Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Floda ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
djupa. Den anfallande lyckas dock vanligen öfvergå
floden, emedan han kan verka genom öfverraskning och
på en punkt föra öfver floden större truppstyrka,
än den försvarande hinner samla vid densamma under
den tid, som åtgår för öfverfarten. Den försvarande
kan nämligen längs floden ställa endast mindre
afdelningar, under det hufvudstyrkan af hans trupper
intager en mera central ställning, från hvilken hon
kan nå alla sannolika öfvergångspunkter. Verksammast
blir försvaret för den, som har fästningar eller
starka brohufvud vid floden och sålunda beherskar
dess båda stränder (österrikarna vid Inn 1800,
Napoleon I vid Elbe 1813). C. O. N.
Floda. 1. Socken i Södermanlands län, Oppunda
härad. Arealen 27,299 har, deraf 1,252 har
vatten. 4,693 innev. (1880). Patronelt pastorat
af 1:sta kl., Strengnäs stift, Oppunda östra
kontrakt. Patronatsrätten tillhör egaren
af Fjällskäfte. – 2. Socken i Kopparbergs
län, Vester-Dalarnas domsaga. Arealen
38,643 har, deraf 2,138,5 har vatten. 2,450
innev. (1880). Konsistorielt pastorat af 2:dra kl.,
Vesterås stift, Vester-Dals kontrakt.
Floda, gods i Skallsjö socken, Elfsborgs län, nära
Floda station å vestra stambanan och Säfveåns utlopp
ur Säfvelången, 2 mtl frälsesäteri, jämte 7 23/32 mtl
underlydande, taxeradt till omkr. 300,000 kr. Till
egendomen höra stångjerns- och manufakturverk (nu
nedlagda), såg och qvarn m. m. samt omkr. 2,470 har
skog. F. tillhörde fordom Visingsborgs grefskap och
sedermera medlemmar af slägten Örnevinge. Sedan 1848
eges det af C. von Proschwitz.
Flod-damm. Se Damm.
Flodden, en kulle i eng. grefskapet Northumberland,
18 km. söder om Berwick. Der vunno engelsmännen under
earlen af Surrey en lysande seger öfver skottarna
under konung Jakob IV, d. 9 Sept. 1513.
Flod-dike. Se Afloppsdike.
1. Floderus, Johan, akademisk lärare, lingvist,
föddes i Skatelöfs prestgård i Kronobergs län, d. 6
Okt. 1721, blef 1738 student i Upsala, 1743 filosofie
magister, 1752 docent i grek. lit., 1757 adjunkt
och 1762 professor i grekiska samt 1779 derjämte
kyrkoherde i Gamla Upsala. 1773 utnämndes han
till medlem i Bibel-kommissionen och blef 1786
ledamot af Vitt. Hist. o. Ant. akademien. Efter
fjorton års sjuklighet afled han d. 28 April 1789.
– F. var lycklig latinsk vältalare och poet.
Bland hans skrifter märkas, utom 108 st. smärre
disputationer samt tal och verser på latin,
Exercitationes philologicae in Matthaei evang. ejusque
metaphrasis suecana (1763–71) och Versio suecana
selectorum ex Paulinis epistolis locorum (1771–79).
2. Floderus, Manfred Mustafa, den föregåendes
sonsons son, skolman, läroboksförfattare,
föddes i Fundbo socken, Upsala län, d. 17 Febr.
1832, blef 1850 student i Upsala
och 1857 filos. doktor. 1859 utnämndes
han till lektor i naturvetenskap vid Upsala högre
elementarläroverk, hvars rektor han är sedan år
1866. – I flere af de komitéer, hvilka under de
senaste decennierna af K. M:t tillsatts
för utredande af frågor rörande den högre
skolundervisningen, har F. varit medlem. De af
honom författade läroböckerna Fysikens första
grunder (3 del., 1862–65) och Öfningsexempel till
Fysikens första grunder (1865) hafva vunnit stor
användning och utkommit i flere upplagor.
Flodfart, l. sjöfart på floder och kanaler, idkades redan
af de äldsta kulturfolken, långt innan kustfarten
och farten på öppna sjön uppstodo vid Persiska
vikens och Medelhafvets stränder. Nilen kan anses
såsom flodfartens vagga. Enligt Herodotus voro
de äldsta nilbåtarna (Gr. baris) förfärdigade
af akacia-plankor, fästa till långa stänger och
tätade med papyrus. De voro således tämligen
ofullkomliga. Men ehuru egypterna ej voro ett
sjöfarande folk, lärde de sig med tiden att bygga
förträifliga flodbåtar både med afseende på storlek,
form och rigg. Lika gammal som den egyptiska
var flodfarten på Eufrat och Tigris, men af något
senare datum var farten på Indus och på Kinas stora
floder. Liksom egypterna lärde sig snart kaldéerna
att gräfva kanaler och företaga strömregleringar för
att af vända faran af tvillingflodernas plötsliga
öfversvämningar. Bergsborna vid flodernas öfre lopp
fraktade sina produkter till Babylon på timmerflottar
eller på båtar af vidjor, öfverdragna med skinn och
öfversmetade med jordbeck. Dylika farkoster äro ännu
i bruk på nämnda floder. Hinduernas farkoster voro
ock af en ganska enkel konstruktion; de utgjordes
förnämligast af kanoter, förfärdigade af grofva
bamburör. Af tvänne till hvarandra surrade kanoter
bildades stundom ett slags dubbelbåt, liknande dem,
som begagnas af innevånarna på Söderhafsöarna. Ganska
sannolikt skilde sig kinesernas äldsta farkoster
föga från de flodbåtar, som ännu under namn af
"junk" och "paro" förekomma på Kinas floder och
otaliga kanaler. Den största af dessa kanaler, den
s. k. Kejsarekanalen, mellan Hangtsjeufu och Peking,
som sedan midten af detta årh. lemnats att förfalla,
vittnar om den stora vigt kineserna fordom fäste vid
de inre vattenvägarna. – Sedan Medelhafvets östra
och vestra land genom feniciernas och kartagernas
sjöfart satts i förbindelse med hvarandra, blefvo
Galliens floder, förnämligast Rhône, Garonne,
Loire och Seine af betydelse för handeln, och
genom dessa förmedlades samfärdseln med få afbrott
från Medelhafvet till Galliens vestra och norra
kuster. Först senare förenades dessa floder genom
kanaler. Under 1100-talet, med korstågen, började
handeln, mellan det inre Europa och Konstantinopel
samt de italienska sjöstäderna att söka sig en väg på
Donau och Rhen, hvilken senare flod blef ett medel för
odlingens spridande från Nederländerna öfver en stor
del af Tyskland. Under medeltiden blefvo Nederländerna
en sammanbindningslänk mellan den indiska handeln
och den nordiska, mellan de italienska republikerna
och hansestäderna. Då samtidigt inhemsk slöjdflit
tog fart i Nederländerna, uppstod en liflig inre
samfärdsel, som, till följd af landets egendomliga
natur, tog form af flodfart. Holländarna blefvo de
förste i Europa, som i stor skala tillgodogjorde
sig sitt lands naturliga vattenvägar och utvidgade
dem genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
