Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fortifikationsbefälhafvare. 2. En vid en belägringskår anställd officer - Fortifikationsbefälhafvare. 3. En i högste befälhafvarens för armén högqvarter tjenstgörande officer - Fortifikationsbrigad, krigsv. - Fortifikationsdepartementet. Se Arméförvaltningen - Fortifikationsförråd. Se Förråd - Fortifikationskassör, civil tjensteman - Fortifikationspark, krigsv. - Fortifikatorisk armering. Se Fästningskrig - Fortiguerra. Se Forteguerri - Fortis, Lat., stark Se Exspiratorisk accent och Konsonantljud - Fortissimo. Se Forte - Fortiter in re, suaviter in modo, Lat., djerft i sak, men mildt i sätt - Fortlage, Arnold Rudolf Karl - Fortoul, Hippolyte Nicolas Honoré - Fortplantning. 1. Zool.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
belägringens utförande, samt att ordna och öfvervaka alla
under belägringens gång förekommande sapp-, skans-
och minarbeten. – 3. En i högste befälhafvarens
för armén högqvarter tjenstgörande officer,
hvilken går den förre tillhanda i allt, som rör
arméns ingeniörväsende, ansvarar för att manskap,
hästar och materiel hållas i fullt tjenstbart skick,
uppgör förslag till vigtiga punkters eller lägers
befästande, till beredande af öfvergångar öfver
vattendrag o. d. Denne officer har emellertid ej
omedelbart befäl öfver fortifikationsbrigaden.
O. A. B.
Fortifikationsbrigad, krigsv., alla i fält till
armén hörande fortifikationstrupper, sammanslagna
till en brigad under särskild befälhafvare. Till
arméfördelningar eller brigader detascheras de
afdelningar, hvilka för något visst ändamål der äro
behöfliga, men återvända till fortifikationsbrigaden,
så snart ändamålet med detascheringen är uppnådt.
O. A. B.
Fortifikationsdepartementet. Se Arméförvaltningen.
Fortifikationsförråd. Se Förråd.
Fortifikationskassör, civil tjensteman, som tillsättes
af Arméförvaltningen samt handhafver och redovisar för
medel, som äro anslagna till fästningsbyggnader
eller andra fortifikatoriska ändamål.
O. A. B.
Fortifikationspark, krigsv., den tross, som
åtföljer fortifikationsbrigaden; äfven den del af
en belägringspark, som omfattar de för sapp-, skans-
och minarbetena erforderliga verktyg och material. Se
Fästningskrig. O. A. B.
Fortifikatorisk arméring. Se Fästningskrig.
Fortiguerra. Se Forteguerri.
Fortis, Lat., stark. Se Exspiratorisk accent och
Konsonantljud.
Fortissimo. Se Forte.
Fortiter in re, suaviter in modo, Lat., djerft i
sak, men mildt i sätt. Denna vishetsregel antages
förskrifva sig från jesuitgeneralen Aquaviva. I
hans skrift "Industriae ad curandos animae morbos"
(1606) förekommer nämligen följande sats: "Fortes in
fine assequendo et suaves in modo assequendi simus"
(låtom oss vara djerfva i att söka uppnå målet,
men milda i sättet att uppnå det).
Fortlage, Arnold Rudolf Karl, tysk filosof,
f. 1806, studerade först teologi i Göttingen och
Berlin, men bestämde sig, sedan han hört Hegel,
uteslutande för filosofien, som han studerade i
München under Schelling. 1829 blef han privatdocent
i Heidelberg och 1845 i Berlin samt utnämndes 1846
till professor i filosofi uti Jena. Genom att gå
tillbaka till Kants kritiker sökte han vinna en
bestämd synpunkt for orientering bland de särskilda
filosofiska skolorna i äldre och nyare tid. Skrifter:
Ueber die denkweise der ältesten philosophen (1829),
Die lücken des Hegelschen systems (1832), Vorlesungen
über die geschichte der poesie (1838), Genetische
geschichte der philosophie seit Kant (1852), System
der psychologie als empirischer wissenschaft aus
der beobachtung des innern sinnes (1855), Beiträge
zur psychologie als wissenschaft aus speculation
und erfahrung (1875). Utom dessa
arbeten på det filosofiska området har han lemnat
bidrag till hymnologien och musikens historia genom
"Gesänge christlicher vorzeit" (1844), öfversättningar
af grekiska och latinska kyrkohymner, samt Das
musikalische system der griechen (1847).
Fortoul, Hippolyte Nicolas Honoré, fransk författare
och statsman, f. 1811, d. 1856, blef 1845 professor
i literaturhistoria i Toulouse och 1846 i Aix samt
valdes 1848 till folkrepresentant. I Okt. 1851
blef han sjöminister, utnämndes efter statskuppen
s. å. till kultus- och undervisningsminister och
blef 1854 senator. Såsom undervisningsminister
gjorde han sig särskildt känd genom organisationen
af undervisningen på tvänne linier. Utom åtskilliga
tidningsartiklar har han författat De l’art en
Allemagne (1841), Essai sur la théorie et l’histoire
de la peinture (1845) samt Etudes d’archéologie et
d’histoire (1854).
Fortplantning. 1. Zool. Huru de organiska varelserna
på vår jord ursprungligen uppstått, om hvarje art,
enligt bibelns skapelsehistoria, utgått ur skaparens
hand som en fullfärdig ny skapelse, eller om särskilda
arter och former, i enlighet med Darwinismens
utvecklingsteori, småningom bildat sig ur en gemensam
urmateria, detta torde vara en gåta, som icke snart,
om ens någonsin, kan lösas. Deremot synes vetenskapen
alltmer ådagalägga, att numera inga nya urskapelser
uppstå, utan att nya organiska individer uppkomma
endast genom en fortplantning af förut befintliga af
samma art. Väl trodde Aristoteles, att grodor och ålar
växte spontant ur gyttjan, genom en s. k. generatio
aequivoca l. spontanea, och ännu finnas lärde
forskare (Pouchet), som påstå, att åtminstone de
mikroskopiska svamparna i ruttnande vätskor hafva
ett spontant ursprung. Men äfven om man måste
medgifva möjligheten af att de lägsta organismerna
ännu kunna uppstå ur en formlös materia, gäller
dock som en allmän regel, att organiska varelser
numera förutsätta ett föregående led, ett enkelt led
eller ett föräldrapar, genom hvars fortplantning
de uppkommit. Sättet för denna fortplantning är
emellertid mycket olika för olika grupper af växter
och djur. Hvad djurriket beträffar, kan man urskilja
tvänne väsentligen olika slag af fortplantning,
den okönliga l. neutrala (monogena) och den könliga
(digena). Den okönliga fortplantningen, som tillhör
de lägre djuren, omfattar trenne särskilda former:
delning, knoppbildning och groddbildning. Delningen,
som företrädesvis eger rum hos protozoer, tillgår
helt enkelt så, att moderdjuret genom afsnörning
på längden, på tvären eller på snedden (diagonalt)
delar sig fullständigt i tvänne eller flere skilda
individer, eller ofullständigt, så att de nya
individerna sammanhänga delvis med hvarandra och
sålunda bilda en s. k. djurstock (vorticelliner,
polyper). Vid knoppbildningen utväxa på
moderkroppen ett slags knoppar, hvilka antingen
alldeles afsnöra sig eller bibehålla sitt sammanhang;
på detta sätt bildas äfven en polypstock. Vid
groddbildningen afsöndra sig i moderkroppens inre
särskilda celler (groddknoppar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
