Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fossil. 2. Subst. - Fossombrone, stad i den italienska prov. Pesaro e Urbino - Fossombroni, Vittorio - Fostat. Se Kairo - Fostbrödralag - Foster (Lat. foetus)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tolkningar tydligen oriktiga. – Synnerligen väl bevarade
växtlemningar förekomma i bernsten. I den träffas
ofta äfven de ömtåligaste delar, såsom kronblad,
ståndare, pistiller och frömjöl, fullkomligt väl
bibehållna och nästan oförändrade.
I det s. k. urberget, till hvilket t. ex. Sveriges
gneis- och hälleflintlager höra, hafva inga säkert
igenkänliga fossil trätfats, men i alla yngre
formationer – som derför också kallas fossilförande –
finnas sådana. I de äldsta aflagringarna hafva de
till en stor del former, som mycket afvika från de nu
lefvande växternas och djurens; ju mer man närmar sig
till nutiden, dess mindre blir skilnaden. Fossilen
äro derför de vigtigaste hållpunkterna för
den geologiska tidräkningen. Endast med deras
tillhjelp är det i allmänhet möjligt för geologen
att bestämma en aflagrings ålder i förhållande
till andra. Af lika stor betydelse äro fossilen för
zoologien och botaniken. I den nuvarande djur- och
växtverlden finnas stora luckor, och ett system,
som uppgöres med ledning endast af de lefvande
formerna, blir derför mycket ofullständigt. De
fossila växterna och djuren utfylla, i samma mån som
de blifva kända, den ena efter den andra af dessa
luckor. Vetenskapen om de fossila djuren och växterna
kallas paleontologi. – Ordet fossil nyttjades fordom
äfven i fråga om mineral. Numera brukas det blott
om föremål af organiskt ursprung. – Subfossila
kallar man stundom växt- och djurlemningar, hvilka
härstamma från de geologiska tiderna närmast före den
nuvarande och i regeln tillhöra ännu lefvande arter.
G. L.
Fossombrone, stad i den italienska prov. Pesaro e
Urbino (Romerska Markerna), vid floden Metauro och Via
Flaminia. Omkr. 3,800 innev. Biskopssäte. Silkesodling
och sidenväfverier (det silke, som der produceras,
anses vara det bästa uti Italien). F. är det forna
Forum Sempromi, i hvars närhet Hasdrubal blef slagen
af romarna (207 f. Kr.).
Fossombroni, Vittorio, italiensk statsman och
matematiker, f. 1754, var 1796–1801 utrikesminister
i storhertigdömet Toscana och från 1814 till
sin död, 1844, statsminister. Han gjorde sig
högt förtjent genom Chiana-dalens och Pontinska
träskens uttorkande. Såsom författare till åtskilliga
afhandlingar i matematik och mekanik eger han äfven
ett namn.
Fostat. Se Kairo.
Fostbrödralag kallades i nordens forntid det
vänskapsband, som för hela lifvet på det närmaste
förenade ynglingar, hvilka blifvit uppfostrade
tillsamman. Detta namn tilldelades äfven en
dylik förbindelse mellan män, som utan en sådan
förutsättning lärt känna och högakta hvarandras
egenskaper, och sagorna berätta mer än en gång om
väldige kämpar, hvilka slutat en oafgjord strid med
att ingå fostbrödralag. Detta afslöts medelst vissa
ceremonier. Man lossade en lång grästorfva så, att
dess ändar hängde fast vid jorden, och torfvans midt
upplyftes af ett derstädes anbragt spjut. Under denna
jordremsa knäböjde fostbröderna, tillfogade sig ett
litet sår och läto blodet rinna tillsamman i mullen
eller i en skål. Sedan de
sålunda "blandat blod", lofvade de under högtidlig
åkallan af gudarna att anse hvarandra som födda
bröder och framför allt att, om så kräfdes,
utöfva blodshämdens heliga pligt. Fostbrödraskapet
synes ofta hafva varit starkare och innerligare än
det naturliga blodsbandet. Seden att ingå dylika
förbindelser är säkerligen urgammal hos de germanska
folken, och sjelfve Oden säges i tidernas början hafva
blandat blod med Loke. Herodotus omtalar (bok IV,
kap. 70) ett dylikt bruk bland skyterna, och äfven
hos andra folk finner man liknande plägseder. Efter
kristendomens införande kom fostbrödraskapet
med dit hörande blodsblandning ur bruk såsom en
heden sedvänja. Vänner och stallbröder plägade
i stället såsom "félagar" (bolagsmän, kamrater)
sluta sig tillsammans att dela ljuft och ledt samt
hafva egendomen gemensam. Ett svagt återskimmer
af fostbrödralagen äro våra s. k. brorskålar, som
ej kräfva annat blod än det af drufvan pressade.
Th. W.
Foster (Lat. foetus) kallas menniskan och däggdjuret
under den period af sin utveckling (fosterperioden),
då de ännu tillhöra moderlifvet. Under den tidigaste
delen af denna period, innan formerna ännu utbildat
sig, benämnes fostret vanligen embryo (se d. o.). Hela
fosterperioden utgör hos menniskan vanligen 280
dagar eller 40 veckor (10 månader à 28 dagar). I
slutet af första månaden har ägget storleken af
ett dufägg, embryot är 1 cm. långt och liknar
embryonen hos däggdjuren. Det är starkt krökt,
har gälbågar (liknande fiskarnas), tydlig svans
och endast antydning till extremiteter. I slutet af
andra månaden blir ägget hönsäggstort; embryot, 3
cm. långt, med en vigt af 4 gr., antager den blifvande
fosterkroppens form med tydliga extremiteter; i de
broskartade nyckelbenen och underkäksbenen uppträda
benkärnor (ossifikationspunkter). I tredje månaden
blir ägget stort som ett gåsägg, fostret uppnår en
längd af 7–9 cm. och en vigt af ända till 20 gr.; i de
flesta benen bilda sig ossifikationspunkter; fingrar,
tår och naglar äfvensom yttre genitalia börja utbilda
sig. I fjerde månaden blir fostret 10–17 cm. långt och
väger ända till 120 gr. Könen kunna urskiljas. I femte
månaden är fostret 18–27 cm. och väger i medeltal 284
gr. Hår uppträder på hufvudet och ullhår (lanugo)
öfver hela kroppen. I sjette månaden är fostrets längd
28–34 cm. och medelvigt 634 gr. I underhudscellväfven
börjar fett aflagra sig, men ännu ofullständigt,
så att huden är starkt skrynklig. Hufvudet är ännu
oformligt stort. Ett under denna månad framfödt foster
kan väl göra inspirationsrörelser och röra lemmarna,
men dör inom kort. I sjunde månaden är fostret 35–38
cm. långt och väger 1,218 gr. Ögonlocken äro skilda;
kroppen är mager; huden är röd och betäckt med
hudsmörja (vernix caseosa). Foster, som födas under
24:de–28:de veckan kunna röra lemmarna rätt lifligt,
men skrika svagt och dö nästan alltid under de första
timmarna eller dagarna, oaktadt den sorgfälligaste
vård. I åttonde månaden är fostrets längd 39–41
cm. och dess medelvigt 1,569 gr. Den hinna, som förut
varit utspänd i ögonens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
