Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fleury sur Loire ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slutligen i verldshafven, men det finnes dock
sådana, de s. k. kontinentala, hvilkas vatten aldrig
omedelbart når oceanen, utan minskas eller hålles i
jämnvigt endast genom afdunstning och absorption. De
hufvudsakliga bland dessa kontinentala flodsystem
äro det Aralo-Kaspiska, de i Utah och Mejico i
Nord-Amerika, det på Andernas platå i Syd-Amerika
samt antagligen liknande bassänger i Australien och
Central-Afrika. – Emedan vattnet i de kontinentala
bassängerna, hvilka naturenligt förekomma endast
i regnfattiga trakter, icke har något aflopp,
utan afföres i ångform (afdunstar), måste det
slutligen blifva mer eller mindre salt. Deraf härrör
t. ex. Kaspiska, Aralska och Döda hafvens samt
Saltsjöns (i Utah) salthalt. – Den bergrygg, landhöjd
eller linie, som skiljer en bassäng, ett flodsystem
eller flodområde från ett annat, kallas <sp>vattendelare,
vattendelningslinie</i> eller vattenskilnad; på
ömse sidor om vattendelaren strömma alla bäckar och
andra vattendrag i motsatta riktningar till hvar
sitt flodområde. Ej alltid utgöres vattendelaren
af märkbara landhöjder eller bergsträckor; några få
fots nivåskilnad är stundom tillräcklig att orsaka
strömmarnas skilda riktning.
Flodernas lopp bestämmes i det stora
hela af kontinenternas och landens allmänna
lutningsförhållanden i stort. I den gamla verlden,
med dess mot norr och söder vända hufvudlutningar,
rinna de märkligare floderna just i dessa riktningar,
hvaremot de inom den nya verlden ega östligt och
vestligt lopp, i enlighet med denna kontinents
reliefform. Mångfaldiga orsaker bidraga emellertid att
modifiera och åstadkomma undantag och afvikelser från
denna blott i stort allmängiltiga regel; dessa orsaker
äro berglagrens strykningsriktning och ställning,
förekomsten af remnor och sprickor i berggrunden,
öfvergång från lösare till hårdare berglager jämte
flere andra geologiska förhållanden.
En flods längd, vattenrikedom, djup, strömhastighet
m. m. äro beroende af storleken, lutningen,
läget och beskaffenheten i allmänhet af dess
område. Genom blotta angifvandet af en flods
längd erhåller man intet verkligt begrepp om dess
storlek eller betydenhet; under det att omedelbara
afståndet från källan till utloppet är t. ex. 300
km., kan flodens absoluta längd, till följd af en
mängd böjningar och slingringar uppgå till flere
tusen. Det är qvantiteten och konstantiteten af
vatteninnehållet samt strömhastigheten, djupet
och kanalens eller bäddens beskaffenhet, som äro
afgörande vid bestämmande af en flods storlek och
betydelse i naturligt eller ekonomiskt afseende. –
I allmänhet är vattenqvantiteten (volymen)
hos tempererade lands floder tämligen konstant,
om man frånser den under torra somrar vanligen
förekommande minskningen och den ökning, som ofta
åstadkommes af höstregnen och vårsnösmältningen,
den s. k. höstfloden och vårfloden (kanske rättare
höst- och vårflödet). Inom tropiska trakter deremot
antaga dylika af regn och snösmältning orsakade
flöden karakteren af regelbundna och periodiska
öfversvämningar (t. ex. Nilens öfversvämning).
I fråga om en flods strömhastighet skiljer man
mellan öfre, mellersta och nedre loppet. Det första
kännetecknas af en mycket stor strömhastighet,
brant nedstörtande forsar och vattenfall, det andra
af mindre hastighet, men likväl af här och der
förekommande större eller mindre "fall" och forsar,
det sistnämnda, eller nedre loppet, deremot af ett
jämnt och långsamt framflytande genom jämförelsevis
plana slätter och dalar. Ju djupare floden är,
dess större är i allmänhet, under för öfrigt lika
förhållanden, strömhastigheten; störst är denna
i flodens midt, flodfåran, och tillika något under
vattenytan, hvarest friktionen mot sidorna och bottnen
är minst. Oftare är det en alltför stor strömhastighet
än ett för ringa djup, som gör floderna osegelbara.
Flodernas geologiska verksamhet är, ehuru icke alltid
vid första ögonkastet märkbar, synnerligen storartad,
hufvudsakligen till följd af dess under årtusenden,
utan uppehåll pågående fortvaro. Den yttrar sig
derigenom att floderna inom de högre trakterna,
i sina öfre och mellersta lopp, sönderbryta och
rycka med sig delar af berg- och jordlagren, föra
dessa delar framåt längs sina bäddar, nöta och stöta
dem mot bottnen samt mot hvarandra och på sådant
sätt småningom söndersmula dem till gruspartiklar,
sand och fint stoft, som hålles uppslammadt i det
framrinnande vattnet, och som efter hand afbördas
i någon insjö eller i hafvet, der det slutligen
afsätter sig på bottnen, bildande nya aflagringar,
ofta helt och hållet olika dem, från hvilka de leda
sitt ursprung. När sådana slamuppfyllda floder i
sitt nedre lopp framflyta öfver mycket låga och
jämna marker, och strömhastigheten således nedgår
till ett minimum, afsätter sig en del af slammet
i sjelfva flodbädden, hvars botten derigenom allt
mera höjes, tills vattnet ej längre rymmes i sin
forna bädd, utan tidtals flödar öfver sina bräddar
och på sidorna af desamma efter hand afsätter allt
mera slam. Under årens längd bygger floden sålunda
sin bädd allt högre och högre, så att den slutligen,
såsom t. ex. Po å italienska slätten, kommer att flyta
i en af naturliga vallar begränsad ränna eller kanal,
på ej obetydligt högre nivå än den omgifvande slätten.
Verldens betydligaste flod är Amazonfloden, hvars
längd är omkr. 5,600 km. från källflödena i Anderna
till utloppet i oceanen, och hvars flodområde
uppskattas till 3,900,000 qvkm. Ända till 3,200
km. från utloppet är den segelbar. I Europa är Volga
den förnämsta floden, i Asien torde Ganges, Indus
och Jenissej, i Afrika Kongo, Niger och Nilen vara de
märkligaste. Sveriges största och vattenrikaste flod
är sannolikt Ångermanelfven. E. E.
Floder äro af betydelse i krig, om de utgöra ett
hinder för en framryckande trupp, som måste öfvergå
dem, en försvarslinie eller ett flankstöd för en till
försvar hänvisad truppstyrka eller en förbindelseväg
för en truppafdelning, som rycker framåt eller
tillbaka i flodens riktning. Sin största betydelse
hafva floderna såsom försvarslinier, och de erbjuda
i sjelfva verket ganska goda fronthinder, i synnerhet
om de äro breda och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
