Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Floda ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kanalisering. I nyare tider följdes deras exempel först
af fransmännen, som 1666 började anläggningen af Canal
du midi, och sedermera, under senare delen af 18:de
samt under innevarande årh., af andra europeiska
folk. Under senare tider har flodfarten nått en
ofantlig utveckling, och en mängd kanaliseringar,
strömrensningar och strömregleringar till dess
upphjelpande har företagits. Orsakerna dertill
äro den oerhördt ökade oceanhandeln och den deraf
föranledda lifliga samfärdseln folken emellan,
den hastigt uppblomstrande industrien samt
förbättrade tekniska hjelpmedel. Fortskaffning
medelst dragkraft i land, s. k. träckning, har
efterträdts af ångbogsering och, på Frankrikes
och Tysklands vigtigaste floder, der trafiken
är stor och strömmen stark, äfven af ånghalning
(Fr. touage) vid en i floden nedsänkt ketting eller
ståltrådslina. Genom sistnämnda anordning erhålles
större dragkraft. På Oberlandkanalen i Preussen
och Morriskanalen i Pennsylvania begagnar man sig
af "det lutande planet" för att på vagnar forsla
fartygen uppför och utför höjder. England har sedan
ett århundrade med drift arbetat på att ordna sina
inre vattenvägar. Clydeflodens kanalisering och
utvidgning, hvarigenom Glasgow blifvit en af landets
mest betydande handels- och industriidkande städer,
samt byggandet af Caledoniakanalen (1803–22), som
sätter Nordsjön i förbindelse med Atlantiska hafvet,
må här nämnas. Hollands vidt utgrenade kanalsystem
har under detta århundrade fullkomnats genom tvänne
storartade anläggningar, den nordholländska kanalen,
mellan Amsterdam och Nieuwediep (fullbordad 1826)
samt den Nederländska nordsjökanalen, på hvilken
sedan 1873 de största skepp kunna passera från
Nordsjön till Amsterdam. Frankrikes många segelbara
floder hafva likaledes i senare tider blifvit förenade
genom en mängd kanaler, och inre vattenförbindelser
hafva öppnats mellan Atlanten och Medelhafvet samt
Kanalen. (Redan 1842 passerade tre ångfartyg från
Havre till Medelhafvet på floderna Seine, Saône och
Rhône samt mellanliggande kanaler.) I Tyskland låg
flodfarten länge nere. Genom kongressen i Rastadt,
1798, och freden i Lunéville, 1801, frigjordes
flodfarten på Rhen. På Donau kom en liflig flodfart
till stånd först efter Krimkriget (1853–56), sedan
Sulinamynningen blifvit på internationel bekostnad
kanaliserad, och äfven farten på Tysklands öfriga
floder räknar sin egentliga uppblomstring från
senaste tider. Bland tyska kanaler må nämnas:
Schwarzenbergska kanalen, som förer Böhmens
timmerflottar till Donau, Ludvigskanalen (byggd 1834
–46), hvilken förenar Donau med Main, d. v. s. Svarta
hafvet med Nordsjön, samt framför alla den vigtiga
Oberlandskanalen i Ostpreussen (anlagd 1844–61). –
1869 bildades en centralförening i Berlin för
flodfartens lyftande i Tyskland. – Sverige är
synnerligen rikt på strömmar, men flodfarten är dock
icke mycket utvecklad, ty många strömmar äro uppfyllda
af forsar och fall, så att de hufvudsakligen begagnas
endast såsom flottleder för det från skogarna kommande
timret, andra äro endast delvis segelbara för större
eller mindre fartyg. Landets
vigtigaste vattenvägar äro genom kanaler förbundna
till sammanhängande farleder. De mest storartade
kanalanläggningarna datera sig från detta århundradet
eller slutet af det förra, såsom Trollhätte kanal
(utförd 1793–1800 och ombyggd 1838–44), Göta kanal
(anlagd 1810–32) samt Kinda och Dalslands kanaler. –
Norra Asien torde inom en ej allt för aflägsen
framtid genom flodfart få ordnade förbindelser
med hafvet och på samma gång komma i åtnjutande af
civilisationens fördelar. Amurfloden utgör redan
en stråkväg för handeln och samfärdseln med Stilla
hafvet. Genom svenska nordpolsexpeditioner hafva
äfven försök blifvit gjorda att göra Jenisej till
en handelsväg mellan hafvet och de inre delarna af
Sibirien. – Framgången af det inre Afrikas pågående
civilisering torde i ej ringa mån bero derpå om
flodfart kan komma till stånd på denna verldsdels
förnämsta floder, Kongo, Niger m. fl. – För endast
ett fjerdedels sekel sedan började Amazon-floden
erhålla en ordnad flodfart, och efter dennas införande
har jordens största flodområde med dess ofantliga
rikedomar blifvit tillgängligt för verldshandeln. –
I Nord-Amerikas förenta stater har man sedan lång
tid tillbaka förstått att i hög grad tillgodogöra
sig landets naturliga vattenvägar samt förena dem
sinsemellan och med hafvet. Alltsedan befrielsekrigets
dagar (1775–83) har flodfarten varit i stigande,
och samtidigt hafva storartade kanaliseringsarbeten
företagits. Exempelvis må nämnas: Eriekanalen
(byggd 1817–25), hvilken sammanbinder Hudsonfloden
med Eriesjön och sålunda möjliggör segling till
nämnda sjö från Atlanten, Ohio-Eriekanalen, som
förenar Ohiofloden med de stora sjöarna, samt
Illinois-Michigankanalen, som går från Chicago
vid Michigan till Mississippis biflod Illinois.
O. E. G. N.
Flodgudar. Hos greker, romare och andra forntida
folk, hvilkas religion stod i nära samband med
naturlifvet, betraktades floderna såsom heliga,
personliga väsenden, eller såsom i sig inneslutande en
gudamakt, som beskyddade dem. Flodgudarna sades vara
söner dels af Okeanos, dels af Zevs, och med hänsyn
till flodernas stora betydelse för växtligheten nämnas
de ofta såsom upphofsmän till de särskilda landens
kultur eller såsom deras äldsta konungar. Enligt den
allmänna tron uppenbarade flodgudarna sig, stundom
i mycket skiftande gestalter. Oftast återfinnes
tjurgestalten, ensam eller i förening med den
menskliga, t. ex. tjur med menniskohufvud eller
menniska med tjurhufvud eller ock menniska med endast
horn. I skepnad af en tjur är bl. a. floden Acheloos
framställd på forngrekiska mynt. Den mera utvecklade
konsten återgick dock till den rena menniskogestalten
och afbildade vanligen flodgudarna såsom kraftfullt
utvecklade, äldra eller yngre män, i hvilande
ställning och med attribut, hvilka dels i allmänhet
antyda deras karakter af flodgudar, dels specielt
hänsyfta på det land, som floderna tillhöra, eller
på några för dem sjelfva egendomliga förhållanden,
t. ex. de båda i Vatikanen förvarade kolossalbilderna
af Nilen med sfinx, krokodil, ymnighetshorn och
en mängd små genier, hvilka sistnämnda troligtvis
beteckna olika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
