Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flöjtverk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
volym. Men för att ett fodermedel skall fullständigt
kunna nära och underhålla kroppen, fordras ej
allenast att alla de nämnda enkla beståndsdelarna
finnas närvarande, utan ock att de förekomma i
lämpliga förhållanden eller proportioner till
hvarandra. Sålunda säger man t. ex., att i ett
fullständigt näringsmedel mängden smältbara
proteinämnen bör stå till mängden fett och
assimilerbara kolhydrat som 1 : 5 eller 1 : 6
o. s. v. För olika ändamål behöfver nämligen det
fullständiga fodermedlet ega en olika procentisk
sammansättning. De fodermedel, som innehålla
en relativt stor mängd qväfvehaltiga organiska
näringsämnen, kallas kraftfodermedel och måste vid
utfodringen uppblandas eller försättas med svagare
foderämnen, som innehålla ett visst öfverskott af
kolhydrat, d. v. s. stärkelse, socker m. m. Uti
vanligt godt ängshö, äfvensom uti vissa sädesarter,
såsom hafre, förekomma de qväfvehaltiga och qväfvefria
beståndsdelarna i sådant inbördes förhållande, att
de enbart, utan alla andra tillsatser, bilda ett för
kreaturen fullständigt och lämpligt foderämne. För
nyfödda djur är mjölk ett sådant foder- eller
näringsmedel, som enbart kan fullständigt nära och
utveckla den späda varelsen. Till kraftfodermedlens
natur hör vidare, att de innehålla en jämförelsevis
ringa mängd cellulosa, och de kunna derför mera
fullständigt upptagas eller tillgodogöras vid
utfodringen. För att de emellertid skola erhålla
lämplig volym, t. ex. vid utfodring af idislare eller
nötboskap, behöfver man alltid tillsätta ett annat
foderämne, som är mera rikt på cellulosa, såsom halm
eller sämre gräsfoderslag. I betraktande af den stora
mängd olika fodermedel, som användas vid utfodringen
af de särskilda slagen af husdjur, tarfvas ej så
ringa insigter i naturföremålens sammansättning och
egenskaper samt en ganska omfattande kännedom om de
fysiologiska företeelserna vid näringsprocessen för
att i praktiken kunna bilda lämpliga foderblandningar,
så att det mest fördelaktiga och i ekonomiskt
afseende billiga resultat uppstår. Läran om
fodermedlen och husdjurens näring är alltså en af
landtbruksvetenskåpens vigtigaste delar.
För att i korthet gifva en föreställning om de olika
arterna eller grupperna af fodermedel, må här följande
omnämnas såsom de vigtigaste:
a) Kraftfodermedel. Till dessa räknas i första
rummet oljekakorna, hvilka erhållas vid pressning
af oljerika fröslag, såsom raps-, lin-, hamp-,
rof-, bomulls- och solrosfrö, jordnötter (Arachis)
o. s. v. Innan landthushållningen hunnit den ståndpunkt
och utveckling, på hvilka den nu befinner sig,
pressade man dessa och dylika fröslag egentligen för
oljans skull, och affallet dervid eller kakorna hade
ej synnerligt stor betydelse och användning. Numera
är förhållandet motsatt; man företager oljepressningen
mera för kakornas skull än för oljans. Bland slagen af
oljekakor må här nämnas rapskakor, hvilka innehålla
8–12 proc. fett, 30–33 proc. proteinämnen, 40–50
proc. kolhydrat (deribland 14–16 proc. cellulosa)
samt 6–8 proc. askbeståndsdelar, hvarjämte
vattenhalten plägar uppgå till 8–10 proc. Dessa kakors
färg är mer eller
mindre mörkgrön eller gulgrön, och deras form
är aflång, rektangulär eller cirkelrund samt
af omvexlande tjocklek. Dåliga rapskakor,
d. v. s. sådana, som innehålla främmande frön,
t. ex. frön af senap, foderkål, indisk sjöraps
o. s. v., äro vanligen mera rika på aska. Sådana
kakor blifva stundom skadliga vid utfodringen och
förorsaka sjukdomar hos kreaturen. Bland dessa dåliga
slag af rapskakor bära somliga namnet gödselkakor
och äro egentligen afsedda till gödningsmedel för
åkerfälten. Användas mycket senapshaltiga rapskakor
i för stor mängd vid utfodringen af mjölkkor,
taga mjölken och smöret skada deraf. Den större
senapshalten i rapskakor röjes af den skarpa och
stickande lukt, som utvecklas, då kakorna utröras med
ljumt vatten och få stå i värme någon tid. Eljest
anses goda och oförfalskade rapskakor vara ett
ypperligt fodermedel för mjölkboskap. Att de äfven
med fördel kunna begagnas för utfodring af göddjur,
har erfarenheten likaledes visat. Noga bör tillses,
att oljekakor i allmänhet ej tagit skada under
förvaring eller transport. Till följd af sådan skada
blifva de mögliga eller fyllda med små svampväxter
samt kunna lätt framkalla svåra sjukdomsfall hos
kreaturen. – Linfrökakor innehålla proteinämnen
i mindre grad än rapskakorna. De bilda en simmig
massa, då de utröras med vatten, och hafva en mycket
mildare smak och lukt än rapskakorna samt begagnas
vanligen för yngre kreatur och gödboskap. – Hampfrö-
och roffrökakor användas i Sverige sällan; deras
sammansättning är mycket nära öfverensstämmande
med rapskakornas. Hampfrökakorna innehålla ett
hartsartadt ämne, som inverkar på nervsystemet
ungefär på samma sätt som opium eller andra narkotiska
ämnen. – Solrosfrökakor hafva på senare åren börjat
mycket användas i Sverige såsom ett af de yppersta
kraftfodermedlen för mjölkboskap samt äfven till
utfodring af göddjur, hvarvid de dock vanligen
begagnas i förening med rapskakor. De kunna med
fördel användas äfven till utfodring af hästar eller
dragdjur. Dessa kakor importeras från södra Rysstand
och äro till formen antingen aflånga och tjocka samt
af betydlig storlek, eller ock runda samt af mindre
tjocklek. De innehålla 35–37 proc. proteinämnen
samt 12–14 proc. fett, ega lukt och smak såsom
af sädesslagen, men äro vanligen mycket hårda och
kompakta samt följaktligen svåra att sönderkrossa. De
upplösas emellertid tämligen lätt i vatten till
en simmig eller grötformig massa af mild smak och
lukt samt förtäras i allmänhet med stor begärlighet
af kreaturen. Solrosfrönas insamling samt kakornas
framställningssätt göra det lätt att frånskilja alla
främmande inblandningar. Dessa kakor äro derföre
vanligen mycket rena och af enahanda beskaffenhet. –
Palmoljekakor och kokosnötkakor äro mindre rika
på proteinämnen än de föregående. Dessa båda slag
af foderkakor blifva ofta icke utan inflytande på
smörets beskaffenhet, då de utfodras åt mjölkkor i
alltför stor mängd. – Bomullsfrökakor tillverkas dels
af skaladt, dels af oskaladt frö. Det sistnämnda kan
stundom blifva skadligt vid utfodringen, emedan de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
