Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fiskar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med lätthet vattnet, i hvilket de lefva. I
sina rörelser underlättas fiskarna äfven af den
s. k. simblåsan, en i bukhålan under ryggraden
belägen, luftfylld och hinnartad säck, hvilken saknas
endast hos de fiskar, som vistas på bottnen. Genom en
tryckning af refbenen sammanpressas den i nämnda blåsa
innehållna luften, hvarigenom kroppen blir mindre till
sitt omfång, men på samma gång tyngre, så att den
sjunker nedåt. När trycket upphör, utvidgar luften
åter simblåsan, och kroppens volym tilltager, under
det att dess egentliga vigt minskas, så att fisken,
som numera blifvit betydligt lättare, stiger af sig
sjelf och utan ansträngning uppåt likt en ballong. På
sådant sätt kunna fiskarna efter behag sänka och höja
sig uti vattnet. Snabbheten i rörelserna motsvaras
också ofta af en beundransvärd uthållighet. Det är,
t. ex., bekant, att hajar kunna under flere dagar
kretsa omkring fartyg, från hvilka de vänta sig byte.
– Fiskarnas andliga förmögenheter och yttre sinnen
stå på en vida lägre utvecklingsgrad än de öfriga
ryggradsdjurens. Exempel finnas emellertid att
fiskar, såsom bl. a. foreller, kunna blifva ytterst
tama, att karpar och gäddor utveckla mycken list, att
laxhonorna lägga i dagen en viss konstfärdighet, i
det att de med stjerten göra en fördjupning i sanden
för sina ägg. Med undantag af det i detta hänseende
nära nog ensamt stående spiggslägtet visa
fiskarna föga eller ingen omsorg om sin afföda, ehuru
de alla uppsöka lämpliga platser för äggläggningen.
Till lefnadssättet förete fiskarna åtskilliga
egendomligheter. Synnerligen anmärkningsvärda
äro de vandringar, som åtskilliga af dem företaga
i sammanhang med fortplantningen
– en företeelse, som i viss mån kan jämföras
med foglarnas flyttningar. Vid den tid, då äggen
läggas och befruktas – fiskarna sägas då leka –,
byta de nämligen om vistelseort; båda könen samlas
ofta i omätliga skaror eller s. k. stim, som rycka
fram i en bestämd ordning och draga från djupare
ställen i haf eller sjöar närmare intill kusterna
eller andra grunda ställen. Särskildt må nämnas, att
laxen om våren vandrar uppför floder till bäckar och
sjöar för att lägga sin rom på samma ställen, der
den sjelf blifvit kläckt, hvarefter den på hösten
återvänder samma väg den kommit. Märkligt är
ock det förhållandet att vissa fiskarter uppträda i
ofantliga massor och efter obestämda tidrymder på
ställen, der de eljest förekomma mera sparsamt, hvarpå
i synnerhet sillen lemnar ett välbekant exempel. –
Vissa fiskar uppnå en hög ålder, t. ex. gäddan,
som kan blifva öfver 200 år gammal. – Fiskarna
vistas utan undantag i vattnet. Det största antalet,
öfver tre fjerdedelar, lefver i hafvet, de öfriga
i sött vatten. Somliga fiskar uppehålla sig
endast i klara, flytande vattendrag, andra älska
stillastående vatten med fet och sandig botten;
somliga bebo ständigt öppna hafvet, andra närma sig
kusterna, åtminstone vid lektiden, under det andra
åter hälst uppehålla sig vid klippiga hafsstränder.
Några, t. ex. ålen och klätterfisken, komma
stundom för en kort tid upp ur vattnet, men
de flesta dö kort efter det de tagits
ur detta sitt element.
I allmänhet röra sig fiskarna mer eller mindre snabbt
och vida omkring; några få kunna "flyga" eller rättare
med tillhjelp af de förlängda bröstfenorna kasta
sig fram längre eller kortare sträckor och derunder
hålla sig uppe några ögonblick öfver vattenytan,
under det att andra tillbringa nästan hela sitt lif
ungefär på samma ställe, t. ex. marulken. En och
annan, såsom pir-ålen, lefver parasitiskt på andra
fiskar, vid hvilka han suger sig fast liksom med
ett koppglas och i hvilka han sedermera inborrar
sig. Några fiskar lefva ensamma, medan andra
uppträda i stora sällskap, särdeles vid lektiden. –
Fiskarna hemta med få undantag (t. ex. karpfiskarna)
sin näring uteslutande ur djurriket. Åtskilliga äro
ytterst glupska röfvare, som stundom, t. ex. gäddan,
icke ens skona sin egen art. För några fiskar,
t. ex. hajen, äro icke ens större hafsdäggdjur,
såsom hvalar, säkra. I allmänhet utgöra maskar,
blötdjtir, insekter och smärre fiskar deras
hufvudsakliga föda. Vissa fiskar äro försedda
med egendomliga hjelpmedel för att skaffa sig
näring. Sålunda anses de långa, i vattnet masklikt
slingrande skäggtrådar, med hvilka somliga fiskar
äro utrustade, tjena att locka mindre rof. Somliga
fiskar nedspruta med en fin vattenstråle de vid
vattenytan kringflygande insekterna, under det andra
åter kasta sig i en båge upp ur vattnet och gripa sitt
byte. Några, t. ex. darrvelsen, äro i besittning af
den egendomliga förmågan att medelst vissa i kroppen
befintliga organ efter behag utdela elektriska slag
och derigenom döfva djur i sin närhet. – Fiskarna
föröka sig genom ägg eller s. k. rom. Endast några
få föda lefvande ungar. Sedan honan gifvit ifrån sig
rommen, befruktar hannen densamma med en vätska,
den s. k. mjölken. Romkornen äro i allmänhet
runda och omgifna af en tunn hinna, hos några få,
t. ex. hajarna, af en fyrhörnig, läderartad hud. Äggen
utkläckas af solvärmen. Fruktsamheten är i allmänhet
ytterst stor, så att en enda hona (t. ex. af sillen)
kan lägga öfver 50,000, ja stundom (t. ex. af torsken)
öfver 5 millioner ägg. Detta stora antal förklaras
af de ogynsamma förhållanden, för hvilka rommen
och ynglet vanligen äro utsatta. Naturen har sjelf
satt en gräns för en alltför stor förökning. Ty få
lefvande varelser äro så prisgifna åt förföljelser
af såväl sina egna likar som tallösa hafsfoglar,
själar och hvalar, för att icke nämna deras
fruktansvärda förödare menniskan. Många ägg blifva
äfven obefruktade, och ännu flere gå förlorade genom
stormar. På detta sätt blir endast en högst ringa
bråkdel af den unga afveln fullvuxen, och af de
fullvuxna tillintetgöras milliarder. I allmänhet är
våren tiden för fiskarnas fortplantning, ehuru några
leka tidigare, andra senare. – Fiskar finnas i alla
vatten på jorden. Sådana träffas mer än 300 m. djupt
i hafvet och i Alpernas och Pyreneernas insjöar
till öfver 2,000 m. ofvan hafsytan, i granskapet
af den eviga snön. Deras antal tilltager betydligt
uti de varma hafven omkring eqvatorn, der äfven de
praktfullaste arterna förekomma. Ungefär 9,000 nu
lefvande arter äro beskrifna, hvartill komma 1,000
utdöda. Omkring 160 arter tillhöra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
