Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Fotografi, konsten att genom ljusets inverkan frambringa afbildningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kassetten. Denna insättes nu i kameran på den
matta skifvans plats, och plåten exponeras för
ljuset. Jodsilfret blir dervid mera reducerbart
Kassett.
på de af ljus träffade ställena. Om man derför
efter slutad exposition öfverhäller detta med en
reducerande vätska, vanligen jernvitriollösning,
inträder en hastig reduktion med åtföljande svärtning
af de ifrågavarande ställena, och bilden är sålunda
framkallad. Synes den ej nog intensiv, förstärkes
den derigenom att man påhäller en blandning af
jernvitriol och citronsyrad silfverlösning. Sedan
plåten blifvit väl tvättad, bortskaffas de
oförändrade delarna af jodsilfret i ett bad af
undersvafvelsyrligt natron. Slutligen tvättar man
den å nyo och öfverdrager den med en spritfernissa
för att skydda den ömtåliga kollodiumhinnan. På
detta sätt erhålles en glasnegativ, hvilken, sedd
mot ljuset, visar de starkaste dagrarna svarta och
ogenomskinliga, under det att de mörkaste skuggorna
äro fullkomligt genomskinliga. Hålles densamma mot
något mörkt föremål och beses i reflekterande ljus,
framträder bilden positivt till följd af silfrets
ljusa färg. De numera nästan alldeles ur bruk
komna s. k. panotyperna (rättare: pannotyperna)
l. fotografierna på vaxduk förfärdigades just på
det sättet att kollodiumhinnan, sedan den negativa
bilden blifvit fixerad, lossades från glasskifvan och
fästes på svart vaxduk. – Vill man genom glasnegativen
framställa en positiv bild, sker detta på samma sätt
som i den ofvan anförda ljuspausprocessen. För detta
ändamål lägges negativen med kollodiumsidan uppåt
i en låda, den s. k. kopieramen.
Kopieram.
Det ljuskänsliga papperet placeras derefter på plåten,
och kopieramen slutes, hvarvid dess fjädrar pressa
papperet och negativen fast tillsammans. Derpå
omvändes ramen och utsättes för ljuset. Då bilden
är färdigkopierad, upptages den och tvättas i flere
gånger ombytta vatten, för att den fria salpetersyrade
silfveroxiden må aflägsnas. Kopian visar nu en oskön rödaktig
färg. För att förbättra densamma nedlägger
man bilden i ett s. k. tonbad, bestående af en
guldkloridslösning, neutraliserad med borsyradt eller
ättiksyradt natron. I detta bad antager den, genom
utfäldt metalliskt guld, en blåaktig färgton. Bilden
fixeras derefter på vanligt sätt
och tvättas å nyo. Om icke denna sista
operation utföres med tillräcklig omsorg, qvarblifva
spår af undersvafvelsyrligt natron, hvilket så
småningom färgar bilden gul genom det sig bildande
svafvelsilfret. Till den positiva processen nyttjas
särskildt beredt s. k. fotografiskt papper, hvaraf
man urskiljer företrädesvis två slag: albumin- eller
ägghvitspapper och arrowroot- eller stärkelsepapper. Då
råpapper öfverdrages med nämnda ämnen, utfyllas
de i detta befintliga porerna, och bilden får
derigenom ett finare utseende. Albuminpapperet har
en glänsande yta och begagnas merendels till smärre
bilder; arrowrootpapperet är deremot matt. – Gult,
rödt och grönt ljus utöfva en högst obetydlig
kemisk verkan, hvaremot blått verkar särdeles
kraftigt. En fotografisk afbildning af föremål med
dylika färger ser derför mycket besynnerlig ut. För
att afhjelpa detta täcker man medelst blyerts
eller färg genomskinliga ställen i negativen,
den s. k. negativa retouchen; de fel, som derefter
förefinnas, bortskaffas medelst positiv retouch.
Den ofvan beskrifna negativa processen har den
olägenheten att den ljuskänsliga plåten måste användas
genast efter beredandet. I annat fall torkar den
kollodiumhinnan vidhängande silfverlösningen, och
plåten blir oduglig. Man har derför förfärdigat
s. k. torra plåtar, hvilka kunna hållas i förråd
(den s. k. torra metoden). En på vanligt sätt
ljuskänslig gjord kollodiumhinna befrias genom
tvättning från all salpetersyrad silfveroxid
och öfvergjutes med ett ämne, hvilket likasom
silfverlösningen tjenar till att höja jod- och
bromsilfrets känslighet, t. ex. tannin. Såsom
"framkallning" brukas pyrogallussyra, försatt med
litet silfverlösning. Expositionstiden för dessa
plåtar är dock flere gånger längre än för de på
vanligt sätt beredda, hvarför de äro föga i bruk. En
förut ej anad grad af känslighet har i nyare tider
ernåtts genom torra plåtar, på det sätt att en
glasplåt öfverdrages med en gelatinlösning, hvari
fint fördeladt bromsilfver hålles uppslammadt,
en s. k. gelatin-emulsion. Expositionstiden är här
reducerad till bråkdelar af en sekund. Springande
hästar och gående jernvägståg kunna genom dessa plåtar
afbildas (s. k. ögönblicksfotografier). Bilden
framkallas medelst ammoniakhaltig pyrogallus-syra.
Såsom redan är nämndt, är det icke
endast silfversalter, som utmärka sig för
ljuskänslighet. Flere jernsalter besitta äfven
denna egenskap, t. ex. oxalsyrad jernoxidul,
som nyttjas i den för kopiering af ritningar ofta
begagnade blåtrycksmetoden. En större betydelse har
surt kromsyradt kali erhållit. Detta salt har den
märkvärdiga egenskapen att, då det i förening med
vissa organiska ämnen, såsom gelatin, gummi m. fl.,
utsattes för ljusets inverkan, bilda en i varmt vatten
olöslig förening. Derpå grundar sig kolfotografien
m. m. äfvensom de fotografiska tryckmetoderna. Vill
man framställa en kolbild, öfverdrages ett papper
med kromgelatin, försatt med något färgande ämne,
t. ex. kimrök. Sedan gelatinlagret torkat, belyses
detsamma under en negativ. Lägger man sedan, efter
belysningen, papperet i varmt vatten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:24:17 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfae/0067.html
