- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 4. Duplikator - Folkvandringen /
1513-1514

(1881) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fläcktyfus l. fläckfeber, exantematisk tyfus, hungertyfus, krigstyfus - Fläckvatten ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dit den ansågs hafva blifvit införd från Cypern öfver
Italien. Under de följande båda århundradena var den
en trogen följeslagare till de stora krigen, hvilkas
fasor den ökade. Äfven i början och midten af 19:de
årh. har sjukdomen, till följd af de napoleonska
krigen och Krimkriget, gjort skäl för namnet
krigstyfus. Sedermera hafva sjukdomens härjningar
aftagit i samma mån, som man såväl i krig som fred
börjat alltmera i stort tillämpa helsolärans förnämsta
fordringar. Fläckfebern är, såsom redan blifvit
nämndt, en i hög grad smittosam (kontagiös) sjukdom,
så att smittämnet öfverföres icke blott direkt från
den sjuke till en annan person, utan äfven indirekt,
genom friska personer, som fått smittämnet i kläderna
o. d. Dess utbredning och malignitet ökas i betydlig
grad genom osund luft, trånga bostäder, dålig föda och
alla andra sanitära missförhållanden. Sjukdomssymtomen
äro följande. Efter ett "inkubationsstadium",
som vanligen varar 10–14 dagar, och hvarunder det
i kroppen inkomna smittämnet (sannolikt i blodet
inkomna mikroskopiska svampar) ligger latent,
d. v. s. utan att framkalla några märkbara rubbningar,
inträder några dagars "prodromstadium" med de vanliga
förebuden till en feber (hufvudvärk, mattighet, värk
i lederna, frossbrytningar, oppression och beklämning
i maggropen). Vanligen inledes derefter febern med
en stark fross-skakning, hastig temperaturstegring,
som redan första dagen uppgår till 40° C., häftig
hufvudvärk, yrsel, sömnlöshet och ofta äfven
förstoppning. Med ringa sänkning ("remission") om
morgnarna stegras temperaturen hvarje afton ända
till fjerde aftonen, då den vanligen står högst
eller vid 41 °. I gynsamma fall aftager febern redan
efter en vecka, men eljest vanligen först i slutet
på andra veckan och sjunker då hastigare ("rapid
defervescens") än i nervfeber ("abdominaltyfus"). I
dödliga fall åter stegras temperaturen ytterligare
ända till 42 °. Utom af det egendomliga i feberns
förlopp karakteriseras fläckfebern äfven af ett utslag
(exantem), hvaraf den fått sitt namn. Detta utslag
visar sig vanligen på tredje eller fjerde dygnet och
består af röda fläckar eller qvisslor, som vanligen
framträda först i maggropen och derifrån sprida
sig i tusental öfver hela kroppen (i olikhet med
det liknande mässlingsutslaget förekommer detta
utslag minst i ansigtet). Fläckarna, som först
äro ljusröda, blifva sedermera, i svårare fall,
mörkröda eller svartblåa genom blodutådringar. Äfven
inre delar angripas, mjelten svullnar, och envisa
katarrer uppträda i hals, strupe och luftrör samt
medföra heshet och pinsam hosta. Dödligheten i
denna sjukdom har visat sig mycket olika i olika
epidemier. I Krim-kriget, 1855–56, dogo 50 proc. af
de insjuknade. Behandlingen är densamma, som vanligen
användes mot feber, d. v. s. antipyretisk. Vigtigast
är att genom isolering af de sjuka och genom
hygieniska åtgärder minska smittans spridning.
F. B.

Fläckvatten, tekn., i vidsträcktaste mening en vätska,
med hvars tillhjelp fläckar kunna utplånas. Vanligen
plägar man emellertid gifva benämningen fläckvatten
endast åt sådana vätskor,

som användas till uttagande af fettfläckar, samt
åt sådana, som genom sin halt af fri klor verka
utplånande på fläckar, härrörande från organiska
färgämnen (t. ex. vinfläckar). Till det förra slaget
höra benzol (Brönners fläckvatten), terpentin,
petroleum-eter (gasolja), s. k. engelskt fläckvatten
(en blandning af benzol, ammoniak och alkohol)
m. fl.; af det senare slaget äro de vanligaste
lösningar af underklorsyrliga salter af kalium
(eau de Javelle), natrium (eau de Labarraque,
klornatron), kalcium (klorkalklösning) o. s. v.
S. J-n.

Fläder, Sambucus nigra L., bot. farmak., en
buske, hörande till afdelningen Sambucineae,
af Kunth uppförd såsom särskild familj, hvilken
emellertid på grund af vissa kännemärken af många
förenas med nat. fam. Caprifoliaceae Rich.,
och som i andra hänseenden har stor frändskap
med nat. fam. Valerianeae DC., till hvilken
Fries hänför densamma. Den vanliga flädern är
vild i största delen af Europa, äfven i Sveriges
och Norges sydligare delar, samt förekommer ofta
förvildad i närheten af trädgårdar, i hvilka denna
3–5 m. höga buske ofta odlas för blommornas
skull. Dessa sitta i greniga (5–3-, slutligen
2-grenade), jämntoppade knippen och utspricka
under högsommaren. Blomfodret är femflikigt, och
den hvita eller gulaktiga blomkronan är hjulformig,
med 5 bredt äggrunda flikar. Ståndarna äro 5, med
gula knappar (kl. Pentandria L.). Pistillen består
af fruktämnet, med 3 oskaftade, trubbiga märken;
nedre delen, beklädd af fodret, utvecklas under hösten
till en rundad, svart, inuti purpurfärgad stenfrukt,
som innehåller 2–3 aflånga, skrynkliga stenkärnor. De
torkade blomknippena äro officinella under namnet
Flores Sambuci, hvarjämte Farmakopén äfven upptager
de friska eller insaltade blommorna till beredning af
Aqua Sambuci, flädervatten. Blommorna böra insamlas
i klart väder och torkas, utbredda i enkelt lager,
i skugga. Torkade äro de mer eller mindre starkt
gulaktiga eller mörkgula. Lukten är egendomlig,
smaken något slemmig och skarp. Kronbladen innehålla
en ringa mängd flyktig olja, hvilken upptages i
öfvergjutet kokhett vatten. På detta sätt beredes
det sedan äldre tider så mycket begagnade och ofta
missbrukade s. k. fläderteet, som, till följd af
oljan och möjligen äfven ett annat, ej närmare
kändt, ämne har svettdrifvande verkan. Fläderbären
användas till beredning af saft, mos och syrup,
hvilka hufvudsakligen användas till färgning af vissa
farmacevtiska artiklar och födoämnen. Fläderns
märg är mycket stor och lätt samt användes till
hvarjehanda leksaker ("trollgubbar") och vissa
elektriska attraktionsfenomens åskådliggörande,
O. T. S.

Fläderbär. Se Fläder.

Flädermärg. Se Fläder.

Flädermöss. Se Fladdermöss.

Fläderte och Flädervatten. Se Fläder.

Flädie (ej Fledie), socken i Malmöhus län, Torna
härad. Arealen 582,5 har. 625 innev. (1880). Annex
till Fjelie, Lunds stift, Torna kontrakt.

Flägg, bot. Se Acorus.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:23:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfad/0763.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free