Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flodmussle-slägtet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
literära studier och sysselsättningar samt uppträdde 1858
offentligt såsom författare till några berättelser
i "Svenska tidningens" och "Aftonbladets"
följetongsafdelningar. 1867 upprättade han
"Eskilstuna tidning". 1872 ingick han såsom
medarbetare i "Aftonbladet", der han sedan dess
utöfvat teaterkritiken. Förutom uppsatser i estetik,
politik m. fl. ämnen, recensioner, lefnadsteckningar,
berättelser m. m., dels i de nämnda tidningarna, dels
i "Svensk literaturtidskrift", "Svensk tidskrift",
"Nu", "Nya dagligt allehanda", "Ny illustrerad
tidning", har han, under pseudonymen Anders R.....n,
särskildt utgifvit novellsamlingen Blad ur min praktik (1860,
öfvers. till danska och tyska; ny uppl., tillökt med
en senare serie 1876–78), romanen En sjelfständig
man (1861), Upp och ned, teckningar ur olika kretsar
(1862), Under strecket, karakterer, typer och
situationer (1878 och 1879). Under eget namn har
F. offentliggjort Kritiska studier (1872).
Flodmussle-slägtet l. Målaremusslor, Unio, zool.,
hörande till flodmusslornas familj (Unionidae),
är kännetecknadt genom en eller två långsgående
lister bakom låständerna å de tjocka, fasta och
aflånga skalen. Den öfver hela Europa förekommande
målaremusslan, U. pictorum, af omkr. 9 cm. längd,
är allmän i sjöar och åar (hälst med sandig botten)
i mellersta och södra Sverige. Till färgen äro
skalen på den yttre sidan mörkgröna, på den inre
oftast perlemorglänsande. Musslan har fått sitt namn
deraf att man i dess skal kan med fördel rifva,
blanda och förvara målarefärger. Det hvitaktiga,
köttiga djuret har i färskt tillstånd oftast en
fisklik lukt och ätes i vissa trakter. Stundom
har man i skalen funnit perlor. Dessa äro
emellertid af mindre god beskaffenhet.
J. G. T.
Flodmusslor, Unionidae l. Najades, zool., en
familj, hörande till musslornas klass (Acephala
l. Lamellibranchiata) ibland blötdjuren (Mollusca)
och utmärkt genom de fria mantelbladen, den stora,
tjocka, tungformiga foten, de tvänne tunna,
oliksidiga skalen, hvilkas främre muskelintryck
äro tvådelade o. s. v. De lefva i sött vatten och
gräfva sig, med framänden förut, ned i gytjan på
bottnen. Af vigtigare dithörande slägten hafva
Unio och Margaritana skallåset försedt med tänder,
hvilka deremot saknas hos Anodonta, der de i
stället motsvaras af en liten list eller ribba.
j. G. T.
Flodoard l. Frodoard [-ar], fransk
krönikeskrifvare, f. 894, d. 966 såsom kanonikus i
Reims. Han skref på latin en Historia öfver kyrkan
i Reims (1617, ny uppl. jämte fransk öfvers. 1854)
samt en Krönika omfattande tiden 919–966 (öfvers. af
Guizot i dennes "Collection des mémoires relatifs à
l’histoire de France").
Flodperlmussle-slägtet, Margaritana, zool.,
hörande till flodmusslornas familj (Unionidae),
saknar de hos flodmussleslägtet förekommande
listerna eller lamellerna vid skallåset. Slägtet
tillhör företrädesvis Nord-Amerika och räknar
omkr. 20 arter. Den omkr. 11 cm. långa europeiska
flodperlmusslan, M. margaritifera, förekommer öfver
hela Sverige i
vattendrag med stenig botten. De aflånga, utvändigt
brunsvarta skalen äro på insidan belagda med den
vackraste perlemor och innesluta stundom perlor
(af en ärtas eller någon gång, såsom det säges,
af en hasselnöts storlek), hvilka i godhet ofta
kunna täfla med de orientaliska perlorna, och
hvilka bestå af samma ämnen som skalen d. v. s. af
fina organiska hudbildningar, i och mellan hvilka
kalk har aflagrat sig. Perlornas glans beror
på sättet för kalkens aflagring och på hudarnas
genomskinlighet. Perlbildningen framkallas ofta af en
parasit eller någon annan främmande kropp, som kommit
in mellan skalen och mantelbladen. I samband med
ett visst sjuklighetstillstånd hos djuret inträder
en kalkafsöndring omkring det främmande föremålet
eller kärnan uti den blifvande perlan. Dels genom att
införa främmande kroppar mellan skalet och manteln,
dels genom att skada eller såra skalet har man lyckats
åstadkomma en alstring af perlor på artificiel väg.
J. G. T.
Flodsköldpadd-slägtet. Se Emys.
Flogistisk kemi. Se Flogiston.
Flogiston (af Grek. flogizein, antända), kem. I sitt
beryktade verk "Physica subterranea" (1669) förklarade
J. J. Becher, att alla brännbara ämnen såsom
gemensam princip innehålla en terra pinguis, i sjelfva
verket blott en ny benämning för de äldre kemisternas
sulphur. Bechers lära om terra pinguis vann föga
erkännande, men gaf anledning till G. E. Stahls teori,
utvecklad 1702 uti en af honom ombesörjd ny upplaga
af Bechers arbete. Enligt Stahl bestå metallerna af
metallkalk (eller enligt nutida terminologi oxider)
och ett lätt, brännbart ämne, kalladt flogiston,
hvilket ord i sjelfva verket är blott en ny benämning
på "sulphur", "oleum", "terra pinguis". Elden består
i en häftig utveckling af flogiston. Metaller, som
oxideras, förlora flogiston (deflogisticeras),
metallkalker (oxider) kunna flogisticeras
(reduceras) genom upphettning med ämnen rika på
flogiston, t. ex. kol, olja o. s. v. Stahls teori
om förbränningen blef rådande ända tills Lavoisier
1772 riktigt tolkade förbränningsfenomenen. Perioden
1702–72 kallas i kemiens historia "den flogistiska
kemiens tidehvarf". Redan innan Stahl framställde
sin lära om flogiston, kände man flere fenomen, som
ej kunde förklaras genom denna teori. Så hade Jean
Rey, en läkare i Périgord, 1630 funnit, att metaller
väga mindre än af desamma framställda oxider. Boyle
hade funnit, att metaller vid oxidation förenas
med luft. En engelsk läkare, John Mayow, trodde
sig 1669 hafva funnit, att luften innehåller en
viss beståndsdel, som företrädesvis underhåller
förbränningen, och att samma beståndsdel vid
andningen upptages af lungorna. Dessa riktiga
iakttagelser kunde ej hindra, att Stahls teori
blef allmänt herskande under tre fjerdedels
århundrade. De nämnda iakttagelserna blefvo antingen
bortglömda eller tolkade på ett förvändt sätt.
P. T. C.
Flohiade (Floja). Se Makaronisk poesi.
Floka (pl. flokor), bergsv., och tekn., lager,
lokalbenämning på de med alunskifter omvexlande
lager af orstenskalk, hvilka förekomma i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
