- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 4. Duplikator - Folkvandringen /
1385-1386

(1881) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fisken ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

flavum, erhålles på det sätt att torsklefrarna kastas
i tunnor, som, när de blifvit fyllda, tillsprundas
och först om en eller annan månad eller efter fiskets
slut hemföras och öppnas. Den under tiden utrunna
tranen aftappas och utgör den nämnda handelssorten,
den gula fisklefveroljan eller gula fiskoljan, som
äfven är officinel i Sverige. Dess färg vexlar mellan
rent gul och ljusare brandgul; den är genomskinlig
och fullt klar, luktar starkare af fisk och har något
starkare samt bitter fisksmak; reaktionen är tydligare
sur, specifika vigten något högre än hos den hvita
fiskoljan. – Sedan den gula fisklefveroljan aftappats,
tömmes lefverresterna i pannor, som uppvärmas
öfver öppen eld. Derigenom uppflyter en småningom
allt mörkare brun tran, som periodvis afskummas,
hvarigenom olika mörka slag erhållas af hvad som i
handeln benämnes Ol. jecoris aselli fuscum, brun
fisklefverolja
, som förekommer i två hufvudslag:
Ol. j. a. fuscum elarum, efter olika skiftningar
kallad blank eller brunblank, men alltid genomskinlig
och klar, vare sig färgen är orangeröd eller lik
malagavinets, samt Ol. j. a. fuscum empyreumaticum
l. nigrum, alltid ogenomskinlig, brunsvart, dragande
åt svartgrönt. Den svarta fiskoljans lukt och smak
äro så vidriga, att dess användning som läkemedel
icke gerna numera kan komma i fråga. – Vigtigaste
beståndsdelen är oleinet. Dessutom finnes palmitin
och stearin samt gall-beståndsdelar, hvilka sistnämnda
äro ymnigare i de gula och bruna sorterna. Bland
gallämnena finnes ett för dessa lefvertransorter
eget ämne, gaduin, sannolikt en produkt af
gallfårgämnets sönderdelning, hvilket förorsakar eller
åtminstone bidrager till att fisk-olja rödfårgas af
svafvelsyra. En annan beståndsdel är jod, som finnes
i mycket ringa mängd och som säkerligen saknar all
medicinsk betydelse. Förvexling och förfalskning med
andra transorter och oljor kunde lätt nog ega rum,
men torde väl knappt hos oss förekomma. Rödfärgning
med svafvelsyra skiljer fiskoljan lätt från späcktran
(af hval och själ), som icke rödfårgas, hvilket icke
häller eger rum med vegetabiliska oljor. Lukt och
smak äro äfven kännetecknande för fisklefveroljan.

Redan i forntiden nyttjades lefverolja af fiskar som
läkemedel, och torsklefvern jämte dess flytande fett
har sedan urminnes tider varit och är ett näringsmedel
för de arktiska landens innevånare. Inom europeiska
medicinen började fiskoljan på 1820-talet taga
fart, och den är numera ett ofta anlitadt medel
mot åtskilliga rubbningar i nutritionen, såsom i
den s. k. "engelska sjukan" (rachitis), "skrofler"
(scrophulosis) samt i "lungsot". Man ser gagn af
att använda detta medel i sådana fall, i hvilka ett
kraftigt och lättsmält näringsmedel erfordras, och
fisklefveroljan öfverträffar alla andra feta oljor i
näringsvärde. Dertill kommer att denna lefverolja,
genom sin halt af gallämnen, eger förmåga att lättare
än andra oljor genomtränga organiska väfnader,
hvarigenom denna olja lättare upptages (absorberas)
än andra. Man har försökt många sätt att blanda denna
olja till någon smaklig form, men alltid fåfängt
eller ock mycket dyrt.

Dosis är en tesked till en matsked, efter ålder,
2 gånger om dagen. Några "Hoffmans droppar", drupna
på oljan i skeden, underlätta intagningen aldra bäst.
O. T. S.

Fisklim. Se Husblås.

Fiskmåsen. Se Mås-slägtet.

Fiskmärle-, Fiskgråsugge- l. Hafs-lus-slägtet,
Cymothoa, zool., hörande till likfotingarnas ordning
(Isopoda) ibland kräftdjuren (Crustacea). De
lefva parasitiskt på fiskar och undergå med åldern
åtskilliga förändringar till kroppsformen, blifva
mer eller mindre vanskapliga, förlora ögonen
o. s. v. En hithörande art, C. oestrum, finnes
i Nordsjön och uppnår en längd af omkring 6 cm.
J. G. T.

Fiskodling, i vidsträckt mening alla åtgärder,
som vidtagas för att direkt befordra fiskens
förökande genom inplantering från ett vattendrag
uti ett annat, uppfödande i dammar o. s. v.; i
inskränkt betydelse fiskyngels utkläckande uti
dertill inrättade kläckningsapparater, sedan,
genom menniskans åtgörande, rom och mjölke blifvit
blandade med hvarandra, och sålunda befruktning egt
rum. Fiskodling, för så vidt den inskränker sig till
att fiskrom insamlas på lekplatserna och sedermera
utkläckes i dammar o. s. v., kan sägas hafva sedan
uråldriga tider varit känd och utöfvad af kineserna,
men upptäckten af det numera brukliga sättet att
befrukta och utkläcka fiskrom daterar sig från midten
af förra århundradet, då en hannoveransk löjtnant,
Jacobi, lyckades på detta sätt utkläcka foreller. 1763
offentliggjorde Jacobi sitt rön i en afhandling. Hans
upptäckt delgafs åtskillige vetenskapsmän och väckte
en viss uppmärksamhet, men råkade sedermera alldeles
i glömska, till dess att i början af 1840-talet två
fransmän, fiskaren Remy och värdshusvärden Gebin,
gjorde lyckade försök att befrukta och utkläcka
foreller. Dessa försök kommo efter några år till
franska vetenskapsmäns kännedom, och genom dessa
fästes uppmärksamheten inom vidsträcktare kretsar på
sakens praktiska betydelse. Professor Coste i Paris
tog med utomordentlig ifver fiskodlingen om hand. Han
väntade sig oerhörda fördelar af denna upptäckt
och trodde sig kunna, så att säga fabriksmässigt,
producera fisk i snart sagdt hvilken mängd som
hälst. Coste tillämpade idén äfven för odling af
ostron m. fl. nyttiga hafsdjur, och han förespeglade
Frankrike, att det af denna nya näringsgren skulle
skörda en oberäkneligt stor vinst. Försök med
fiskodling anställdes i nästan alla civiliserade
land. Verkligheten motsvarade icke dessa öfverspända
förhoppningar. Några års erfarenhet visade, att det
icke var nog med att utsläppa massor af fiskyngel för
att föröka fisktillgången, utan att detta måste ske
med omdöme, och att fisket derjämte måste bedrifvas
på ett förnuftigt vis samt afseende fästas dervid
att ej resultaten tillintetgjordes genom på fiskens
trefnad skadligt inverkande förhållanden. Emellertid
har fiskodlingen, om man på densamma ställer rimliga
anspråk, utan tvifvel stor praktisk betydelse,
och intresset för densamma är i stigande såväl
inom Sverige som i andra land. Dess stora vigt för
acklimatisering af nyttiga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:23:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfad/0699.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free