Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Franciskan-orden - 2. Franciskan-orden, en af de hemliga ordnar, hvilka i Sverige uppstodo - Franck, Sebastian. Se Frank - Frnack, Melchior - Franck (Franckenius), Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
almosor och att icke mottaga penningar. Medlemmarna
af den nya orden skulle afsäga sig alla lifvets
beqvämligheter och njutningar. De skulle helt
och hållet egna sig åt sjukvård, predikan och
själavård. Orderisdrägten var en brun l. grå kåpa,
som kring lifvet sammanhölls med ett rep. Redan
1250 räknade orden 8,000 kloster med 200,000
munkar, indelade i 23 provinser. Föreståndarna
kallades "tjenare" (ministri). I spetsen för hvarje
kloster ställdes en guardian (custos). Öfver alla
klostren i en ordensprovins stod en provincial,
och öfver orden "hela brödraskapets tjenare"
(minister generalis) l. ordensgeneralen. 1212
grundlades en qvinlig afdelning af orden, kallad
klarissinnor (efter stiftarinnan Klara af Assisi)
l. damianistinnor. 1221 bildades en lekmannaafdelning
(tertiarierna). – Franciskanernas småningom vunna
rikedom och makt medförde affall från den ursprungliga
strängheten. Redan under Frans’ af Assisi lifstid
visade sig tecken till söndring. Helius l. Elias
af Cortona, åt hvilken han under sin afrikanska
resa öfverlemnade ordens ledning, mildrade
tillämpningen af reglerna. Efter sin återkomst
upphäfde Frans alla de gjorda förändringarna och
ökade de gamla reglerna med en ny: absolut förbud
mot förtärandet af kött. Efter Frans’ död blef dock
den af Elias representerade riktningen småningom den
herskande. Anhängarna af den strängare riktningen
(fratres spirituales, zelatores, fratricelli)
bildade ett oppositionsparti först inom orden och
sedan (då påfvarna gynnade den motsatta riktningen)
äfven inom kyrkan, hvilket strängt fasthöll principen
af absolut egendomslöshet. Detta parti anslöt sig till
de mystiska lärorna i det s. k. eviga evangelium,
blef hårdt förföljdt af kyrkan och sammansmälte
slutligen med de mystiska sekter (lollarder,
begharder), hvilka banade väg för reformationen. För
det flertal af franciskaner, hvilket qvarstannade
inom kyrkans råmärken, infördes 1368 åter en reform,
(observansen), åsyftande en större stränghet
i tillämpningen af reglerna. Då denna ej kunde
allmänt genomföras, uppstod en skilnad mellan dess
anhängare (observanter) och de öfriga franciskanerna
(konventaler). En del franciskaner egnade
sig åt lärda studier, och ur deras led framgingo
flere berömda skolastiker. Ur den olika religiösa
grundriktningen hos dominikaner och franciskaner
(af hvilka de förre satte kyrklig rättrogenhet, de
senare sjelfförsakelse och kärlek i första rummet)
framgick en motsvarande olikhet i de dominikanska
och de franciskanska skolastikernas filosofi. För de
förra var förståndet, för de senare viljan menniskans
högsta själsförmögenhet. – Orden, som vid slutet af
1700-talet räknade omkr. 9,000 kloster, har under
innevarande årh. varit i starkt nedgående. I spetsen
för densamma står en kardinal såsom protektor och
vid sidan af honom en på 6 år vald ordensgeneral.
I Skandinavien vann franciskan-orden tidigt stor
utbredning. Redan på 1230-talet började kloster
anläggas derstädes. De tre nordiska landen utgjorde
en provins (provincia Daciae), hvilken från 1280 var
delad i 8 kustodier: 2 i
Sverige, 1 i Norge och 5 i Danmark (med Skåne). I
spetsen för provinsen stod provincialministern, som
tyckes mestadels hafva bott i Danmark, och provinsens
angelägenheter afgjordes på provincialkapitel. I
Sverige funnos franciskankloster på följande ställen:
Arboga, Enköping, Jönköping, Krokek l. Vårfrukloster,
Linköping, Nyköping, Ny Lödöse, Skara, Stockholm
(till orden hörde äfven S:t Klaras systerkloster,
grundadt af Magnus Ladulås 1286), Söderköping, Upsala,
Vexiö och Visby; i Finland: Raumo, Tiokkakarl (nu
Hamnö, en holme s. ö. om Kastellholmen på Åland)
och Viborg; i Norge: Bergen, Kungelf, Marstrand,
Oslo, Trondhjem och Tönsberg; i Danmark: Flensborg,
Haderslev, Halmstad, Helsingör, Kalundborg, Kjöge,
Kolding, Köpenhamn, Lund, Malmö, Nestved, Nykjöbing
(på Falster), Nysted, Odense, Randers, Ribe, Roskilde,
Slesvig, Svendborg, Sölvesborg, Torkö (i Bleking),
Trelleborg, Tönder, Viborg, Ystad och Ålborg.
2. Franciskan-orden, en af de hemliga ordnar,
hvilka i Sverige uppstodo under senare hälften
af 1700-talet, såsom en frukt af tidsandan
under upplysningstidehvarfvet. Tiden, då denna
orden stiftades, är obekant; men före 1781, då en
filial-loge upprättades i Upsala, fanns i Stockholm
en hufvudloge, i hvilken skalden Kellgren då var
storkansler och bibliotekarien A. F. Ristell
kansler. Orden jämförde sig med frimurareorden
och hade till uppgift att strida mot fördomar och
fanatism samt att utöfva välgörenhet. I ordenstemplet
dyrkades sanningens gudinna och i ordenstalen
prisades Voltaire, fördomsfrihet, sanningssökande,
broderlighet o. s. v. Vitterhetsidkande var
föreskrifvet, och hvarje ordensbroder skulle hvar
tredje månad till sekreteraren lemna något lärdt,
vittert, nyttigt eller underhållande arbete. Musik
ingick i ordenshögtidligheterna, och högtidsdagen
firades med konsert. 1782 förkunnades, att i Stockholm
inrättats ett andra tempel: "la Collonie", hvarmed
möjligen afsågs ombildandet af "Constance-orden". Den
gamla logen kallades derefter "la Primitive", och
Upsala-logen "Pallas-templet". Franciskan-orden egde
bestånd ännu på 1790-talet. Jfr G. Göthe, "De vittra
samfunden i Sverige" (1875).
Franck, Sebastian. Se Frank.
Franck, Melchior, tysk tonsättare, f. omkr. 1580,
d. 1639, blef 1603 kapellmästare vid Koburgska
hofvet. Mest bekant är han genom koralen "Jerusalem,
du hochgebaute stadt" ur det större verket
Teutsche psalmen und kirchengesänge (1608).
A. L.
Franck (Franckenius), Johan, universitetslärare,
föddes i Stockholm d. 25 Jan. 1590, blef 1610 student
i Rostock, studerade sedermera medicin vid åtskilliga
tyska universitet och erhöll vid ett af dem filosofisk
doktorsgrad. 1622 återkom han till fäderneslandet och
blef 1628 medicine professor i Upsala med skyldighet
att undervisa i anatomi och botanik. Såsom lärare
i dessa båda ämnen hade han att kämpa med stora
svårigheter, ty i Upsala fanns på den tiden ingen
botanisk trädgård, och dissekerandet af lik var ett
föremål för allmänhetens afsky.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
