Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flodmussle-slägtet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Halle- och Hunnebergs kalkbrott i
Vestergötland. Arbetarna i dessa brott skilja mellan
bottenflokan, stora flokan, körtelflokan m. fl. E. E.
Floquet [flåke] Pierre Amable, fransk historiker
och arkeolog, född 1797, blef 1829 advokat i Rouen
och beklädde 1828–43 en post såsom förste notarie
vid kongl. domstolen i Rouen. Vid sidan af sina
ämbetsgöromål sysselsatte han sig med arkeologiska
och historiska forskningar. Resultatet af dessa
har han nedlagt i en mängd arbeten, hvilka till
större delen röra den gamla provinsen Normandie,
hans födelsebygd. Bland dem må nämnas: Histoire du
privilège de Saint Romain (1833), Anecdotes normandes
(1838), Histoire du parlament de Normandie (1840–43).
Floquet [flåke], Charles Thomas, fransk politiker,
född 1828, bosatte sig 1851 i Paris såsom
advokat. Efter kejsaredömets fall (1870) blef han
i Sept. 1870 mairens i Paris adjoint, men gynnade
de socialistiska sträfvandena och måste derför
efter upprorsförsöket d. 31 Okt. s. å. nedlägga
sitt ämbete. I Febr. 1871 valdes han för Paris till
medlem af nationalförsamlingen. Under kommunupproret
s. å. sökte han medla fred mellan de upproriske och
Versailles-regeringen och misstänktes derför att
hafva stått i hemligt förstånd med kommunen. Han
blef derför, sedan han nedlagt sitt mandat, häktad
samt hölls fången till slutet af Juni s. å. 1872
invaldes han i Paris’ municipalråd samt 1876
och 1877 i deputeradekammaren, der han tillhör
republikanska unionen och såsom framstående talare
vunnit inflytande. Han väckte der bl. a. förslag om
belägringstillståndets upphäfvande – hvilket också
antogs några dagar efteråt – och allmän amnesti.
Flor, ett slags tunt, genomskinligt tyg, som
troligen fått sitt namn deraf att det ursprungligen
tillverkades af florettsilke; slöja.
Flor (af Lat. flos, blomma), blomstring, blomstrande
tillstånd, högsta utveckling, välstånd. –
Flor, Roger di, italiensk krigare, född omkr. 1260,
tillhörde tempelherrarnas orden, men rymde från
dem under Acres belägring, 1291, och begaf sig
till Genua. Icke långt derefter uppträdde han
såsom en condottiere (se Condottiere)
och kämpade bl. a. för konung Fredrik II af
Sicilien mot Karl II af Neapel. 1302 gick han i
bysantinske kejsaren Andronikus II:s tjenst och
slogs mot turkarna. Andronikus utnämnde honom till
öfverbefälhafvare öfver bysantinska rikets hela
krigsmakt, gaf honom en af de kejserliga prinsessorna
till äkta och förlänade honom slutligen titeln
caesar. F. besegrade turkarna, men befanns snart vara
en nästan lika farlig fiende till riket som de. Han
ville för egen räkning grundlägga ett rike i Mindre
Asien och blef slutligen mördad 1307. Hans soldater
hämnades hans död genom fruktansvärda härjningar.
Flor, Pierre Poumeau, norsk politiker,
f. 1775, d. 1848 såsom titulärt krigsråd,
var representant för Drammen vid stortingen
1818, 1821, 1822 och 1842 samt ådrog sig ofta,
såsom en ifrig och stortalig debattör, mycken
uppmärksamhet för ögonblicket, men uträttade intet.
Y. N.
Flor, Kristian, dansk patriot, föddes i Köpenhamn
d. 1 Jan. 1792, af norska föräldrar, blef 1822
prest på Själland, men utbytte 1826 denna syssla
mot professuren i danska språket och literaturen vid
Kiels universitet. Såsom sådan var han den yttersta
förposten för dansk nationalitet, lärde det danska
folket att fatta Sönderjyllands rätta ställning
och gick i spetsen för sönderjutarna i striden för
deras hotade modersmål och folklif. Det var på
F:s inrådan, som N. Lorenzen (1836) i ständerna
yrkade, att det danska språket skulle användas
vid Nordslesvigs domstolar, som P. C. Koch (1838)
i Haderslev upprättade tidningen "Dannevirke", och
som P. Hjort Lorenzen (1842) i ständerförsamlingen
yttrade sig på danska. Likaledes var det F., som gaf
anledning till stiftandet af den slesvigska föreningen
i Haderslev (1843) och en dylik förening i Köpenhamn
samt till upprättandet af den första folkhögskolan,
i Rödding, hvilken han sjelf förestod under dess
första år, 1845–47. Till lön för sin verksamhet
blef F. etatsråd 1848 och vald till medlem af den
grundlagstiftande riksförsamlingen (1848–49) samt
af det danska partiet i de slesvigska ständerna
1855 utsedd till medlem af riksrådet (som han
tillhörde till 1863). Någon synnerligen framstående
rol spelade han dock icke i denna församling. Äfven
efter 1864 upprätthöll F. förbindelsen med de danske
ledarna i Sönderjylland. Död d. 31 Mars 1875. Från
år 1855 var F. egare af ett jern- och sågverk i
Nerike. Skrifter: Håndbog i den danske literatur
(1831: 7:de uppl. 1872), Dansk retskrivningsläre (1858) och Dansk sätningsläre (1864).
E. Ebg.
Flora, astr., en af småplaneterna.
Flora (af Lat. flos, blomma), Rom. mytol., var i den
fornitaliska religionen blomstergudinnan. Till hennes
ära firades i Rom festen Floralia (28 April–3
Maj). Särskildt var rosen en sinnebild af hennes
kraft och verksamhet, hvilken icke föreställdes
inskränkt till naturen, utan troddes uppenbara
sig i den menskliga lefnaden, i det vårliga
ungdomslifvet och hvarhälst glädjens blomster
trifdes. R. Tdh.
Flora, bot. (af Lat. flos, blomma), egentligen
blomster-gudinnans namn hos romarna, hvilket namn
numera användes inom botaniken dels såsom betecknande
sammanfattningen af ett lands eller en trakts
växtverld, t. ex. Sveriges flora, Skånes flora,
fjällflora, hafsflora etc., och dels såsom benämning
å den systematiska beskrifningen af de inom något
visst område förekommande växterna. Sådana "floror"
i sistnämnda mening kunna alltså vara mer eller
mindre omfattande. Man kallar dem, som beskrifva ett
mindre områdes, t. ex. ett landskaps, växtverld,
"specialfloror", "landskapsfloror" o. s. v., allt
efter omfånget. – Florist, kännare af ett lands,
eller en trakts o. s. v. flora. – Floristisk, som
har afseende på en flora, t. ex. floristiskt arbete,
ett verk, som beskrifver de inom ett visst område
förekommande växterna. O. T. S.
Flora Danica (eg. Icones Florae Danicae) är titeln
på ett praktfullt planschverk, som utgifvits genom
bidrag från de danske konungarnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
