Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flottholmar - Flottilj (Fr. flottille), sjöv., liten flotta, flotta af mindre fartyg eller båtar - Flottled - Flottmo l. Flottsand - Flottning - Flottsand. Se Flottmo - Flourens, Marie Jean Pierre - Flourens, Gustave - Fludd, Robert - Flugbaggar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Flottholmar, geol., i skogssjöar, med
torfstränder, flerestädes förekommande, smärre holmar,
som bestå af torf, genomväfd och sammanhållen af
träd- och gräsrötter, och hvilka flyta på vattnet
samt t. o. m. fritt kunna ändra läge allt efter
olika vindar. Stundom bära de lefvande träd
och buskar. I rättsligt hänseende gäller om
flottholme, att den tillfaller honom, som "den
vid land sitt fäster". (1734 års lag. J. B. 12, 4.)
E. E.
Flottilj (Fr. flottille), sjöv., liten flotta, flotta
af mindre fartyg eller båtar. O. E. G. N.
Flottled, jur., är det farvatten, i hvilket
flottning eger rum, och allmän flottled det
farvatten, i hvilket det står en hvar öppet att, på
sätt i k. förordn. d. 30 Dec. 1880 närmare bestämmes,
låta flottgods löst (icke ordnadt i sammanhängande
flottar) framflyta. Några föreskrifter om rätt till
flottled i rinnande vatten förefinnas ej förr än i
1766 års fiskeristadga med k. förklaringen deröfver
d. 24 Jan. 1771, hvilka bestämmelser, nästan ordagrant
lika, återfinnas i 1852 års fiskeristadga. Det är
först sedan timmerafverkningen och trävaruexporten
blifvit en af landets vigtigaste näringskällor, som
behofvet af en ordnad lagstiftning angående rätten
att anlägga och begagna flottled gjort sig känbart
och äfven blifvit sedt till godo genom ofvan anförda
k. förordn. om allmän flottled d. 30 Dec. 1880 och
k. flottningsstadgan af samma dag. – Hvilken vigt
lagstiftningen i detta hänseende måste tillmätas
framgår ur uppgifterna i nya lagberedningens år 1879
afgifna förslag till vattenrättsförordning. Enligt
dessa var 1877 värdet af utförda oarbetade,
sågade eller tillhuggna trävaror 113,401,645
kr. eller 52,5 proc. af landets hela utförselvärde:
215,912,700 kr. Ensamt för betjenande af den i
Sundsvall och trakten deromkring koncentrerade
trävarurörelsen lära, med en kostnad af 8 mill. kr.,
vara upprensade minst 3,200 km. vattenvägar.
A. Th. S.
Flottmo l. Flottsand benämnes i vissa landsdelar
en fin, lerblandad sand, som har den egenskapen
att i vattendränkt tillstånd bilda en degartad,
nästan flytande massa. Den kallas också flytsand,
jäsjord, vesa, qvägsand och qvicksand. Är leran
öfvervägande, kallas jordarten flytlera, qväglera
o. s. v. E. E.
Flottning kallas de åtgärder, hvarigenom flytande
virke framforslas uti ett vattendrag. Virket flottas
antingen löst, sammanfördt inom länsar eller bommar,
eller ock hoplagdt uti flottar, hvilkas form och
storlek vexla efter vattendragens beskaffenhet.
C. G. H.
Flottsand. Se Flottmo.
Flourens [-rängs l. -rang]. 1. Marie Jean Pierre F.,
fransk fysiolog, född 1794, blef 1819 medicine doktor
i Montpellier och kom året derpå till Paris, der
han snart väckte uppmärksamhet, icke blott för sina
utmärkta fysiologiska experiment och uppsatser, utan
äfven för sin stilistiska talang. I synnerhet egnade
han sig åt studiet af nervsystemet, rörande hvilket
hans experiment och forskningar gåfvo anledning till
nya åsigter. 1830 blef han professor i anatomi vid
"Jardin du roi", och 1840 invaldes han i
Franska akademien. 1846 blef han pär af Frankrike,
men lemnade dock icke sin vetenskapliga verksamhet,
hvilken han utöfvade ända till sin död, 1867. Bland
hans många arbeten äro följande de vigtigaste:
Recherches expérimentales sur les propriétés et
les fonctions du système nerveux dans les animaux
vertébrés etc. (2:dra uppl. 1842), Recherches sur le
développement des os et des dents (1842), Anatomie
générale de la peau et des membranes muqueuses
(1843), Théorie expérimentale de la formation des
os (1847), Cours de physiologie comparée (1854),
Cours de physiologie</i> (s. å.) och De l’instinct et de
l’intelligence des animaux (1841; 4:de uppl. 1861). –
2. Gustave F., fransk politiker, den föregåendes son,
f. 1838, egnade sig åt naturvetenskapliga studier
och förordnades 1863 att under ett år förestå sin
faders professur. Sedermera begaf han sig till
Grekland och Kreta, hvarest han, i den just då
(1866) utbrutna striden mellan kretenserna och
turkarna, med sådant eftertryck uppträdde på de
förres sida, att de valde honom till medlem af sin
nationalförsamling och sände honom som ombud till
den grekiska regeringen. Som afgjord demokrat vände
F. 1868 tillbaka till Frankrike, der han, till följd
af sitt uppträdande mot regeringen, dömdes till tre
månaders fängelse. Under Paris’ belägring (1870–71)
var han en af det radikala partiets främste män samt
deltog i upproren mot den provisoriska regeringen
d. 31 Okt. 1870 och i slutet af Jan. 1871. Sedan
kommunen proklamerats (Mars 1871), valdes F. till
medlem af densamma och utnämndes till öfverste. Den
2 April fick han order att deltaga i utfallet mot
Versailles och besatte bangården vid Malmaison,
men blef plötsligen innesluten af en afdelning
regeringstrupper och stupade i den strid, som då
uppstod. Utom politiska flygskrifter offentliggjorde
han det vetenskapliga arbetet Science de l’homme
(1869). 1. F. B.
Fludd, Robert, engelsk läkare och filosof,
f. 1574, d. 1637 i London, är ryktbar såsom en
försvarare af Paracelsus’ mystiska och fantastiska
system. Han betraktade värme och köld såsom naturens
grundkrafter; sjukdomarna ansåg han vara följder
af synden och orsakade af en mängd demoner, hvilka
han utförligt skildrade. I bönen och Guds nåd
såg han de enda botemedlen. F:s förnämsta arbete
är Philosophia mosaica, i hvilket han utgår från
Moses såsom den förste och förnämste filosofen.
F. B.
Flugbaggar, Cantharis, zool., ett slägte af
såghorningarnas familj (Serricornia) och skalbaggarnas
ordning (Coleoptera) bland insekterna. Det utmärker
sig genom den långsträckta, något plattade kroppen,
de mjuka och böjliga täckvingarna, frambröstet,
hvilket saknar utsprång bakom höfterna, och de
tämligen långa antennerna. Flugbaggarna lefva af andra
insekter samt dessas larver och puppor. Larverna
ligga om vintern under stenar eller i jorden, men
framkomma, då töväder inträffar, och krypa stundom
i stort antal omkring på snön; man har af denna
anledning gifvit dem namnet "snömaskar". Flugbaggarna
förekomma allmänt i skogar, på ängar o. s. v. Till
Skandinaviens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
