- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 4. Duplikator - Folkvandringen /
1373-1374

(1881) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fiskar ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

detsamma. Under hösten 1877 och vintern 1877–78
uppträdde nämligen sillen inom bohuslänska skärgården
uti oerhörda massor, jämförliga med hvad förhållandet
varit under förra århundradens stora sillfiske i
Bohuslän. Oaktadt man var oförberedd på så ymnig
fisktillgång och till följd deraf ej kunde fullt
tillgodogöra sig densamma, fångades dock från början
af Dec. 1877 till midten af Mars 1878 öfver 200,000
tnr sill representerande ett värde af omkr. 600,000
kr. 1878–79 visade sig sillfisket mindre betydande än
året förut, till en del emedan sillen höll sig längre
från land och derför var mindre åtkomlig för de i
Bohuslän vid detta fiske nästan uteslutande brukliga
stora sillnotarna l. vadarna. Emellertid erhöllos
154,000 tnr, hvilkas försäljningssumma utgjorde
149,745 kr. Skarpsill- l. hvassbuk-fisket är äfven
af ganska stor vigt för Bohuslän. Inläggningen
af skarpsillen till s. k. ansjovis har under de
senaste tjugo åren utvecklat sig till en ganska
betydande industri, hvars produkter finna liflig
afsättning såväl inom som utom landet. Värdet af
den på detta sätt beredda skarpsillen beräknas till
omkr. 1/2 mill. kr. årligen. Bohusläns vigtigaste
fiske är bank- l. storfisket, som bedrifves med
större, däckade farkoster, s. k. bankskutor, på de
stora fiskegrunden Jutska refvet samt Storeggen och
Jäderen m. fl. vid Norges vestkust. 1879 deltogo i
detta fiske, som hufvudsakligen afser torsk, långor
m. fl. fiskarter, 197 bankfartyg med en besättning af
1,727 man. Försäljningsvärdet af fångsten utgjorde
s. å. 694,894 kr. Bland öfriga vigtigare fisken i
Bohuslän förtjena nämnas makrillfisket samt hummer-
och ostron-fångsten. Det förstnämnda bedrefs 1879
af 415 båtar med 1,585 mans besättning och gaf en
afkastning till värde af 229,000 kr. Hummerfisket,
som bedrifves längs hela vestra kusten, men aftager
söderut, sysselsatte 1879 1,700 personer och inbragte
411,680 humrar, representerande ett penningevärde
af 87,633 kr. Ostronfisket är mindre betydande. Det
bedrifves på spridda ställen af kusten, dock ej
sydligare än något norr om Marstrand. Tillgången synes
vara i aftagande. Under perioden 1859–69 utgjorde
nämligen fångsten i medeltal årligen 1,212 "träd",
1869–79 deremot blott 669 "träd". 1879 fångades
blott 349 "träd", värda 8,960 kr. Vid halländska
kusten drifves äfven sillfiske – uteslutande
garnfiske – dels af halländingar, dels af skånska
fiskare från Kullen. För öfrigt fiskas derstädes,
liksom vid bohuslänska kusten, flundror, hvitling,
kolja m. fl. hafsfiskar äfvensom lax utanför
elfmynningarna. – I Öresund förekomma väsentligen
samma fiskarter som i Kattegat, men ju närmare man
kommer Östersjön, dess mer aftaga de i antal och
storlek eller försvinna alldeles, i samma mån som
vattnets salthalt minskas, och blott de få arter, som
uthärda Östersjöns vatten, återstå. Skånska fiskare
ända ned mot trakten af Helsingborg drifva sitt fiske
dels efter sill, dels efter flundror hufvudsakligen
i Kattegat, kring Anholt m. fl. danska öar. I Sundet
fiska danska och svenska fiskare omvexlande vid
hvarandras stränder, och skånska fiskare pläga äfven
fiska invid Möen och andra

delar af danska kusten. – I Östersjön utgör sill-
l. strömmingsfisket det ojämförligt vigtigaste. Af
fiskare vid Skånes södra och östra kust samt Blekings
yttre skärgård drifves detsamma uteslutande med
drifgarn på samma sätt som det engelska och skotska
fisket, fastän med mindre, odäckade båtar samt mindre
garn. Fiskare från Bleking fiska ofta vid Bornholm
och stundom ända ned vid tyska kusten. Äfven kring
Gotland idkas, sedan 30–40 år tillbaka, nästan
uteslutande drifgarnsfiske. Både i äldre och nyare
tider hafva gjorts upprepade försök att införa
drifgarnsfiske äfven vid den öfriga Östersjökusten,
men utan åsyftad verkan. I skärgårdarnas inre vikar
idkas hela kusten uppefter, ända till Haparanda,
hufvudsakligen notfiske efter sillen, då den om
våren inkommer för att leka. Derjämte brukas (vid
de yttre skären uteslutande) sillfiske med sättgarn
l. s. k. skötar. Sillen leker i Östersjön dels på
våren, dels på sensommaren och hösten, och derför
sker fisket hufvudsakligen under dessa tider. Deremot
leker sillen vid Skånes sydkust och i synnerhet uppåt
Sundet uteslutande på hösten (Sept. och Okt.). Värdet
af den sill eller strömming, som fångas i Östersjön,
kan, lågt beräknadt, sättas till omkr. 3,000,000
kr. årligen i medeltal. Då fiskarena äro spridda
längs hela denna vidsträckta kust, äro emellertid
fullt noggranna statistiska uppgifter ytterst svåra
att åstadkomma. Det torde emellertid böra erinras,
att priset på saltad strömming i allmänhet ställer
sig högre, ju längre man kommer mot norden. Skarpsill
fångas icke i någon nämnvärd mängd uti Östersjön,
och äfven torsk- och flundrefiskena derstädes äro af
mindre betydenhet. På spridda ställen vid Stockholms
läns, Östergötlands, Kalmar läns, Blekings och Skånes
kuster idkas deremot ett ganska indrägtigt fiske
efter den ål, som på eftersommaren och hösten vandrar
längs kusten ut i Kattegat. Vid detta fiske begagnas
uteslutande ett slags stora ryssjor, s. k. ålkommor.
1879 steg värdet af den vid skånska kusten fångade
ålen till omkr. 160,000 kr. Vid Blekings samt Skånes
östra och södra kust idkas laxfiske med ref och not,
hvilket vissa år är rätt inbringande. Utanför de
norrländska laxförande elfvarna fångas rätt mycket lax
med s. k. stakanät eller mockor. För öfrigt fiskas
i Östersjöns skärgårdar våra vanliga insjöfiskar,
såsom gädda, abborre och i synnerhet id, samt vid
norrländska kusten derjämte ganska mycket sik. – Af
elf- och insjöfiskena är laxfisket det vigtigaste. De
rikaste laxelfvarna äro de stora norrländska
elfvarna (Torne-, Kalix-, Lule- och Ume-elfvar,
Ångermanelfven, Indalselfven och Ljusnan), vidare
Dalelfven, Klarelfven, Mörrumsån samt de halländska
åarna Viskan, Ätran, Nissan och Lagan. Årliga
medelafkastningen af laxfisket i Sveriges samtliga
laxförande elfvar torde kunna uppskattas till minst
700,000 kr. I de nordligare delarna af landet äro
arterna af laxfamiljen (siken, rödingen och harren)
af öfvervägande betydelse för fisket. I mellersta
och södra Sverige äro deremot gäddan, abborren,
gösen, arterna af mörtfamiljen (braxen, mörten,
aspen m. fl.), ålen och laken de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:40:18 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfad/0693.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free