Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fontaine, Nicolas - Fontaine, Pierre Francois - Fontainebleau, stad i franska depart. Seine-et Marne - Fontaine des Bertins, Alexis - Fontaine-Fraçaise, köping i franska depart. Côte-d'Or - Fontaine-l'Evêque, stad i belgiska prov. Hainaut - Fontan, Louis Marie - Fontana, namn på många italienska konstnärer - Fontanafredda, stad i den italienska prov. Udine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
<b>Fontaine</b< [fångtän], Nicolas, fransk lärd,
f. 1625, d. 1709, ingick vid tjugo års ålder i den
jansenistiska föreningen i Port-Royal, blef tillika
med Lemaistre de Sacy 1664 inspärrad på bastiljen,
men lössläptes 1669. Man tillskrifver honom Bible,
représentée avec des figures et des explications
tirées des saints pères (1674), utgifven under
pseudonymen Royaumont. Utom åtskilliga religiösa
arbeten har man af honom Mémoires pour servir à
l’histoire de Port-Royal (1736), i hvilket man bland
annat finner den ryktbara "Conversation de Pascal
et de M. de Sacy sur Epictète et Montaigne".
Fontaine [fångtän], Pierre Francois, fransk
arkitekt, f. 1762, d. 1853, studerade 1786–89 i
Rom och blef efter sin återkomst till Paris den
framstående arkitekten Perciers medarbetare. Båda
dessa konstnärers verk bilda öfvergången till
en friare användning af antikens byggnadsformer
i den bästa reriaissance-tidens smak. F. uppförde
bl. a. Karusellplatsens triumfbåge i Paris och deltog
med Percier i fullbordandet af Louvre (borggården)
och Tuilerierna. I förening med Percier utgaf han
Palais, maisons et autres édifices modernes dessinés à
Rome (1798), Récueil de décorations intérieurs (1812)
och Residences de souverains (1832) m. m.
Fontainebleau [fongtängblå], stad i franska
depart. Seine-et Marne, nära venstra
stranden af Seine, 60 km. s. s. ö. från
Paris. 11,655 innev. (1876). Stor
porslinsfabrik. Sandstensbrott. Frukt- och
vinodling. F. är i synnerhet bekant för sitt
lustslott, som af gammalt varit de franska konungarnas
älsklingsort. Frans I och Henrik IV förvandlade det
forna der befintliga jagtslottet till ett kungligt
residens och använde ofantliga summor på dess
förskönande. Under Ludvig XV fick slottet förfalla,
men Napoleon I och Ludvig Filip restaurerade det, den
förre med en kostnad af nära 12 mill. francs. En mängd
historiska minnen äro förbundna med detta slott. Filip
den sköne, Henrik III och Ludvig XIII föddes
derstädes, och den förstnämnde dog äfven der. Derifrån
upphäfde Ludvig XIV 1685 det nantesiska ediktet. Den
3 Nov. 1762 afslötos i F. fredspreliminärerna, som
ändade kriget mellan Frankrike och Spanien å ena sidan
samt England och Portugal å den andra. Den 4 Apr. 1814
undertecknade Napoleon I sin afsägelse derstädes, och
den 20 s. m. tog han i "cour du cheval-blanc" (sedan
kallad "cour des adieux") afsked af sina garden. Bland
ryktbara personer, som längre eller kortare tid bott
i slottet, må nämnas drottning Kristina af Sverige,
som der, i "galerie des cerfs", d. 10 Nov. 1657,
lät afrätta sin stallmästare Monaldeschi, samt påfven
Pius VII, hvilken 1804 krönte Napoleon och 1812–14 af
denne hölls fången på slottet. Slottet med tillhörande
trädgårdar ligger utanför staden omgifvet af den
vackra F.-skogen, som har en areal af 16,900 har.
Fontaine des Bertins, [fångtän dä bertäng], Alexis,
fransk vetenskapsman, född 1705, d. 1771, var ledamot
af Académie des Sciences i Paris och skref i denna
akademis handlingar åtskilliga uppsatser i mekanik,
geometri och
eqvationsteori. Hans samlade arbeten, Mémoires des
mathématiques, utkommo 1764. K. L.
Fontaine-Française [fångtän-frangsäs], köping
i franska depart. Côte-d’Or. Omkr. 1,000 innev. Der
vann Henrik IV 1595 en seger öfver hertigen af
Mayenne.
Fontaine-l’Evêque [fångtän-leväk], stad i belgiska
prov. Hainaut. Omkr. 5,000 innev. Jernmanufakturer.
Fontan [fångtang], Louis Marie, fransk skald,
f. 1801, d. 1839, skref oder, epistlar och skådespel
äfvensom åtskilliga liberala tidningsartiklar. Hans
mot Karl X riktade satir Le mouton enragé (1829),
för hvilken han dömdes till fängelse och höga böter,
väckte på sin tid stor skandal.
Fontana, namn på många italienska konstnärer, bland
hvilka följande äro de förnämsta.
1. Prospero F., historiemålare, f. 1512 i Bologna,
d. derst. 1597, var en konstnär af stor talang, men
alltför vårdslös i utförandet af sina kompositioner.
Bäst lyckade äro hans porträtt. Hans dotter och
lärjunge, Lavinia F., f. 1552, d. 1602,
var en utmärkt porträttmålarinna och målade jämväl
förtjenstfulla historiebilder. –
2. Giovanni F., arkitekt, f. 1540, d. 1614,
utförde i synnerhet betydande hydrauliska
arbeten. – 3. Domenico F., den föregåendes
broder, arkitekt, f. 1543, bördig från kantonen
Tessin i Schweiz, likasom flere af de arkitekter,
som under slutet af 1500-talet gåfvo Rom dess
nuvarande karakter, var under påfven Sixtus
V:s regering (1585–1590) en af de förnämsta och
mest använda byggnadskonstnärerna. Han var såsom
sådan en af barockens främste målsmän och utförde
bl. a. ett af de vackraste kapellen i Santa Maria
Maggiore, sidofasaden till Lateranen, Scala Santa,
Vatikanens bibliotek m. m., hvarjämte han var den,
som, enligt Michelangelos plan, 1590 afslutade
hvälfningen af S:t Peters kupol. Men sin största
berömmelse och påfvens gunst vann han år 1586,
då han till Petersplatsens midt flyttade
den ofantliga, 25,5 m. höga egyptiska obelisk,
som Caligula år 39 e. Kr. låtit hemta från Egypten
och uppställa i den vatikanska cirkus, der den
ännu stod upprätt och derför var hel och oskadd, –
i detta fall den enda i Rom. Det svåra företaget
utfördes nöjaktigt, och Fontanas lycka var gjord.
Efter påfvens död flyttade F. till Neapel, der han
utnämndes till vicekonungens hofarkitekt och der
han äfven dog, 1607. Han efterträddes af sin son
Giulio Cesare F. – 4. Orazio F., d. 1571, var
majolikamålare i Urbino, der han hade en fabrik,
från hvilken förträffliga arbeten utgingo. – 5.
Carlo F., arkitekt, f. 1634, d. 1714, var lärjunge
och efterhärmare af Bernini samt hufvudsakligen
verksam i Rom, der han stod i gunst hos flere påfvar
och der han utförde S. Michele a Ripa grande,
Minerva-biblioteket, Fasaden till S. Marcello,
Drottning Kristinas grafvård i S. Peter m. m.
3. C. R. N.
Fontanafredda, stad i den italienska
prov. Udine. Omkr. 4,000 innev. Der vunno österrikarna
under ärkehertig Johan d. 16 Apr. 1809 en seger
öfver fransmännen och italienarna, anförda af
E. Beauharnais.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
