Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fourier, François Marie Charles - Fourierism, Fouriers lära (jfr Fourier, F. M. C.) - Fourmont, Etienne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under revolutionen miste han sin förmögenhet
och var sedermera, ända till sin död, anställd
på grosshandelskontor i Rouen, Marseille, Lyon
m. fl. orter. Han dog i Paris d. 8 Oktober 1837. –
F. var en man med spekulativt sinne, rik fantasi
och djup medkänsla för mensklighetens lidanden. De
iakttagelser han under sitt affärslif och sina
handelsresor hade tillfälle att göra ledde tidigt
hans uppmärksamhet på de sociala missförhållandena,
och han egnade all den tid, som hans göromål lemnade
öfrig, åt studier öfver samhällsproblemen. Han ansåg
orsaken till alla samhällsolyckor ligga deruti att
menniskornas anlag och böjelser förqväfdes eller
missriktades genom skefva samhällsförhållanden
och att på grund deraf äfven resultaten af deras
verksamhet måste blifva otillfredsställande. Ty såsom
drifkraft till all mensklig verksamhet betraktade
han "passionerna", d. v. s. de naturliga drifterna
och böjelserna. De naturliga drifterna äro, enligt
F:s lära, tolf, nämligen fem "sensitiva": syn,
hörsel, smak, lukt, känsel; fyra "affektiva":
vänskap, könskärlek, föräldrakärlek, begäret efter
bifall; tre "distributiva": täflingsdriften,
driften till omvexling, driften att kombinera
flere njutningar. Dessa naturliga drifter
skulle för menniskan vara lika många källor
till lycka och medel till andlig utveckling, om
de tillfredsställdes på ett harmoniskt sätt. Men
emedan detta ej sker, urarta de till passioner i
detta ords vanliga mening, d. v. s. till ensidigt
utvecklade begär, som undandraga sig förnuftets
ledning samt blifva olycksbringande för individen
och skadliga för samhället. Liksom en naturenlig
verksamhet förutsätter en naturlig drift såsom motiv,
så kräfva äfven de naturliga drifterna verksamhet för
att kunna tillfredsställas. Arbetet är ej endast genom
sin produkt, utan i sig sjelf vilkor för mensklig
lycka. Men böjelsernas harmoniska tillfredsställande
förutsätter, att arbetet ordnas med fäst afseende på
de individuella egendomligheterna. Men arbetet är
icke så ordnadt i den nuvarande industrien och kan
blifva det endast i en association, der en hvar får
sysselsätta sig med sådant arbete, för hvilket han
har lust, och ombyta sysselsättning, när han deraf har
behof, samt der likstämmiga individer få samarbeta. I
stället för den oorganiska kommunen och de isolerade
hushållen skall grundelementet i framtidens
sociala byggnad blifva la phalange, d. v. s. ett
samhälle af 400 familjer (omkr. 1,800 personer) med
arbetslokaler och bostäder i en gemensam byggnad, en
s. k. phalanstère. Ett sådant samhälle är stort nog
för att omfatta verksamhetsarter, motsvarande hvarje
böjelse, men tillika litet nog för att med lätthet
kunna öfverskådas. Falangen indelas i klass-serier
(för hushållsgöromål, uppfostran, vetenskap,
konst m. m.), hvarje klass-serie i ordningsserier
(t. ex. för jordbruk, skogsskötsel, trädgårdsskötsel)
och hvarje ordningsserie i serier (t. ex. den för
trädgårdsskötsel i särskilda afdelningar för olika
slags frukt). Falangens enklaste beståndsdel, gruppen,
omfattar 7–9 personer, som närmast öfverensstämma
till smak och karakter. Hvarje medlem af falangen kan,
efter eget val,
tillhöra flere grupper och serier. Af phalanstèrens
afkastning skall först hvarje medlem få sitt nödiga
underhåll, hvarefter öfverskottet delas i tolf
delar. Fyra delar tillfalla kapitalet (d. v. s.
fördelas på dem, som insatt sina besparingar i det
gemensamma hushållet, i mån af insatsernas storlek);
fem arbetet (d. v. s. utgå såsom aflöningar för
fysiskt och intellektuelt arbete, som utförts för
falangen); tre falangen (d. v. s. fördelas på dem,
som, efter hvad omröstning inom de särskilda grupperna
gifver vid handen, inom de olika verksamhetsgrenarna
visat den största begåfningen och dugligheten). Det
fourieristiska samhället erkänner således personlig
eganderätt. Det erkänner äfven arfsrätten. Falangen
skall styras af ett årligen valdt råd, i spetsen
för hvilket står en unark. En million phalanstèrer
skola tillsammans bilda ett federativt samhälle under
en duark. Sedan samhällsskicket på hela jorden
blifvit ombildadt i F:s anda, skall i spetsen för
menniskoslägtet stå en omniark.
Af detta samhällsideals förverkligande väntade F. en
period af förut ej anad lycka för menniskoslägtet. På
grund af det hemlighetsfulla samband, som han antog
ega rum mellan mensklighetens och jordens utveckling,
skall, så lärde han, samtidigt med den sociala
omhvälfningen sjelfva den yttre naturen undergå en
förändring. En strålkrans skall omsluta nordpolen;
polarhafvets is skall smälta och ett mildt klimat
herska öfver hela jorden. Menniskornas medellifslängd
skall blifva 144 år. – F. hyste en orubblig tro på
sin idés snara förverkligande och var öfvertygad
om, att så snart den första phalanstèren blifvit
grundlagd, exemplet snart skulle vinna allmän
efterföljd. Sjelf trodde han sig kallad att bilda
den första phalanstèren, men ansåg sig för ändamålet
behöfva en mill. francs. Han offentliggjorde derför
en inbjudning till företagets bildande, i förhoppning
att någon för idén intresserad kapitalist skulle
förskjuta summan. Han uppgaf ett hus, der millionen
kunde deponeras, och infann sig sedan der dagligen,
så länge han lefde, för att höra efter om penningarna
bifvit lemnade – men fick gå förgäfves. Försök
att realisera hans plan hafva sedermera gjorts,
men skett i liten skala och med otillräckliga medel
samt misslyckats. (Jfr Considérant.) I flere skrifter
behandlade F. den sociala frågan. De vigtigaste äro:
Théorie des quatre mouvements (1808), Traité de
l’association domestique et agricole (1822), hans
mest betydande arbete, hvilket utkom i en ny upplaga
under titeln Théorie de l’unité universelle (1841),
och Le nouveau monde industriel et sociétaire (1829). –
Hans mest kände lärjungar voro Considérant, Lemoyne,
Hennequin och Jules Lechavalier.
Fourierism, Fouriers lära (jfr Fourier, F. M. C.).
Fourmont [-mång]. 1. Etienne F., fransk orientalist,
f. 1683, d. 1745, var professor i arabiska vid
Collége de France samt förvärfvade stort rykte
såsom språkforskare, särdeles genom sina långvariga
studier i kinesiskan, ehuru hans djerfva konjekturer,
vågade härledningar och paradoxa satser hafva minskat
tilliten till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
