- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 4. Duplikator - Folkvandringen /
1557-1558

(1881) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkbeväpning ... - Folkräkning. Se Befolkningsstatistik - Folkrätt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ståtligt ut, t. ex. då bållen utan rast i höga bågar
flyger mellan de spelande o. s. v., och flere än en
klassiskt bildad har måhända under vimlet på ett
rigtigt lifligt "våg" erinrat sig den hänförande
tafla, som den konstberömde Hefaistos bildade
på Achillevs’ sköld ("Ilias", 18: 593–606).

Det landskap, som näst Gotland torde framvisa de flesta
folklekar under bar himmel, är Skåne. Jon. Floraeus
talar i "Flores antiqvitatis Scanicae" (1743) om
"the Skandiskas Floralia och Midsommars-fröjd",
som "äro så högtideligen hållna, ät wid stora
eld-brasar the i skog och mark församlade med
dansande och sjungande sig förlustat hafwa. Til
bestyrkande här af", fortfar han, "äro ock the gamla
Skånskas May-visor (cantilenae Florales), May-lekar
(ludi Florales), May-Grefwar (Flori), Sommar-gillen
(conventus Florales), Blomsterprydnader, Midsommars
offrande och mera sådant, som tilförna här öfwer alt
warit i bruk, men nu til största delen afskaffadt
är, efftertänckelige." I sin "Skånska resa" berättar
Linné, att "lekar, som brukades af the gamla Romare,
voro ännu här (Falsterbo, midsommardagen 1741) i
bruk. I Fastlagen taga Drängarne en Tunna, båra på
henne hål, träda derigenom et rep och hänga henne
up emellan twenne hus öfwer gatan, sedan the förut
inuti tunnan inneslutit en eller twå lefwande kattor;
när detta är bestält, rida de til rings, eller förbi
tunnan med störar, och den som af dem kan slå henne
sönder blifver kallad, mera oskyldigt än djerft,
kung, som derpå prydes med krantsar, och får taga
af pigoskaran, hwilken han behagar til Dronning;
härpå dansas med andra menlösa nöjen. Efter et
par dagar anställes en annor lek med löpande,
målet utsättes, och en Dräng certerar i loppet med
några Pigor, han är starkare, men de lättare, då
pigorna löpa i särken. Den som vinner målet och
wadet, prisas, kringföres och blifrver fägnad med
sina sponsores. Detta är ej annat än en del af de
gamlas Ars gymnastica, och det Certamen, som hos
dem kallades Cursus Olympicus eller Pythicus, som
var inrättadt att göra ungdomen qvick och färdig." I
sin intagande bok "Folklifvet i Skytts härad" (1847)
uppgifver N. Lovén (Nicolovius), att "tornérspelet"
med katten ännu skall öfvas; huruvida åter de två
arter af "väddelöb" han omtalar såsom förr brukliga
på fastlagsmåndagar ännu voro vid lif omnämner han
ej. Till folklekar kunde ock hänföras plägseden
att "bära Maj i by". Sista aftonen i April utgingo
i skymningen byns ynglingar, med qvastar af nyss
utspruckna björkqvistar i händerna, för att sjunga
utanför stugorna. Der emottagandet varit godt,
och man fått ägg i sina korgar till pingstgillet,
sattes en löfruska i taket. (Jfr R. Dybecks "Runa",
1842, sid. 66 o. f.). Äfven N. G. Bruzelius
("Allmogelifvet i Ingelstads härad", 1876) talar
något om folklekarna i Skåne. I fall de gamla
nordiska folkfesterna, om hvilka bl. a. Olaus Magnus
("Historia", bok 15) talar, icke kunna kallas lekar,
voro likväl sådana förknippade med dem; särskildt kan
påpekas ("Runa", 1844) en intressant uppteckning,
med melodi, från Grythytte bergslag, af en danslek
på Valborgmässaftonens fest.

Är norden ej rikt på folklekar i det fria, är, eller
kanske rättare, har den varit det på lekar, som egna
sig för hemmet, t. ex. jul-lekarna. J. E. Rydqvist
har i "Norderis äldsta skådespel"
(Vitt. hist. o. ant. akad. handl., 19 delen, 1850)
vidrört hvad han kallar en "dramatik på naturlifvets
ståndpunkt": jul-lekar och jul-dansar. Dessa ega,
säger han, något dramatiskt i anläggning eller
utförande, och någon gång hafva de följts af en
art förklädnad; spår till pantomim finnas ock, och
ofta tyckas berättelser – äfventyr – hafva blifvit
mimiskt utförda. Rydqvist tillerkänner den svenska
folkleken sedlighet och friskhet, men synes frånkänna
den liflighet och rikedom i uppfinningen. Emellertid
kan hans sats betraktas såsom obevisad, emedan ämnet,
då han skref den anförda afhandlingen, icke var
tillräckligt utredt genom uppteckningar. Arwidssons
samling folklekar ("Svenska fornsånger", bd 3,
1842) är nämligen långt ifrån uttömmande, ehuru
hon, som till hufvudsaklig del förskrifver sig från
L. Rääf, är kanske den förtjenstfullaste delen af hans
verk. "En öfverraskande rikdom på naiv och intagande
naturpoesi träder oss här till mötes, och för de
nationelt-svenska folkmelodierna har här blifvit
öppnad en ny källa", anmärker dansken Molbech. Man
får der i alla händelser en inblick i ämnet och kan
lära åtskilligt om lekarnas skaplynne, bland annat
det att de återspegla folkets sysselsättningar:
väfva vadmal, bygga broar, skära hafre o. s. v. –
något, hvarigenom de tillika tillkännagifva sig
hafva uppvuxit på inhemsk grund. Att forna tiders
plägseder gå igen i en del lekar, t. ex. qvinnorofven
i den till lek nyttjade visan "Den bortröfvade"
(hos Geijer och Afzelius: "Svenska folkvisor från
forntiden"), kan antagas som sannolikt, liksom att i
andra skymta minnen af forna tiders religiösa bruk,
såsom i den bekanta Stefansridten annandag jul –
i fall denna kan betraktas som lek – och i den nyss
omnämda dansleken på Valborgsmässqvällen. Hvad Geijer
och före honom Herder anmärkt, eller att folkvisorna
icke taga sig väl ut på papperet, gäller i ännu
högre grad om folklekarna, som der kunna synas
rent af platta, bl. a. derför att den osäkerhet
om ordens betydelse, med hvilken de laborera,
der tydligt framträder, under det den mer eller
mindre döljes af aktion och sång. – R. Dybeck har
upptecknat ett antal folklekar, meddelade här och
der i hans tidskrift "Runa". Andra uppteckningar
finnas strödda der och hvar i ortbeskrifningar
m. m. Ännu återstår tvifvelsutan mycket att
uppteckna, ännu är icke ett tillräckligt material
samladt, för att vetenskapen skulle kunna utlåta
sig något bestämdare om den allmänna karakteren,
om den odlingshistoriska betydelsen m. m. hos de
svenska folklekarna. – En ledning för anordnandet af
lekar i det fria har – till skolans tjenst – blifvit
på offentligt uppdrag utarbetad af L. M. Törngren
("Fria lekar. Anvisning till skolans tjenst". 1879).
R. B.

Folkräkning. Se Befolkningsstatistik.

Folkrätt (Lat. jus gentium, Fr. droit des gens,
Eng. law of nations, T. völkerrecht) l.
Internationel rätt (Lat. jus internationale, Fr.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:23:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfad/0785.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free