Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fogarassy ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utöfvas gemensamt af egarna till
Hesselbyholm, Bergshammar och Edeby. – Socknen är
mycket rik på fornlemningar, bland hvilka må nämnas
"Stenby skans" och "Karleby borg". Vid den nuvarande
kungsgården Kungsberg, på nordöstra stranden af Fogdö,
låg i medeltiden Vårfruberga, på latin "Mons beatae
virginis", nunnekloster af cisterciens-orden, som
skall hafva blifvit stiftadt 1233. I slutet af 13:de
årh. flyttades det dit från Fogdö kyrka, som derför
länge kallades Gambla kloster och jämte Helgarö var
anslagen som annex till klostret. Grundritning af de
i senare tider uppgräfda ruinerna finnes hos Dybeck,
"Mälarens öar" (1861).
Fogdön, fordom en ö i Mälaren, bildar numera jämte
det i v. belägna Helgarö och det i s. ö. belägna
Vansö, hvilka fordom äfven varit öar, och med hvilka
F. sammanhänger, en från Södermanland åt n. v. i
Mälaren utskjutande landtunga, som omgifves i s. v. af
Söderfjärden samt i n. och n. ö. af Granfjärden
och Norrfjärden.
Fogelberg, Bengt Erland, bildhuggare, föddes
i Göteborg d. 8 Aug. 1786. Fadern, en sträng,
rättrådig och arbetsam man, var gelbgjutaremästare
och hade genom flit och sparsamhet bragt sig upp
till ett visst välstånd. Sonen bestämdes för samma
handtverk; redan vid sin konfirmation (1802) kallas
han gelbgjutarelärling. För att fullkomna sig i yrket
reste han i Sept. 1803 till Stockholm, der han 1804
inskrefs som lärling hos den berömde hofciselören
Rung och 1806 erhöll gesällbref. Emellertid hade
hans allt från barndomen visade håg för konstnärlig
verksamhet – en håg, som gaf sig luft i ritande och
modellerande, i gjutande af små konstföremål o. dyl. –
fått näring genom studierna vid konstakademien, der
han redan som nittonårig lärling erhöll en belöning
för teckning och sedan allt fortfarande uppmuntrades
med dylika. Man känner ej säkert, när F. lemnade
handtverkarens yrke för att uteslutande egna sig
åt konsten; troligen hade detta skett före 1811,
då ett arf efter fadern underlättade hans sträfvan
att få lefva endast för denna. Redan 1809 hade
G. A. Silfverstolpe funnit hans s. å. i akademien
utställda båda arbeten "bevisa mycken skicklighet, en
god uppfinning samt stor dristighet i utförningen",
medan han tillika anmärker saknaden af "korrektion
både i ställningar och teckning" och således tydligen
betecknar dem som försök af en begynnare. Ungefär vid
denna tid torde F. gjort Sergels bekantskap och knöt
tillika ett vänskapsband med John Breda och Sandberg,
hvilket skulle blifva af ingripande betydelse för
hans konstnärliga utveckling. Efter att två gånger å
rad hafva erhållit den kungliga medaljen valdes han
i Jan. 1812 till akademiens agré, och dermed kan han
anses hafva verkligen börjat sin konstnärsbana, om
han också då ej alldeles öfvergifvit ciseleringen,
åtminstone i dennas mer konstnärliga form. Ett bref
från Sergel till Byström i Maj 1813 omtalar nämligen
detta samt tillerkänner F. talang som skulptör och
frihet från allt slags skryt och charlataneri.
Umgänget med John Breda och med de konstnärer, som
samlades i dennes faders hem, förde helt
naturligt den unge F. in i den krets af konstnärer,
som under namn af "Sällskapet för konststudium"
bildade en opposition mot det akademiska väsendet
och öfverhufvud sökte ett djupare innehåll samt
en mångsidigare form i sin konst, en oppositiom,
som, ehuru i betydligt mildrad gestalt, motsvarade
den, hvilken inom literaturen några år förut
väckts mot Svenska akademien och den gustavianska
skaldekonsten. Till följd deraf blef F., mot sin
vilja och alldeles mot sitt lynne, indragen i,
eller rättare ett föremål för, åtskilliga små
tvister inom akademien. Sålunda inlemnades hans
och de båda vännernas täflingsarbeten 1815 för sent
för att införas i förteckningen eller komma under
ompröfning. På hösten s. å. föreslog Limnell dem alla
tre till ledamöter af akademien, men denna beslöt
att ej invälja sådana konstnärer, som ämnade söka
resepension. Följande året var ingen af de föreslagna
representerad med något arbete vid akademiens
utställning. År 1817 utfärdade Götiska förbundet
inbjudning till en pristäfling med ämnen hemtade ur
den nordiska gudaläran, dessa ämnen, hvilka akademiens
preses i sitt tal vid högtidsdagen 1815 offentligen
stämplat såsom "de råa och vidunderliga fostren af
de äldsta nordiska folkslagens inbillningskraft",
och hvilka Geijer i sin bekanta Idunauppsats (1817),
just med anledning af pristäflingens utlysande,
underkastade en allt annat än uppmuntrande
granskning. Denna inbjudning blef epokgörande, ty
den gaf den dittills famlande och oklara oppositionen
mot akademien en fast utgångspunkt, ett program och
ett rikt verksamhetsfält, som man förut ej påaktat
inom den svenska konsten. F. var en bland dem, som
utställde endast på Götiska förbundets exposition
våren 1818, och han uppvisade dervid bl. a. modeller
till Oden, Tor och Frej, statyer i gips. Denna
utställning, som framkallade mycken lifaktighet
på den svenska konstens område, utöfvade ett djupt
inflytande på F.; den gaf hos honom uppslag till den
riktning åt det fosterländska, som skulle blifva det
mest framträdande draget i hans konstnärskap, och
nedlade frön, hvilka, långsamt mognande, framdeles
skulle gifva de vackraste skördar. Oaktadt brist på
jämnhet och säkerhet onekligen vidlådde hans utställda
försök, väckte de likväl ett visst uppseende, och
man berättar, att konung Karl Johan gaf konstnären
ett halft löfte att framdeles få utföra de tre
gudarna i marmor. Den 10 Aug. 1819 fick han ett
resestipendium af 500 rdr Hamb. b:ko på tre år, från
utresedagen räknadt. K. brefvet föredrogs först i
Dec. s. å. i akademien, och derefter sjuknade F.,
så att han först i Aug. 1820 kunde resa, efter att
hafva fått sig en särskild utresepenning tillagd
af besparade medel. Resan företogs i sällskap med
Isak Salmson. Någon af de sista dagarna i Sept. 1820
landstego de på Frankrikes jord och styrde genast
kosan till Paris.
Först vid trettiofyra års ålder stod således F. vid
början af den väg han som konstnär af högre ordning
hade att tillryggalägga. I bref till hemmet angaf
han sjelf med stor blygsamhet och ärlighet den
ställning han kände sig intaga i den franska skolan,
redan mäktig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
