Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Florens ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
der det gäller att tillvarataga små mängder af en
lättare vätska, som öfverdestillerar samtidigt med
en tyngre vätska, men icke blandar sig med henne,
t. ex. då välluktande växtdelar destilleras med
vatten, hvarvid små mängder af flyktig olja
öfverdestillera tillsammans med ojämförligt
mycket större mängder vatten. Såväl vattnet som
oljan upptages i florentinflaskan; oljan, som är
lättare, flyter naturligtvis ofvanpå vattnet, och
deraf följer, att då vätskan i flaskan stigit till
en viss höjd, vattnet fortfarande afrinner genom
afloppsröret, under det att oljan småningom samlas
i större mängd. Den ursprungliga, här antydda formen
på florentinflaskan är numera i praktiken utträngd af
en mera ändamålsenlig modell, försedd med ett högre
upp beläget afloppsrör äfven för den lättare vätskan.
S. J-n.
Florentinkyrkomötet 1439–42. Se Florens.
Florentin-lack, kem., framställes genom att till
nyss fäldt lerjordshydrat sätta ett af kokpå
kochenill samt uttvätta och torka fällningen, eller
ock genom att koka kochenill med alunlösning samt
fälla extraktet med soda eller pottaska. F., som
fordom utskeppades hufvudsakligen från Florens (deraf
namnet), har vanligen utseendet af sina toppformiga,
lätta korn, hvilka böra ega djup karmosinröd färg
och vara lätt rifbara till ett fint pulver. Ju mera
lerjord varan innehåller, dess sämre är hon. En sådan
sämre sort kallas kugel-lack och är vanligen ljusare
till färgen, så vida ej färgämnet blifvit förfalskadt
med krapp eller fembock. F. nyttjas till målarefärg,
tandpulver o. d. S. J-n.
Florentin-olja kallas en sort mycket fin olivolja,
som exporteras hufvudsakligen från Livorno.
Florera (af Lat. florere, blomstra), vara i flor,
blomstra (i synnerhet i figurlig betydelse).
Flores. 1. Den vestligaste af Azorerna, har en längd
i n. och s. af 17 km. och en bredd af 12 km. Arealen
utgör, enligt Pery, 160 qvkm., enligt Vidal 141
qvkm. Omkr. 9,000 innev. – 2. En af Sundaöarna. Se
Floris.
Flores (Florez), Don Juan José, president i Ecuador,
f. 1801 i Venezuela, slöt sig med ifver till
uppresningen mot Spanien, tjenade under Bolivar,
hvars generaladjutant han var och erhöll öfverbefälet
i Ecuador. Efter segern öfver Perù vid Targui (1828)
erhöll han ståthållareskapet öfver Columbia samt
var, sedan Ecuador blifvit en särskild republik,
president derstädes 1831–35, 1839 och slutligen
1843–45. Sistnämnda år tvangs han af en revolution
att lemna landet, men återkom 1860 och blef, under
presidenten Moreno, guvernör i Guayaquil, der han
dog 1864.
Flores, Berancio, president i Uruguay, väckte först
uppmärksamhet 1853 såsom deltagare i upproret mot
presidenten Giro och blef dennes efterträdare 1854. Då
hans parti, "colorados" (de "röde") l. de liberale,
snart dukade under för "blancos" (de "hvite") l. de
konservative, måste han redan 1855 nedlägga sitt
ämbete och 1858 fly till Buenos Ayres. Derifrån gjorde
han med omkring tretio personer en landstigning vid
Colonia del sacramento, då colorados talrikt slöto sig
till honom, och lyckades efter åtskilliga motgångar
att d. 23
Febr. 1865, med hjelp af Brasilien, som låg i fejd med
Uruguay, komma till makten, hvilken han begagnade till
att gynna jesuiterna. Den 4 Maj s. å. slöt han förbund
med Brasilien och Argentinska republiken mot Paraguay
och utmärkte sig i flere träffningar under kriget
mot detta land. Efter återkomsten till Montevideo
visade han sig försonlig mot blancos, men blef det
oaktadt på anstiftan af detta parti mördad, d. 19
Febr. 1868. Senaten utnämnde F:s broder, Don Manuel,
till provisorisk president, men denne dog plötsligt
d. 22 Febr. s. å., såsom man misstänkte af gift.
Flores antimonii, farm. kem., en af antimons
upptäckare, Basilius Valentinus, gjord benämning
på antimonoxid (oxidium stibicum), nyttjas vid
beredning af kräksalt (Tartrus stibico-kalicus). Med
flores antimonii betecknas äfven den genom
svafvelantimons röstning beredda antimonsyrade
antimonoxiden, som i äldre tider också kallades
cinis antimonii, antimon-aska. Jfr Antimon.
O. T. S.
Floresco, Johan Emanuel, rumansk general, född 1819,
gjorde militärstudier i Frankrike och var en tid
adjutant åt hospodaren Bibesco, med hvars dotter
han blef gift. Vid Bibescos abdikation (1848) tog
han afsked från krigstjensten, men utnämndes 1849
till general. Han har två gånger varit krigsminister
och under mellantiden generalinspektör och chef för
generalstaben.
Flores och Blanzeflor, en riddaredikt från
medeltiden. Se Eufemia-visorna.
Florestan I, furste af Monaco, född d. 10 Okt. 1785,
följde 1841 sin broder, Honorius V, i regeringen,
hvilken han bibehöll till sin död, den 20 Juni
1856. Han efterträddes af sin ende son, den nu
regerande fursten Karl III.
Flores zinci. Se Oxidum zincicum.
Florett (Fr. fleuret, af Ital. fioretto), fäktk.,
ett slags faktvärja, som nyttjas vid undervisning
i värjföring. Den består af ett skaft eller handtag
med parérplåt samt en smal, af synnerligen spänstigt
fjäderstål gjord fyrkantig klinga, försedd med en,
oftast med läder öfverklädd knapp i den fria änden, i
stället för spets. Till följd af klingans spänstighet
och den omnämnda knappen, hvilken senare liknats vid
en blomknopp (Ital. <sp>fioretto</i>) och gifvit anledning
till vapnets namn, blifva de utförda stötarna
oskadliga för den angripne. Floretten har länge
användts vid undervisning i värjföring, särdeles
i Frankrike och Italien. Redan Charles Besnard,
som skref 1653, omnämner detta vapen. I Tyskland
åter begagnar man sig af ett mindre elastiskt vapen,
som kallas stossrapier. G. U.
Florez, Enrique, spansk historieskrifvare, f. 1701,
d. 1773, ingick 1715 i Augustin-orden och blef
sedermera teologie professor vid universitetet i
Alcala. – Bland hans arbeten, som till största delen
röra sig kring spanska kyrko- och profanhistorien
samt de historiska hjelpvetenskaperna,
särdeles numismatiken, är España sagrada, teatro
geografico-historico de la iglesia de España (1747–73)
det förnämsta.
Florez Estrada, Don Alvaro, spansk nationalekonom
och statsman, f. 1769, blef 1808
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
