Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Forssell, Kristian Didrik - 1. Forssell, Olof Hansson - 2. Forssell, Hans Ludvig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
studera den nya konsten, bekymmer af flere slag
infunno sig, och F. lät sin grafstickel hvila
under hela 1840-talet. Han afled i Stockholm d. 19
Okt. 1852.
F. hade under sin långa vistelse i utlandet stått i
beröring med många af samtidens mest framstående
personligheter och af dem bevarat intressanta
minnen. En del af dessa återfinner man i skriften
"Forssell, den siste kopparstickaren, eller en
svensk konstnär i utlandet. Biografiskt utkast
af T. G. Rudbeck" (1861), författadt af en hans
svärson och tydligen grundande sig på fullt autentiska
meddelanden. F. var gift sedan sin vistelse i Holland
och hade flere barn, af hvilka dottern Eugénie
F. (f. 1808, d. 1833) visade konstnärliga anlag af
ovanligare art. – Såsom gravör tillhörde F. den
franska skolan, sådan denna utvecklat sig under
inflytande å ena sidan af de förträffliga tekniska
traditionerna från 1700-talet, å den andra af den
antikiserade davidska riktningen inom måleriet. Han
förenar sålunda en sträng och fast teckning med en
viss mjukhet och rundning i modelleringen, hvilken
ibiand förefaller sökt och ängslig genom sitt
omsorgsfulla undvikande af kraftigare, kantigare
former. Sin grafstickel för han med en elegans och
en finhet i de minsta enskildheter, hvilka fullt
uthärda jämförelsen med det yppersta af hvad i
denna väg lemnats af den kopparstickareskola han
tillhör. Icke förty saknar man – hvad som öfverhufvud
kan anmärkas såsom en brist äfven hos hans bästa
samtida – ett större djup och kraft i tonen, en
rörligare vexling och större frihet i strecklagen,
med ett ord: en mera pittoresk verkan. Med denna
något stela stränghet visar F. äfven ej sällan en
viss benägenhet för de metalliska glanseffekter,
hvilka man förebrått hans lärare Bervic och flere af
denna skolas yppersta. Trots dessa svagheter är F:s
utomordentligt utbildade konstnärlighet obestridlig;
och endast fåtalet i hans verkligt äkta "oeuvre"
samt hans hemflyttning kan man tillskrifva det
förhållandet att hans namnkunnighet ej står i
bredd med en Desnoyers’, Duponts och andras af
samma riktning. Hans i punktérmanér utförda arbeten
äro ej så många och lida i än högre grad än de i
streckmanér af ofvan antydda brister. Han var äfven
en utmärkt tecknare i sepia samt behandlade tuschen
och svartkritan med stor öfverlägsenhet. – Bland F:s
förnämsta arbeten märkas: Fénelon (1808), i fråga om
sträng och effektfull streckbehandling hans yppersta
verk, Ducis, efter Gérard (1814), briljant särdeles
genom sin öfverdådiga finhet, Camoëns, efter densamme
och Desenne, Pestalozzi, efter m:lle Rath (1814),
Louis XVIII, efter Augustin, ett lysande utfördt
blad, täflande med Ducis, Karl XIV Johan, efter
Gérard (1823), det förnämsta arbetet af hans hand i
Sverige, Tegnér, efter M. Röhl (1830), De Geer, efter
Sandberg, Rosenstein, efter Sergel (1838), Petrus,
efter Moritz, och Magdalena, efter Pieneman. Derjämte
utförde han en mängd bok-illustrationer, särdeles
i Paris, samt deltog i planschverket Description de
l’Egypte och öfverarbetade sjelf kopparsticken till
Ett år i Sverige (se ofvan). -rn.
1. Forssell, Olof Hansson, matematiker,
prest, född i Jerfsö socken i Helsingland d. 22
Sept. 1762, blef student i Upsala 1777, filos.
magister derstädes 1788 och docent i astronomi 1790.
Han utnämndes 1794 till adjunkt i matematik vid
krigsakademien på Karlberg och blef 1796 lektor
i samma ämne derstädes. S. å. uppgjorde han,
tillsammans med instruktionsofficeren, sedermera
general-löjtnanten af Tibell, planen till
Svenska krigsmannasällskapet, hvilket sedermera,
ytterligare utveckladt, erhöll k. stadfästelse under
namn af Krigsvetenskapsakademien. F. prestvigdes
1805, fick 1807 professors titel och utnämndes 1808
till kyrkoherde i Hudiksvalls och Idenors regala
pastorat. Han var vid alla riksdagar 1812–23
fullmäktig för ärkestiftets presterskap, blef vid
kröningen 1818 teol. doktor och erhöll 1824 transport
till Öster-Våla pastorat i Vestmanland. Död d. 9
Nov. 1838. – F. anses för en af krigsakademiens
utmärktaste lärare, och hans läroböcker i aritmetik
och algebra nyttjades i ett halft århundrade vid de
flesta läroverk i Sverige och Finland.
2. Forssell, Hans Ludvig, den föregåendes
sonson, skriftställare, statsman, föddes i Gefle d.
14 Jan. 1843, blef 1859 student i Upsala samt
1866 filos. doktor och docent i historia derstädes.
Kort derefter flyttade han till hufvudstaden, der
han utvecklade en omfattande författareverksamhet
och derjämte fick tillfälle att sätta sig in
i riksdagsärendenas gång, i det han tjenstgjorde
(1868) såsom sekreterare i särskilda utskottet för
ämbetsverkens reorganisation, derefter såsom notarie
i bevillningsutskottet och 1869–73 såsom sekreterare
dels i konstitutions-, dels i bankoutskottet, dels
i sammansatt banko- och lagutskott. Han var
derjämte 1869–70 sekreterare i myntkomitén samt
1872 vid myntkonferensen mellan Sverige, Norge
och Danmark och bidrog såväl genom officiella
utlåtanden och betänkanden som genom tidnings-
och tidskriftsuppsatser i väsentlig mån till
genomförandet af en för Sverige och Danmark,
sedermera äfven Norge, gemensam myntkonvention.
År 1873 utsågs F. till verkställande direktör
i Centraltryckeriets i Stockholm numera (1881)
upplösta bolag, utnämndes 1874 till sekreterare
i riksbanken och kallades d. 11 Maj 1875 att
såsom chef for finansdepartementet inträda i
statsrådet. Efter värnpligtslagens fall vid 1880
års riksdag framställde F., jämte ministérens
öfriga medlemmar, begäran om sitt entledigande,
men ingick likväl i det nya kabinett, som efter
frih. L. De Geers afgång s. å. bildades af
grefve A. Posse. Redan i Dec. s. å. afgick han
emellertid, till följd af olika åsigter med denne
rörande tillämpningen af konungens rätt att nedsätta
tillsatser, och utnämndes några veckor senare till
president i Kammarkollegium. 1881 utsågs han till
Sveriges ombud vid den allmänna myntkonferensen i
Paris. – 1879 valdes F. till ledamot af riksdagens
Första kammare för Gefleborgs län. 1876 blef
han ledamot af Vetenskapsakademien, 1878 af
Vitterh. Hist. o. Antiqv. Akademien och 1881 af
Svenska akademien. – Under den tid F. var chef för
finansdepartementet genomfördes nya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
