbstbekenntnisse Schillers
(1858), Schiller als philosoph (1859), Kants leben und
die grundlagen seiner lehre (1860), Baruch Spinozas
leben und charakter (1865) samt Ueber die entstehung
und entwicklungsformen des witzes (1871).
Fischerström, Johan, skriftställare, föddes d. 28
Juli 1735, studerade i Lund, egnade sig i sina yngre
år åt vittert författareskap och var en af stiftarna
af sällskapet "Utile dulci". Han gjorde tillika
flitiga studier i de ekonomiska vetenskaperna och
efterlemnade på detta område många skrifter, bland
hvilka må nämnas Påminnelser vid Sveriges allmänna
och enskilda hushållning (1761), Några rön och
anmärkningar vid strand- och insjöfisket (1768), Nye
svenske ekonomiske dictionären eller försök till
ett allmänt och fullständigt lexikon i svenska
hushållningen och naturläran (1779–92, del. I–IV,
t. o. m. art. Cabysa), Utkast till en beskrifning om
Mälaren (1785), Underrättelse huru såckerkokning
m. m. kan verkställas (1791), samt åtskilliga
rön och uppsatser i k. Vet. akad. handl. och i
Patriotiska sällskapets journal. Han var andre
sekreterare i det nämnda sällskapet och blef 1786
ledamot af Vetenskapsakademien. Död i Stockholm d. 28
Nov. 1796. – F:s minne här bevarats hos efterverlden
förnämligast genom hans förhållande till skaldinnan
Hedvig Charlotta Nordenflycht. Se derom i art.
Nordenflycht, H. C.
Fischer von Erlach, Johann Bernhard, österrikisk
arkitekt, f. 1650, d. 1723, utbildade sig i
Rom, der han anslöt sig till Borrominis barocka
riktning. Hans flesta byggnader ega emellertid genom
storartade proportioner och kraftig totaleffekt
ett betydande konstvärde, t. ex. lustslottet
Schönbrunn, Universitetskyrkan i Salzburg och
Clam-Gallaspalatset i Prag samt Karl Borromeus-kyrkan,
Peterskyrkan, Hofbibliotekssalen och en mängd
palats (prins Eugens m. fl.) i Wien, hvilken stad
först genom F. v. E:s verk fick sin monumentala
prägel. Han var äfven verksam som kopparstickare och
skriftställare. Många af F. v. E:s planritningar
utfördes af hans son och lärjunge Joseph Emanuel
F. v. E. (f. 1695, d. 1742).
Fischhausen, kretsstad i preussiska regeringsområdet
Königsberg (Ost-Preussen), vid en vik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
