Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fleming ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fientliga sidan utgående vinkel. Fleschens sidor
kallas faser. – Se Fältbefästning. O. A. B.
Fletcher, John, engelsk dramaturg, f. 1579,
d. 1625. Se Beaumont, Francis, och Engelska
literaturen, sp. 509.
Fletschhorn, ett 4,016 m. högt berg i Wallisalperna,
skildt från Monte Leone genom Simplonpasset.
Fleuranges [flörangsj], Robert (III) de la Marck,
seigneur de F., fransk krigare och historieskrifvare,
f. 1491, deltog med utmärkelse, i synnerhet vid
Marignano (1515), i Ludvig XII:s och Frans I:s
italienska fälttåg samt sändes 1519 till Tyskland
för att förmå kurfurstarna att vid kejsarevalet
(efter Maximilian I) gifva sina röster åt Frans
I. 1525 tillfångatogs han, jämte denne konung, i
slaget vid Pavia. Under sin krigsfångenskap 1525–26
utnämndes han till marskalk af Frankrike och skref
sitt historiska arbete Histoire des choses mémorables
advenues du règne de Louis XII et de François I,
depuis 1499 jusqu’en l’an 1521 (1735). 1536 förde
han befälet i Péronne, som belägrades af grefven af
Nassau. Död 1537.
Fleur de lis [flör dö li], herald. Se Fransk lilja.
Fleurette [flörett], Fr. (dimin. af fleur, blomma),
l. Flörett, fint och prydligt uttryck (i tal eller
skrift); artighet, komplimang (i synnerhet mot
fruntimmer).
Fleurist [flö-], l. Flörist (Fr. fleuriste, af
fleur, blomma), blomsterälskare; tillverkare af
konstgjorda blommor (Fr. fleuriste-artificiel).
Fleurus [flöryss], stad i belgiska provinsen
Hainaut vid Sambre. Omkr. 4,700 innev. Staden är
bekant genom slagen d. 19 Aug. 1622, mellan tyskar
och spaniorer, d. 1 Juli 1690, då fransmännen under
marskalken af Luxembourg besegrade en af spaniorer,
holländare och tyska rikstrupper sammansatt armé
under fursten af Waldeck, samt d. 26 Juni 1794, då
en österrikisk-holländsk armé besegrades af en fransk
armé under general Jourdan. Vid F. stod d. 16 Juni
1815 den strid, som vanligen kallas slaget vid Ligny.
Fleury [flöri], Robert. Se Robert-Fleury.
Fleury [flöri], Claude, fransk kyrkohistoriker,
f. 1640, var först advokat vid parlamentet i Paris
och lät sedermera, 1667, prestviga sig. 1672 blef
han underlärare för prinsarna af Conti, 1683 abbot
i cisterciensklostret Loc-Dieu och 1689 underlärare
för Ludvig XIV:s sonsöner hertigarna af Bourgogne,
Anjou och Berry. För den fördragsamhet, som han
lade i dagen under striden mellan molinister och
jansenister, utnämndes han 1716 till Ludvig XV:s
biktfader och bibehöll denna befattning till 1722. Död
1723 som prior i Argenteuil. 1696 blef F. ledamot af
Franska akademien. Skrifter: Moeurs des israélites
(1681), Moeurs des chrétiens (1682; ny uppl. 1802),
Traité du choix et de la méthode des études (1686;
ny uppl. 1784), Institution du droit ecclésiastique
(1687), Histoire ecclésiastique (1691–1720, fortsatt
af J. Cl. Fabre och sedan af A. Lacroix), hans
förnämsta arbete, samt Discours sur les libertés
de l’éylise gaillcane (1724, efter författarens död;
flere
upplagor). "Abrégé de l’histoire ecclésiastique de
Fleury" (1766) tillskrifves Fredrik den store.
Fleury [flöri], André Hercule de, fransk
statsman, kardinal, föddes d. 22 Juni 1653 i
Lodève i Languedoc och erhöll sin uppfostran
vid ett jesuitkollegium. Han var en tid Ludvig
XIV:s aumonier, blef 1698 biskop i Fréjus och
utsågs 1714 till dauphins (sedermera Ludvig XV:s)
uppfostrare. Såsom sådan förstod han att vinna sin
lärjunges hela förtroende. Efter hertigens af Orléans
död (1723) och hertigens af Bourbon derpå följande
korta statsförvaltning kom derför statsärendenas
ledning helt och hållet i händerna på F., som 1726
utnämndes till statsminister. S. å. utsågs han till
kardinal. 1717 invaldes han i Franska akademien
utan att hafva utgifvit något arbete. Död i Paris
d. 29 Jan. 1743. – Såsom premierminister ådagalade
F. klokhet, hofsamhet och rättvisa. Hans yttre politik
var afgjordt fredlig. Han sökte vinna sina syften mera
genom underhandlingar än genom krig. Dock indrogs
Frankrike under hans styrelsetid och delvis mot
hans vilja i det polska successionskriget (1733–38)
och i det österrikiska (1740–48). Genom freden i
Wien (1738), som afslutade det förra, beredde han
Frankrike utsigten att förvärfva Lothringen. Landets
genom Ludvig XIV:s krig och "regentskapets" usla
förvaltning förstörda finanser bragte F. åter i
ordning och åstadkom jämnvigt mellan statens inkomster
och utgifter. Handel och näringar utvecklades,
och kolonierna uppblomstrade. Genom F:s inflytande
gjordes den påfliga bullan "Unigenitus" (af 1713)
till statslag (1730), och derigenom afgjordes striden
mellan jansenister och jesuiter till de sistnämndes
fördel. F. var till sin karakter redbar och
oegennyttig, i sitt uppträdande enkel och anspråkslös.
Fleury [flöri], Emile Félix, fransk general och
diplomat, f. 1815, inträdde 1837 i den då nybildade
spahi-hären, utmärkte sig i Algeriet och avancerade
till sqvadronchef (1848). Återkommen till Frankrike
(1848), slöt han sig till bonapartisterna och
utnämndes till brigadgeneral (1856), divisionsgeneral
(1863) och senator (1865). 1866 afgick F. i ett
diplomatiskt uppdrag till Viktor Emanuel och var
Sept. 1869–Okt. 1870 ambassadör i Petersburg. 1879
tog han af politiska skäl afsked ur krigstjensten.
Fleury de Chaboulon [flöri dö sjaboulång],
Edouard, baron, Napoleon I:s handsekreterare efter
återkomsten från Elba, f. 1779, var redan vid 16 års
ålder chef för en bataljon af Paris’ nationalgarde och
deltog i Okt. 1795 i en revolt mot konventet. Såsom
underprefekt i Château-Salins fäste han Napoleons
uppmärksamhet på sig, så att denne anförtrodde
honom åtskilliga beskickningar samt utnämnde honom
till prefekt i Reims, der han 1814 mot de anryckande
allierade visade stor beslutsamhet. Under de "Hundra
dagarna" (1815) var han Napoleons handsekreterare och
afgick såsom sådan i en beskickning till Basel. Vid
kejsarens förnyade fall begaf F. sig till London,
återvände sedan till Frankrike och blef efter
Julirevolutionen (1830) deputerad. Död 1835. – F. har
utgifvit Mémoires pour servir à l’histoire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
