Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Floda ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
prester". Han beskrifves såsom en man af "stark tro,
alltid lugn själ och med behag blandad värdighet" samt
var en af samtiden värderad predikant. För åtskilliga
af sina hastiga befordringar torde han emellertid
mest hafva haft att tacka inflytelserika slägtingar
(särskildt svågern Elis Schröderheim). Såsom Gustaf
Adolfs religionslärare anses F. hafva utöfvat ett
olyckligt inflytande. Adlerbeth säger, att "han inskärpte
hos denne en ofördragsam ortodoxi – – –
och förhöjde begreppen om konungamaktens oinskränkta
rätt till blind lydnad". F:s skrifter utgöras
hufvudsakligen af predikningar och religiösa tal.
Flodin, Louise, född Söderqvist, typograf, föddes
i Kils socken i Örebro län d. 17 Sept. 1828. Sedan
hon från 1845 egnat sig åt undervisning, först som
föreståndarinna för en af henne i Örebro upprättad
gosskola, sedermera som lärarinna inom enskilda
familjer, tog hon 1856 anställning som elev vid ett
boktryckeri uti Örebro. 1858 började hon utgifva
"Arboga tidning", hvilken hon ensam redigerade,
satte och tryckte, tills hon för det typografiska
arbetet hunnit inöfva några qvinliga biträden. 1861–62
utgaf och redigerade hon tidskriften "Iris", hvilkens
innehåll uteslutande vände sig omkring mytologiska
ämnen. Sistnämnda år flyttade hon till Stockholm,
der hon upprättade ett tryckeri, hvars personal
utgjordes af qvinnor. Sedan hon 1865 trädt i
äktenskap med bokförläggaren S. Flodin, utvidgades
detta tryckeri betydligt och sysselsatte under många
år omkr. 30 unga flickor. 1874 upphörde fru F. med sin
typografiska verksamhet och har sedan denna tid varit
sysselsatt som literär medhjelparinna i sin mans
förlagsaffär. – Fru F. har tagit första steget till
den svenska qvinnans användande i boktryckeriyrket och
har sålunda i Sverige öppnat ett nytt och synnerligen
lämpligt verksamhetsfält för qvinlig intelligens
och arbetsförmåga. Hon är den första qvinna, som
i Sverige uttagit tillståndsbevis för utgifvande
af tidning.
Flöding, Per Gustaf, kopparstickare, föddes d. 3 Mars
1731 i Stockholm och blef 1747 antagen som lärling
hos dåvarande löjtnanten vid fortifikationen, Rehn,
hvilken s. å. af Riksens ständer erhöll understöd
för fyra elever, af hvilka två borde undervisas i
konsten att etsa och aftrycka kopparstick. Han
visade mycken flit och begåfning samt utförde snart
flere smärre arbeten (notgravyr m. m.). När han 1755
företog en resa till Paris för att utbilda sig i den
egentliga gravyren med grafstickel, erhöll han af
manufakturkontoret ett årligt understöd på tre år
af 600 daler kopparmynt, hvilket understöd redan
året derefter höjdes till 1,000 daler kopparmynt,
från 1758 till 1,500 livres (omkr. 1,050 kr.) och
slutligen, 1761, förvandlades till ett tvåårigt
stipendium på 2,000 livres (omkr. 1,400 kr.). Också
gjorde F. flitiga studier och utförde åtskilliga
särdeles förtjenstfulla arbeten. Han åhörde den
franska målareakademiens föreläsningar, tecknade
för Vanloo, Boucher, Vien och Roslin samt lärde sig
grafstickelns bruk under handledning af Cochin, Cars,
Dupuis och Le Bas, med ett
ord den tidens förnämste mästare. Hans yppersta blad
från denna tid (ett af de vackraste, som en svensk
man utfört) var en 1759 börjad och 1761 fullbordad
allegorisk sammansättning; efter en teckning af
Cochin: Adolf Fredrik omgifven af riksstånden,
mottagande af Minerva fyra genier, representerande de
sköna konsterna. Detta konstverk framkallade så stor
förtjusning, att, som ofvan nämndes, F:s årsunderstöd
förvandlades till ett stipendium på 2,000 livres. Året
derefter gjorde han, jämte fransmannen Charpentier,
upptäckten att i kopparstick fullkomligt troget
efterbilda laverade handritningar, och han erhöll
för dess vidare utvecklande ett understöd af 600
livres. En så riklig uppmuntran och så stora anslag
hade ingen svensk konstnär före F. åtnjutit. Detta
härrörde ej blott af hans ovanliga skicklighet, utan
i synnerhet af den ynnest han genom Rehn åtnjöt vid
hofvet och det bifall Tessin egnade hans arbeten. Med
den sistnämnde brefvexlade han under hela sin vistelse
i Paris. F. var en ganska mångsidigt bildad och
för konstens lyftande i hemlandet varmt intresserad
man. Han studerade målareanatomi och författade en
afhandling i detta ämne. Derjämte gjorde han samlingar
till en bibliografi öfver böcker rörande konst, till
ett gravörlexikon m. m. Redan innan han lemnat Paris,
blef han, på grund af dessa studier, i Mars 1763
utnämnd till k. hofgravör och garde d’estampes hos
dåvarande kronprinsen Gustaf. – På hösten 1764 återkom
F. till fäderneslandet. Omedelbart efter sin återkomst
erhöll han tills vidare ett understöd samt började
kort derefter arbeta på inrättandet af en gravyrskola,
der unga ämnesvenner under hans ledning skulle
erhålla fullständig utbildning till kopparstickare. I
denna afsigt ingaf han ett vidlyftigt memorial till
handels- och manufaktur-deputationen vid riksdagen
1765, hvilket remitterades till manufakturkontoret
och till öfverintendenten Cronstedt samt af båda
erhöll tillstyrkande utlåtande. 1766 utgaf F. sina
inlagor m. m. under titel Handlingar rörande en ny
upfinning i gravuren, och s. å. offentliggjorde han
ett kopparstick, Den öma modren (efter en tafla af
Blanchard), tillegnadt Riksens ständer. Detta hade
åsyftad verkan; ty i Okt. s. å. beslöto ständerna,
att en gravyrskola för fyra lärlingar skulle upprättas
under F:s ledning, samt försågo honom med lön och
anslag emot vissa ganska lindriga vilkor. Skolan kom
till stånd, men uträttade i det hela ej synnerligt
för höjande af den svenska gravyrkonsten. Deremot
blef hon af vigt derigenom att hon otvifvelaktigt
väckte till nytt lif tanken på inrättandet af en
fullständig konstskola för Sverige, en tanke, som
på Adelcrantz’ initiativ blef verklighet genom det
kort derpå (1768) företagna upplifvandet af den forna
ritareakademien. – F. hade visat för mycket intresse
för den svenska konstbildningen för att ej intaga en
betydande plats inom den nydanade akademien. Också
blef han professor i teckning vid densamma samt skötte
tillika sekreteraresysslan. I Mars 1773 erhöll han
kungligt förordnande å båda dessa befattningar vid
den då företagna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
